Citat:
Ursprungligen postat av
Mariavanhed
Finns ingenting som rättfärdigar att döda sina barn, ingen sjukdom i världen! MEN man kan heller inte döma familjen när man inte har en aning om hur deras situaton såg ut.
Äldsta dottern hade även suicidtankar
Döma kan och bör man. Föräldrarna/föräldern är inför lagen mördare. Hade någon av dem överlevt hade det blivit rättegång och straff, vilket är synnerligen önskvärt. Två barn har avrättats för att föräldrarna hade bestämt att deras liv inte var värda att leva.
Tankar på självmord är tyvärr ganska vanligt i tonåren. Normalt kämpar man då för sitt barns livsvilja. Man hakar inte på självmordstanken.
Jag har följt fallet från början men förstår allt mindre av vad som hänt. Vem var egentligen sjuk? Fadern? (Psykiskt). Modern? (Cancer och depression). Barnen? (ME). Var alla sjuka eller bara en eller båda föräldrarna? Just nu ter sig OH:s förlust av mental stabilitet vara den utlösande faktorn till det fasansfulla dådet. Tidigare tänkte jag att det kanske var mamman vars personlighet den här tråden länge kämpade för att få grepp om, men det krävs handlingskraft, mod och initiativförmåga för att genomföra något så naturvidrigt. Mamman tycks ha varit för mjuk för detta. Inte för.mjuk för att själv bli deprimerad och önska ända sitt eget liv, men för mjuk för att initiera och genomföra barnamord och att dessutom föreslå att maken ensam, omgiven av de andras livlösa kroppar, skulle ta sitt liv.
(Om någon anhörig eller vän till familjen läser: Jag förstår att de inte var några monster. Jag förstår att båda föräldrarna älskade sina barn. Det jag kämpar med är att förstå är hur det kunde sluta så illa.)