LGWP har intervjuats om ML och den rättspsykiatriska vården.
https://www.expressen.se/kvallsposten/gw-mats-ludvigsson-skulle-aldrig-slappts-ut/
Det är flera små sakfel i hans uttalande. Värst är ändå följande mening under rubriken "Borde vara inlåst.":
"– Om du inte kan skilja på rätt och fel och inte viljemässigt kan styra ditt handlande, då är du kvalificerad för rättspsykiatrisk vård. Men jag menar att den definitionen är för trång. Det hade varit alldeles utmärkt om den där M L fått sitta på en rättspsykiatrisk avdelning. De hade ju aldrig släppt ut honom."
LGWP vet mycket väl att ML "kan skilja på rätt och fel" och kan "styra sitt handlande". Det enda som ML, likt andra psykopater anser svårt är när de "åker fast", men annars är de i huudsak nöjda med både sig själva och sina gärningar. De lider inte alls av sin totala brist på empati och samvete. De ångrar aldrig något de gör mot någon annan eftersom allt de gör endast handlar om att tillfredsställa sina egna lustar och behov.
I fakta-rutan står att det är (allmänna) domstolen som bedömer och beslutar om en person ska dömas till rättspsykiatrisk vård. Det är olagligt att döma svårt psykiatriskt sjuka och därmed jämställda psykologiskt störda. Så är det inte utan endast om det bedömts av rättspsykiatriskt team under ledning av specialistkompetent överläkare i rättspsykiatri kan en allmän domstol döma till RPV + SUP. Då föreligger s.k. fängelseförbud. Helt i enlighet med Hawaii-deklarationen och Madrid-revisionen av Hawaii-deklartionen.
I ML:s fall, som är en lång följd av kriminalitet kombinerat med missbruk. Psykiatrin; frivillig vård, tvångsvård och rättspsykiatrisk vård; öppen eller sluten vård, är inte alls utvecklad för att ta hand om honom. Det finns en del inslag av missbrukarvård inom psykiatrin. Säkert finns det många missbrukare som blir mycket ledsna och deprimerade, när de döms till fängelse (fotboja) för rattfylleri och liknande brott. Det kan bli så "ledsna" att de hamnar i en depression och behöva psykiatrisk vård på specialistnivå. Precis som andra fängelsedömda så kan de få läkemedel mot depression. Missbruk i sig leder inte till någon strafflindring, utan begår man brott på fyllan eller i narkotikarus så ska det inte bedömas som förmildrande eftersom ruset är självvalt.
RPV (med eller utan SUP) kräver sedvanlig inskrivning på en landstingsklinik och lyder under förvaltningsdomstol. Patienterna får sjukpenning som andra sjuka i landet som "ligger på sjukhus". De har precis samma rättigheter som andra sjuka och det som skiljer är tvångsmomentet. Det finns andra som är tvångsinskrivna för psykiatrisk vård och de har rätt likt RPV-patienter att ansöka om permissioner, utevistelser, öppenvård och utskrivning. Då har de sjuka vanligen stöd av officiellt biträde med ansökan hos Förvaltningsrätten (Länsrätten). Specialistläkare lämnar sitt intyg om vården och sin bedömning för sådana här prövningar. Men det är rätten som beslutar om patientens ansökningar. Det är alltså inte alls någon garanti att RPV+SUP leder till livstids inlåsning och säkerhet för omgivningen.
Vid SUP närvarar också åklagare för att företräda brottsoffren och det allmännas intressen. Vi har ett fall där Länsrätten i Värmland beviljade en manlig patient frivillig vård och dagpermissioner i trots mot överläkarnas samlade bedömning. Patienten, en man i yngre medelåldern, köpte en kniv under en av sina utevistelser och gick raka vägen till ett dagis och mördade en liten 5-årig flicka. Varpå psykiatrin anklagades för inkompetens och bristande ansvar! Trots att de uttryckligen intygat att mannen bedömdes som svårt sjuk, med vanföreställningar och därtill farlig. Domstolens ledamöter var "grymt" tysta efter mordet på barnet. Men det var de som hade släppt ut mannen. Jag har för mig att psykiatriska vården i Värmland fick ta emot avskedsansökan från den mest kompetenta personalen direkt efter det där dådet. I Förvaltningsrätten så sitter ansvariga politiker som nämndemän.