Sprider psykiatrin deprimerande teorier för att sälja fler piller?

I din diabetesanalogi räknar du inte med hyperosmolärt non-ketotiskt syndrom (HNKS) som kan vara en livsfarlig komplikation av diabetes typ 2. Dessutom administrerar man Metformin och inte Metoprolol, som är en blodtryckssänkande medicin.

Cannabisutlösta psykoser är vanligare än folk tror, trots att det behövs en bakomliggande susceptibilitet. Dessutom bidrar bruk av detta i unga år till en ändrad neuroplasticitet då den prefrontala cortexet är inte färdigutvecklad tills man är 23 (kvinnor), 27 (män) och kan leda till ganska grova minnesproblem.

Jag vill inte ens gå in på amfetamin, kokain och sättet dessa modifierar DAT/NET transportörer. Folk som är pro droglegalisering oftast saknar grov insikt inom hur droger fungerar, hur folk reagerar på droger och vad konsekvenserna av detta är. Man bara drar pratar utifrån personliga erfarenheter och uteblir att tänka på individen som fokus. Det skulle vara absolut förödande.

Folk gör ett stort misstag av att jämföra amerikanska systemet med den svenska. I Sverige får läkemedelsföretag inte ens dela ut pennor längre, utan bjuder i värsta fall på en mindre måltid och lägger upp ett par tråkiga PP om något läkemedel.

Och ofta byter psykiatrin en medicin mot en annan och skadar därmed hjärnan mer genom abstinens.

Det understrukna:

Ja diabetes har en förmåga att rubba osmosbalansen i blodplasman p.g.a. av det höga blodsockret. Kroppen försöker då få bukt med problemet genom att utsöndra plasmaglukoset genom njurarna (=patienten pinkar mer) med vätskeförluster som följd och patienten blir onormalt törstig.
Om man har extremt högt blodsocker och inte kan förmå sig att dricka tillräckligt mycket (t.ex. om h-n är sängliggande) så kan det bli ett livshotande tillstånd ja.
När det gäller medicineringen så menar jag naturligtvis Metformin och inte Metaprolol.
Jag har en tendens att röra ihop likartade namn med varandra.

Beroende får ses som en oavsiktlig bieffekt p.g.a. att kroppen antingen upp- eller nedreglerar de receptorer som läkemedlet ska verka för eller mot.
Beroendeframkallande egenskaper är inget som läkemedelsindustrin eftersträvar eftersom det kan leda till att användningen av det inskränks eller rent av förbjuds vilket inte ligger i företagens intresse.

Man jämför alltid den terapeutiska nyttan mot läkemedlets biverkningar.

Det mänskliga psyket är inte lika trångsynt som endokrinologiska patologi, anledning till varför vissa psykofarmaka funkar på vissa och inte på andra.

Rätting ang Lyrica; Preparatet är inte beroendeframkallande, utan orsakar biverkningar vid utsättning

Nej som jag förstår det skapar varken Lyrica eller SSRI något sug efter avslutad behandling men väl besvär vid utsättning (nertrappning) av substanserna.

Ett "riktigt" drogbreroende skapar ett sug resten av livet som man får leva med.

I ett samhälle som orsakar lidande för intelligent liv framstår hjärnskador som gör att den skadade inte längre är intelligent liv som skenbar "terapeutisk nytta". Skadliga effekter av avbruten behandling, oavsett om det kallas för beroende eller något annat, är ett sätt att generera hjärnskador vid "inställning" genom att byta mediciner och klassas därmed som "nyttigt".

Antingen det eller så har patienten fått fel diagnos.
Det finns i dagsläget inga biomarkörer som kan bekräfta psykiska diagnoser som dessutom är ganska lika varandra (=förväxlingsrisk).

Eftersom du är dina vana trogen och inte anger några referenser till dina tämliga drastiska påståenden så nöjer jag mig med att svara: kvalificerat skitsnack!

Det här är en sanning med modifikation... egentligen finns det flertalet markörer, bland annat inflammatoriska, proteinanalys och så främst så klart fMRI - där både strukturer och abnorm aktivitet har kunnat sammankopplas relativt noggrant till en hel rad psykiatriska sjukdomar. (och därmed avslöjat att en hel del psykiatriska sjukdomar snarare bör ses som neurologiska...)


Sådana här tester kostar ju dock pengar - sedan så kan det nog argumenteras att det tidigare år även varit ganska osäkra resultat - den nyare trenden är dock att vi har kommit såpass långt, att i vart fall funktionell neuroradiologi är väldigt nära att rullas ut som standard i diagnostisering och behandling.

Det gäller dock USA... där allt fler röster höjs för att sådana här tester, som t ex inflammatoriska markörer, kolesterolförändringar och hjärnstrukturer samt elektrisk aktivitet bör användas för att förbättra arbetet.

Hade varit intressant att höra vad Guanxi och Kinuski hade haft att säga om det här - håller dom med? Eller menar dom att vi fortfarande ligger 20-30-40(! nä...inte 40 - det kan ni omöjligen tycka... alldeles för lång tid - vid det laget kan vi ha GENterapi mot flera psykiatriska sjukdomar!)
år bort från att ha något bättre än pappersenkäter och höftningar med våra sinnen, för att bedöma neurologiska sjukdomar?


Länkar:
---------
Lågt kolesterol och självmordsbenägenhet (tecken på allvarlig depression)
Serum lipid levels and suicidality: a meta-analysis of 65 epidemiological studies - 2016
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4688029/

Sleep and inflammatory markers in different psychiatric disorders
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5281642/

Biomarkers for depression: recent insights, current challenges and future prospects
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5436791/

Växande översiktsartikel som radar upp olika metoder, mönster och markörer som är kopplade till vissa sjukdomar
Back to the Future: On the Road Towards Precision Psychiatry
https://www.frontiersin.org/research-topics/6843/back-to-the-future-on-the-road-towards-precision-psychiatry#overview

Debattartikel ang. en meta-analys som menar att det visst är "skillnad" på neurologiska och psykiatriska sjukdomar - artikeln påpekar dock att det är lite av en kulturell tolkningsfråga till viss del - man skulle kunna se det som att det är olika superklasser av hjärnsjukdomar - men det är fortfarande tydligt observerbara fenomen med mätinstrument... ergo, neurologi.
Are neurological and psychiatric disorders different?
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4629069/

Meta-analysen i fråga
Neuroimaging distinction between neurological and psychiatric disorders.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26045351/

Debattartikel i vetenskaplig tidskrift som yrkar för större integrering av neurologi inom både utbildning och praxis för psykiatri.
Integrating neuroscience in clinical psychiatry: a paradigm shift
http://ijcnmh.arc-publishing.org/uploads/article/file/623/IJCNMH.2017.4.4.pdf

Tack för länkarna.
Om tid finnes ska jag gå igenom dem.

Det man måste skilja på är forskningsfynd och klinisk relevans, d.v.s. att fyndet (ev. biomarkörer i det här fallet) måste vara användbar i en klinisk undersökning.
Mätningar av biomarkörer bygger på en metod och för att metoden ska vara ok att användas kliniskt så måste den vara validerad. https://biomedicinskanalytiker.org/2014/08/15/metodvalidering-och-kvalitetssakring-inom-klinisk-kemi/
Det kräver i sin tur hundrastals körningar där metoden ska visa det som förväntas och den måste också överträffa eller i varje fall komplettera äldre metoder (DSM).
Då duger det inte med någon enstaka studie med pet scan på kanske 50 deltagare med hälften som kontrollgrupp och andra hälften med ADHD (försökgruppen) och kanske 2/3 av försöksgrupp uppvisar en avvikelse mot kontrollgruppen.