Benjamin Dousa: Efter 1980 har vi fostrat en generation av snöflingor

Ordet "snöflinga" har ju tagits ifrån engelskans "snowflake" så antar att detta är ett internationellt fenomen hos i alla fall den västerländska ungdomen. Egentligen är det kanske också en naturlig utveckling av ett psykologiskt beteende som uppstår genom den typen av samhälle som vi skapat.

Själv har jag dock bara svårt att se att dagens ungdom skulle vara så himla bortskämd, indoktrineringen och förväntningarna på att prestera börjar i tidiga år, bostäder är dyra och svåra att få tag på, osäkra anställningsvillkor osv. Dock tror jag att dagens unga kanske blivit mera slätstrukna och ängsliga då man ständigt tvingats anpassa sig till gruppen och inte kunnat bygga upp mer av en egen stark personlighet, främst pga grupptryck och mobbning i skolan.

Det har alltid funnits personer där hissen ej gått ända upp, trots att de inte kunnat sägas vara utvecklingsstörda. Förr var det vanligt att den typen av ungdomar började jobba direkt efter grundskolan, men de enkla jobben har ersatts av robotar eller flyttat till låglöneländer. Diagnoserna blev vanliga på 90-talet när de praktiska yrkesskolorna ersattes med teoretiska gymnasieprogram.
Ytterst så är SJW:s på högskolor och andra skattefinansierade verksamheter en form av statusmarkör: "Hej, jag har rika föräldrar så jag behöver inte göra något vettigt utan pluggar HBT och genus."

Jämför med de gamla grekerna där filosoferande var status för det visade att man ägde slavar och själv inte behövde jobba.

Ytterst handlar det om att vi gått från ett klassamhälle till ett kunskapssamhälle. Förr kunde en arbetargrabb skita i skolan för han skulle jobba i fabriken som pappa. Men idag sköts den arbetsuppgiften av en robot, och för att bli robotskötare måste man plugga ett antal år på högskola.

Vinnare i detta är de högpresterande ungdomarna, medan förlorarna är de svagbegåvade som får det sämre än sina föräldrar.

Det verkar vara ett generellt västerländskt fenomen, även om en del länder är hårdare drabbade än andra. Den amerikanske psykologen Jonathan Haidt har beskrivit det som generationsbetingat, och en av orsakerna är att ständig "parental supervision" har fostrat en generation av psykiskt skröpliga människor som är hysteriskt lättkränkta och samtidigt oförmögna att hantera "kränkningar" på egen hand. Under samma period har internet och stigande social polarisering gjort det lättare och lättare att slippa umgås med folk som är olika en själv.

Finns gott om intressanta klipp med herren ifråga. Ska i säng nu, men om ingen hittar något så återkommer jag med länkar.

Fast han pratar väl bara om SJW:s på universiteten och inte om generationen i allmänhet?

Att privilegierade ungdomar blir SJW:s är inget nytt fenomen, jämför med "solidaritet med arbetarklassen" som studentrevolten på 60-talet körde med:

http://www.marxistarkiv.se/sverige/k...kupationen.pdf

Skillnaden mellan då och nu är att studenterna är så många fler och triggar varandra på sociala medier. Sen har betygskraven för att komma in på högskolor och universitet sjunkit väldigt mycket vilket gör att ungdomar som har för tung psykisk problematik för att jobba pluggar istället. Dessa är av naturen lättkränkta.

Fanns dock en del sådana studenter 1968 också, en del fick jobb i skattefinansierade verksamheter med låga krav på arbetsinsats där de fortsatte "ungdomsrevoltera" ändå upp i pensionsåldern.

Jag tror också att förklaringen finns här. Det Benjamin Dousa skriver är inget nytt – det är bara fler som är drabbade och så har internet bidragit till att sprida ”sjukan”.

Snöflinge-typerna har funnits länge och dragits till skattefinansierade verksamheter med låga krav på arbetsinsats och till medierna. Det naturliga urvalet har gjort att de har koncentrerats till dessa verksamheter – de kan inte fungera i näringslivet. Det här förklarar också varför de offentliga verksamheterna och medierna är så dysfunktionella i Sverige (och i västvärlden).

Dessa människor tycks behöva verka i grupp där de kan uppmuntra varandra. Sociala medier ger helt nya möjligheter för dessa människor att finna varandra och sprida snöflinge-beteendet. Det är destruktivt och påverkar normalt fungerande människor negativt eftersom de är olidliga typer att försöka resonera med. Det går inte att resonera med snöflingorna. Det är som en Kafka-lik mardröm att ha med dessa typer att göra.

Det är en bra fråga. Men inte ny på något sätt.

På70/80-talet menade vänstern (då S+VPK) att inget fusk förkom i transfereringarna (läs bidrag mm). Samt att det var kränkande att andas om att bidragstagare skulle arbeta för sitt uppehälle.

Och på samma sätt som nu kunde snyltarna sitta och flina då.

Har då inget hänt på 30-40 år?
Nja, S har backat på att det inte skulle förekomma fusk. Och medger numera det.
Och under Lööfs envetna tjat så börjar tom S tycka att folk nog borde arbeta.

Men i grova drag har inget hänt. Och så här får vi ha det så länge folket röstar för en högskattepolitik.
När folket har röstat ned skattetrycket så har överheten inga pengar att slarva bort på den här typen av vänster-vansinne.

De här personerna kommer inte att ändra sig. Enda sättet är att svälta ut dom genom lägre skattetryck.