Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Råstam ger i sin bok sina "föregångare" cred, och referar "Quickfejden" bland annat. Betydelsen i Råstams arbete är väl framför allt två saker:
1) Grundligheten i jobbet
2) Hans relation med TQ, som fick honom att ge sin bild av vad som skedde.

Så Råstams bidrag är viktigt, men även jag kan tycka att andra som gjort viktigt bidrag kommit lite i skymundan.

Du har rätt. Allmänt tenderar man att hylla en person som hjälte och glömma eller förminska andra. Det är tråkigt, och Råstam skulle nog aldrig gjort något utan dessa. Det jag vände mig emot tidigare var att vem-det-nu-var förminskade hans insats, då han trots allt är den viktigaste av dem.

En av Quicks offer behövde elimineras, Quick andvändes som syndabock likt Christer Pettersson. Lambertz som tidigare fått oskyldigt dömda friade är den ända som propagerar att det var han trots löjliga bevis, han är köpt.

Lambertz har väl aldrig gjort någonting rätt. Vilka oskyldigt dömda skulle han ha fått friade menar du?

Syftar nog på rapporten om oskyldigt dömda.

Det är han inte ensam om. I sitt försvarstal/självbiografi försöker sig flickmördaren Ulf Olsson också på sannolikhetslära.

Där och just där har vi alltså Lambertz nivå

Såg Olssons bok som han skrivit tillsammans med sin försvarsadvokat på en bokrea för några år sedan. Någon framtida student i statistik rekommenderar jag starkt att införskaffa bägge och visa exakt hur fel de hade.

Eller så var det så att Olsson lekte statistiker på sin blogg. Kan ju ha varit i bägge fallen.

Yrsa Stenius skriver i NA och är arg eftersom NA:s recensent sågade hennes bok:
https://www.na.se/kultur/yrsa-stenius-slar-tillbaka-mot-recensionen-av-hennes-bok-om-quick-bergwall-vimlar-av-felaktiga-uppgi fter

Ligger det något i det hon skriver?

Ja, stämmer det faktiskt t.ex att kvarlevor av fem offer påträffades på platser som Bergwall angav?

Det stämmer nog. Men det var inte Bergwall som ledde dem till kvarlevorna. Offren hade i samtliga fall redan påträffats och tagits om hand av polisen.

Bergwall hade läst på om dessa mord i vanliga kvällstidningar och visste var offren hittats, så det var inte så svårt för honom att ange dessa platser. Jag kommer inte ihåg hur det var med Charles Zelmanovitz - om fyndplatsen var känd eller om Bergwall fick "hjälp på traven" av utredarna. Det var ju ett genomgående tema i utredningarna, att Bergwall ibland var helt ute och cyklade. Han hade ingen aning om sådant som inte gått att läsa i kvällspressen. Psykologerna förklarade detta med att det var så traumatiskt för Bergwall att närma sig dessa platser, att han måste få lite hjälp på traven för att våga närma sig....

Ja, det var så det var, inte precis den bild Stenius vill ge i sitt svar...
Finns det alls någon bok om fallet som inte driver någon tes utan tar hänsyn till både sånt som talar för och emot Bergwall som gm i de olika fallen?
Själv har jag läst Dan Josefssons bok och Bergwalls självbiografi.