Citat:
Ursprungligen postat av
tradgardsflum
Jag märker att vi har olika åsikter och jag har inte koll på allt, det har jag aldrig antagit. Jag utgår bara från de personer som JAG personligen har träffat som gör allt för att göra väl ifrån sig. Jag skulle inte tveka en sekund om det visade sig att någon av dem inte fick asyl, jag skulle hjälpa dem då. Och jag skulle definitivt inte vilja att någon var "tvungen" att anmäla mig då.
Jag svarade utifrån frågan om vad jag tycker om ett angivarsamhälle och det tycker jag är sjukt. Likväl som jag inte ringer polisen på någon som är fast i ett narkotikamissbruk. Sen vågar jag tro att man som människa ändå har någon slags människokännande egenskap i sig. Jag tar avstånd från människor som ger mig obehag.
Ja, det är din rättighet som
privatperson att välja vem du umgås med och vart du rör dig. Men så kan inte ett land resonera eftersom det är inte Stefan Löfven (eller andra godhetsapostlar till politiker) personligen som står och välkomnar alla som kommer hit eller möter deras blickar. Deras uppgift är att designa ett kontrollsystem som har medborgarnas säkerhet i första rummet och inte den asylsökandes givna rätt att bo i Sverige. Ett sådant system existerar inte i dag.
Oselekterad massinvandring från väsensskilda länder utan ordentlig kontroll av identitet eller personlig historik är en vansinnig idé. Hur kan man inte förstå det? Sedan tillkommer relevanta frågor som resurser, äganderätten och demografin.
Det finns från början en inbyggd, omedveten benägenhet hos människorna som kommer eftersom de kommer från kulturer, mentaliteter och tankesätt som är vår totala motsats. Inte ens de själva vet på resan hit (förutom redan klara terrorister då) att de kommer att våldta, begå andra brott eller bete sig kulturellt klandervärt och mot rådande värderingar, men det är mer troligt än det är o-troligt.
Inget system är hundraprocentigt säkert, men att utmana ödet gång på gång straffar sig också gång på gång. Man måste skilja på privatpersonens individlyx och statens gruppansvar.
Men nu blir det för mycket OT, och jag håller med dig i att ett angiverisamhälle är ingenting som man bör sträva efter eller lagstifta om. Det har för stor risk att spåra ur och är dessutom svårt att tillämpa.