Citat:
Ursprungligen postat av
Lookalike
Naturligtvis vill partier röstmaximera,men däri ligger också en risk att politiken blir förvriden från det som tidigare gett framgång.
Ungefär där,med fördröjning,ligger SD nu.
Effekterna kommer att bli synliga framöver i en stilla process.Dock är SD ute på tunn is när de nu alienerar sina kärnväljare.Sådant kostar alltid förr eller senare.Det finns hur många exempel på det som helst.
Sålunda tror jag att kommande riksdagsval 2018 kommer att bli SDs toppnotering.Framtiden tillhör någon annan än Åkesson och Jomshof.
Det otroliga är att SD under en lång period inte ens satsade på röstminimering, och Åkesson sa det till och med själv (Antaligen för att, vilket är min gissning, istället försöka ställa sig in hos moderaterna och säkerställa ett samarbete där). Det var bara för några månader som Åkesson i någon intervju nämnde att man nu satsade på röstmaximering igen.
Att få M att frivilligt ge bort sin egen makt var naturligtvis dömt att misslyckas, särskilt när man inte vågar sätta hårt mot hårt. Varför skulle moderaterna ge bort sin egen makt frivilligt, dvs överge alliansen där de fortfarande kan åtnjuta frukterna av en implicit DÖ-överenskommelse, för att hoppas på att SD och M skulle få egen majoritet (KD har aldrig varit positiva till samarbete med SD och har en stor falang som är christcucks) och dessutom behöva göra avkall på sin egen mångkulturalistiska folkutbytesideologi? Betänk att M trots den lätta omvärderingen av invandringspolitiken varken omvärderat huruvida integration är möjligt, sannolikt eller önskvärt och heller aldrig tagit avstånd från mångkulturalismen. Det enda man sagt är att folkutbytet inte ska gå så fort som det gjorde 2015 (Takten 2006-2014 var däremot lagom) så att Svensson riskerar att vakna upp.
När man utvärderar SDs strategi får man också betänka att M antagligen underskattade SDs stöd eftersom de knappast är så insatta i vilka OI som är mest rättvisande vad gäller SDs stöd och att det då för M måste framstått som ännu mer osannolikt att SD + M kunde få egen majoritet, så varför SD satsade alla sina kort på att försöka fjäska sig till makt istället för att ta alla Ms väljare och tvinga sig till makt blir ännu svårare att förstå.
Allt ovanstående är ännu en viktig anledning till att rösta på AfS istället för SD. SD är såväl strategiskt som taktiskt som opinionsbildningsmässigt förståndshandikappade (Att Åkesson nyligen gick ut och sa att de kunde stödja en alliansregering utan villkor så länge Ms migrationspolitik gäller understryker detta). AfS verkar helt enkelt betydligt mer kompetenta när det kommer till ovanstående områden, och därför har de på lång sikt betydligt större sannolikhet att få reellt inflytande, genom att de med största sannolikhet (Vilket avslöjats under tidens gång i Den kokta grodan) förstår att de måste tvinga till sig makt, med alla medel.
EDIT: I ovanstående inlägg använder jag röstmaximering i betydelsen att föra en politik och opinionsbildande verksamhet som syftar till att övertyga så många som möjligt att rösta på partiet. Men notera att det inte alls behöver innebära att göra avkall på sin egen politik när man har rätt i vårt århundrades ödesfråga, utan viktigare är att övertyga folk om att man har rätt politik och att frågan är just en ödesfråga.