Sexmördaren Mats Ludvigsson (Ängelholm) åtalad för våldtäkt (Hovmantorp)

Han är antagligen personlighetsstörd, men inte jämställd med allvarligt psykiatriskt sjuk person. Så fängelseförbud föreligger inte. Domstolen är alltså inte förhindrad att utdöma fängelse. Men de kan inte döma honom till psykiatrisk vård! Varken med eller utan Särskild UtskrivningsPrövning. Det som står domstolen till buds är Kriminalvårdens vårdutbud och villkor. Vi kan inte här på Flashback ändra den lagen eller praxis för sexualförbrytarna. Inte ens en folkomröstning i sådana här fall kan ändra påföljden till rättspsykiatrisk tvångsvård med särskild utskrivningsprövning. Det finns en folklig bedömning och allmän känsla för vad som är "sjukt" och "hispa"-vård finns inte.

Jag har jobbat åtskilliga år med klientel som Mats. Han är klippt och skuren för LRV SUP. Inget snack. Det måste slutas dalta med honom och ge honom ett straff där han inte kan räkna ut dagar för att få villkorligt - ett obestämt straff är det rätta för en person som denne.

LRV utan SUP borde gälla alla våldskriminella och sexbrottslingar.

Vården av personer med personlighetsstörningar av den här kalibern och som begår svåra brott, rentav "seriebrott", eller som har en kriminell livstil behöver inte alls vara psykiatrisk! All psykiatriska specialistvård i Sverige har både öppen och sluten vård, frivillig- och tvångsvård. Så tillkommer det här med att domstolarna kan döma till tvångspsykiatrisk vård med eller utan särskild utskrivningsvård. Men då ska det undersökande teamets specialistläkare ha intygat att det tillstånd den åtalade har funnits när brottet begåtts och fortfarande består. Samt att det ska vara ett tillstånd som kan åtgärdas med den vård rättspsykiatrin bedriver. Inom all hälso- och sjukvård så är syftet att bota eller lindra det patienten lider av. Men personlighetsstörningar av det slag ML har så finns lidandet hos omgivningen. ML själv "lider" inte av den han är! Och han är inte tillgänglig för någon "bot och bättring" av det slag som kanske omgivningen efterfrågar. Vård inom landstinget (det är samhällsnivån) på RPV är inte en institution för "personlighetsstörda" utan finns för vård av sjuka!

Ni efterfrågar ett slags "förvaring" som helst ska sträcka sig över ML:s livstid. SUP-möjligheten infördes 1991 efter en mycket lång debatt då det var nästan lukrativt att bli "sjukförklarad" och så skickas till RPV som lyckades lindra en del av lidandet de enskilda dömda på bara några månader. Mördare som blivit dömda till RPV blev sjukskrivna och ibland fick de sjukpension om de behövde stanna mer än 2-3 år. För mördare och våldtäktsmän uppfattade allmänheten även 2-3 år som ovanligt kort "strafftid". Men de var ju inte dömda till straff utan till vård. Särskilt när det gäller psyko- och sociaopater så är det visat att deras störning förvärras inom RPV. Och därtill har de dåligt inflytande över medpatienterna. Och dessa kliniker, liksom övriga landstingsdrivna kliniker är fokuserade på att ta hand om sjuka människor. Det rör sig inte heller om omsorgsvård (primärkommunal omsorg), som tar hand om människor med funktionsnedsättningar och mentala utvecklingsstörningar. Varken primärkommuner eller landstingen har kompetens för att ta hand om dessa kriminella personer.

Det har pågått och pågår en diskussion om RP-Vården ska förstatligas och så bli en enhet inom Kriminalvården. Men då krävs det att domstolarna inte dömer ut straff som skyddstillsyn för våldtäkter och mordförsök. Många av de livstidsdömda har dessa diagnoser och kan få tidsbestämda straff, men är nog ofta tvingade att finna sig i att ansökningarna inte beviljas utan livstid är livstid. Så vad skulle det leda till om RPV överförs till Kriminalvården? Då skulle de inskrivna vara inskrivna i KV och få tillgång till RPV vid behov. Då skulle de under tiden inom RPV få sjukpeng över FK, som andra sjuka. Men så snart de är friska så skulle de återföras till KV-avdelningen och få arbetsplikt igen. Frågan blir då hur man ska få fler livstidsstraff för olika svåra brott.

LGWP har intervjuats om ML och den rättspsykiatriska vården.

https://www.expressen.se/kvallsposten/gw-mats-ludvigsson-skulle-aldrig-slappts-ut/

Det är flera små sakfel i hans uttalande. Värst är ändå följande mening under rubriken "Borde vara inlåst.":

"– Om du inte kan skilja på rätt och fel och inte viljemässigt kan styra ditt handlande, då är du kvalificerad för rättspsykiatrisk vård. Men jag menar att den definitionen är för trång. Det hade varit alldeles utmärkt om den där M L fått sitta på en rättspsykiatrisk avdelning. De hade ju aldrig släppt ut honom."

LGWP vet mycket väl att ML "kan skilja på rätt och fel" och kan "styra sitt handlande". Det enda som ML, likt andra psykopater anser svårt är när de "åker fast", men annars är de i huudsak nöjda med både sig själva och sina gärningar. De lider inte alls av sin totala brist på empati och samvete. De ångrar aldrig något de gör mot någon annan eftersom allt de gör endast handlar om att tillfredsställa sina egna lustar och behov.

I fakta-rutan står att det är (allmänna) domstolen som bedömer och beslutar om en person ska dömas till rättspsykiatrisk vård. Det är olagligt att döma svårt psykiatriskt sjuka och därmed jämställda psykologiskt störda. Så är det inte utan endast om det bedömts av rättspsykiatriskt team under ledning av specialistkompetent överläkare i rättspsykiatri kan en allmän domstol döma till RPV + SUP. Då föreligger s.k. fängelseförbud. Helt i enlighet med Hawaii-deklarationen och Madrid-revisionen av Hawaii-deklartionen.

I ML:s fall, som är en lång följd av kriminalitet kombinerat med missbruk. Psykiatrin; frivillig vård, tvångsvård och rättspsykiatrisk vård; öppen eller sluten vård, är inte alls utvecklad för att ta hand om honom. Det finns en del inslag av missbrukarvård inom psykiatrin. Säkert finns det många missbrukare som blir mycket ledsna och deprimerade, när de döms till fängelse (fotboja) för rattfylleri och liknande brott. Det kan bli så "ledsna" att de hamnar i en depression och behöva psykiatrisk vård på specialistnivå. Precis som andra fängelsedömda så kan de få läkemedel mot depression. Missbruk i sig leder inte till någon strafflindring, utan begår man brott på fyllan eller i narkotikarus så ska det inte bedömas som förmildrande eftersom ruset är självvalt.

RPV (med eller utan SUP) kräver sedvanlig inskrivning på en landstingsklinik och lyder under förvaltningsdomstol. Patienterna får sjukpenning som andra sjuka i landet som "ligger på sjukhus". De har precis samma rättigheter som andra sjuka och det som skiljer är tvångsmomentet. Det finns andra som är tvångsinskrivna för psykiatrisk vård och de har rätt likt RPV-patienter att ansöka om permissioner, utevistelser, öppenvård och utskrivning. Då har de sjuka vanligen stöd av officiellt biträde med ansökan hos Förvaltningsrätten (Länsrätten). Specialistläkare lämnar sitt intyg om vården och sin bedömning för sådana här prövningar. Men det är rätten som beslutar om patientens ansökningar. Det är alltså inte alls någon garanti att RPV+SUP leder till livstids inlåsning och säkerhet för omgivningen.

Vid SUP närvarar också åklagare för att företräda brottsoffren och det allmännas intressen. Vi har ett fall där Länsrätten i Värmland beviljade en manlig patient frivillig vård och dagpermissioner i trots mot överläkarnas samlade bedömning. Patienten, en man i yngre medelåldern, köpte en kniv under en av sina utevistelser och gick raka vägen till ett dagis och mördade en liten 5-årig flicka. Varpå psykiatrin anklagades för inkompetens och bristande ansvar! Trots att de uttryckligen intygat att mannen bedömdes som svårt sjuk, med vanföreställningar och därtill farlig. Domstolens ledamöter var "grymt" tysta efter mordet på barnet. Men det var de som hade släppt ut mannen. Jag har för mig att psykiatriska vården i Värmland fick ta emot avskedsansökan från den mest kompetenta personalen direkt efter det där dådet. I Förvaltningsrätten så sitter ansvariga politiker som nämndemän.

https://www.expressen.se/kvallsposten/mordaren-som-slar-och-valdtar-kvinnor/

Mats Ludvigsson har med all sannolikhet autism (det repetativa elementet indikerar autism (och inte det vi normalt avser med psykopati). Autism är ingen psykisk störning utan ett medfött handikapp som inte går att bota.

Varför försvåra det.
Det naturliga vore att döma straff efter gärning, psykisk status eller droger ska vara ovidkommande.
Döm straff och gärna särskild utredning för att veta vart det är lämpligt att placera den dömde och om den dömde behöver ha någon sorts vård. Oavsett, de grova våldsbrottslingarna ska inte ut, det är i regel någon sorts gränsöverskridande fel på varenda en och de har visat vad de går för.

Jag är osäker på om ditt/dina förslag förenklar något.

Redan idag gäller att påverkan av droger och alkohol anses ovidkommande för straffutmätningen. (Eller ska vara enligt lagen även om praxis ofta leder till strafflindring). Domstolarna använder redan ett par olika "särskilda utredningar" när brotten leder till fängelse. Dels en mindre psykiatrisk utredning, som tar 2-4 timmar där man föreslår om den åtalade, i den händelse domstolen anser att skuld föreligger, bör genomgå en större rättspsykiatrisk utredning. Syftet är att utreda om fängelseförbud föreligger. Är det så får domstolen inte döma till fängelse (kriminalvård) utan bara till RPV med eller utan SUP.

Kriminalvård har till syfte att den dömde ska avtjäna straff inom Kriminalvården och där har de ansvar för att vårda de intagna mot dels de kriminella egenskaperna och förhindra återfall i brottslighet samt att ta hand om de eventuella fysiska och psykiska besvär den dömde har eller kan drabbas av under tiden i fängelse. Det gäller alla som frihetsberövats.

Du verkar vilja att fler frihetsberövas på livstid.

Uj, uj, snacka om psykopatblick.
Här kunde man ju faktiskt önska att någon kvinnlig kampsportare agerade lockbete och när han närmar sig henne slår ihjäl honom i självförsvar.

Ser han inte snarare timid ut.. Ingen jag skulle bli rädd för iaf. Farlig kombination det.

Korrekt.

Återfallsstatistiken för gruppen som suttit för sk "Grövsta brott i ingångshändelsen"
dvs den strängaste straffskalan av en persons samtliga ingångshändelser under referensåret:
Brott mot liv, hälsa = 18%
Frihet, frid, familj, ärekränkning = 20%
Sexualbrott = 10%
Brott mot allmänheten = 14%

År 2014 var mediantiden till första återfallshändelse fyra månader (118 dagar).

Totalt frigavs 6 170 personer från anstalt under 2014. Av dessa var 93 procent män
och 7 procent kvinnor (437 personer).
Kvinnorna hade en större andel återfall än männen i de kategorier som avser de
kortaste strafftiderna, medan männen hade en större andel återfall i de kategorier
som avser de längre strafftiderna.

Facit talar sitt tydliga språk, de ska sitta inlåsta.