Citat:
Ursprungligen postat av
Lobengula
Allt pekar på att SD kommer göra ett kanonval i år. Det har väl tagit ett tag för folket att "vakna" men när de väl gjort det så går det ganska fort.
Jag tror inte alls att det är osannolikt att SD blir största parti i valet. S kommer blöda till framförallt V och MP. M kommer fortsatt blöda till C. Hard core M har redan gått till SD så där händer det inte så mycket. Däremot finns det fortfarande liberala M som känner sig mer hemma i libbejala C.
Ska jag våga mig på en gissning:
SD, 25%
S, 22%
M, 20%
De övriga småpartierna orkar jag inte ranka.
Det intressanta just nu är ju vad som händer – eller snarare inte händer – när det gäller den förväntade återvandringen från SD till M och S efter att de har gått väljarna till mötes istället för att gå 180° mot dem med ÖppnaHjärtan™ respektive IngaMurar™.
Jag säger förväntade därför att det normala är att när ett nytt litet parti börjar rida på en framgångsvåg pga en profilfråga (MP och säldöden, PP och FRA, etc) så brukar de stora partierna proaktivt försöka kväva konkurrensen i sin linda genom att paniktriangulera innan det lilla partiet har växt sig stort. MP har i alla tider kunnat hållas små (bästa valresultat 7,34 vilket är sämst i riksdagen, alla andra har varit över 10 minst 1 gång) just tack vare att alla andra snabbt skaffade miljöprofil.
Samma hade gått att göra med invandringskritik; vi kan se i Danmark hur DF gick som tåget från 0 till 7 till 12 på två mandatperioder innan de andra bytte strategi, blev DF light och började samarbeta. Detta frös DF tillväxt så att de under 10 år låg kvar på 12 (eller mer exakt, 12-13-14-12 på fyra val). Sedan stack det iväg till över 20 när sossarna hade makten.
Men ingen har testat vad som händer när man väntar med paniktrianguleringen tills det lilla uppstickarpartiet har växt till en koloss som får uppåt 29% i mätningar. Det krävdes idiotklubben Svenska Sjuklövern för att ge sig ut på denna outforskade väg.
Istället för att skynda sig att sno idén vid 5% efter ett par år så håller man emot i evigheter och insisterar ”Ni har fel. Ni har fel. Ni har fel.” hela vägen till 30%, och då säger man plötsligt ”OK, skojade bara, ni hade rätt”, och sen sätter man sig ner och pustar ut och kollar på klockan och väntar otåligt på att väljarna ska återvända.
Det känns som att vad man missat i kalkylen när man skalade upp trianguleringströskeln från <5% till >25% är att man utlöste en trovärdighetsbomb av bibliska proportioner. ”Ni sa ju att de hade fel?” ”Ja, eh, alltså de hade fel nästan hela tiden, först i slutet av 2015 fick de rätt (host host)”. I och med det har man låst dörren bakom sig. Man kan inte vända ytterligare en gång och säga att vid närmare eftertanke hade SD nog fel ändå. Det M önskar sig mest av allt just nu är nog en tidsmaskin så man kan åka tillbaka till 1965 och stryka cyanid på baby Reinfeldts snuttefilt...