Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Har jag sagt att han sitter med starka kort? Jag bara pekar på det uppenbara i att Kim och USA:s president nu ska träffas för samtal. Tidigare har USA helt avvisat sådana. Vad kan det bero på tror du?

För att förklara för er andra hur jag tänker så är det ju faktiskt så att från att bara ha varit en bricka i det geopolitiska spelet mot Kina från Obama-administrationen tillsammans i "de fyras gäng" har nu Kim lyckats få den fulla uppmärksamheten från USA. Inte konstigt att Abe är sur över den missade chansen. Trump ställer verkligen till det för alla inblandade parter.

Här är en annan analys av läget just nu. Artikelförfattaren har åtminstone försökt lyfta huvudet för att få ett större perspektiv på händelserna:

North Korea’s New Statements Should Surprise No One – Pyongyang is Being Consistent With Its Own Stated Goals

/.../While these announcements have been reported as “breaking” and “history making”, they are in fact consistent with over a year of DPRK policy making. At a time when Washington and Pyongyang were still at odds, but when a DPRK-South Korea rapprochement was in its early stages, I wrote the following in January of 2018:

“The key event in prompting the wide ranging meetings held in early 2018 between officials from the two Korean states was the Eastern Economic Forum in Vladivostok. During the meeting in September of 2017, Russian President Vladimir Putin proposed a tripartite economic/energy cooperation scheme which would involve both Korean states. At the time Moon, who was present at the summit, embraced Putin’s proposals without reservations while the DPRK delegation stated that they would sign up to the proposals in due course once various regional security concerns were met.

When taken together with statements from the DPRK which always made it clear that Pyongyang will be happy to negotiate with Seoul once nuclear parity with the US is reached, it is self-evident that Putin’s proposal along with subsequent diplomatic visits by Russian politicians and Foreign Ministry officials to the DPRK have paid off.

http://www.eurasiafuture.com/2018/04/21/north-koreas-new-statements-should-surprise-no-one-pyongyang-is-being-consistent-with-its-own-stated -goals/

Du krånglar till saker för mycket.

Man skall inte göra saker mer komplicerade än vad dom de facto är.

Kravet från det internationella samfundet på Nordkorea, att inte inneha kärnvapen och att deras hot att använda dessa, inte är acceptabelt, råder det konsensus kring.

Sanktionerna som nu är kraftiga och kännbara, är en logisk följd av att Nordkorea ej hörsammat dessa krav.

Alternativet hade varit en ”Pre-attack” för att neutralisera innehavet, med risk för ett katastrofalt krig som följd.

Nordkorea har istället valt att inleda en ”Kabukiteater”, med ett tveksamt och uppenbart manus, endast i syfte att hitta lösningar som skulle kunna lindra sanktioner och ge ”Falsk goodwill” och förhandlingsutrymme.

Nordkoreas ”Kabukitaktik”, kommer inte att fungera, oavsett hur mycket ”Rävspel och dubbla budskap” Kim lyckas att tillföra manuset. Skeptisicmen och det historiska CV:t Nordkorea uppvisar, är en alltför stor belastning i sammanhanget.

Att de förhandlingar som nu pågått och haft syftet att förbereda ett möte mellan Kim och Trump, är ju endast resultatet av inviten från Kim, oavsett vilken seriositetsgrad denna invit egentligen hade, och är inte orsakade av att USA och Sydkorea är under press, utan det är Nordkorea som är satt under press.

Kims utspel under resans gång, är inte mer värda än vad hans fars var, på sin tid då han demonstrerade destruktion av obetydliga installationer, i försök att blidka krav på godvillighet i avväpning och bevis på stopp i kärnvapenframställningen.

Kommer inte förhandlingarna att leda till att Kim avvecklar denna gång, slås pappren ihop och Trump åker hem.
Därefter kommer sanktionerna att fortsätta och Nordkorea utarmas och isoleras än mer.

Svårare än så är det inte.

Jag tycker fortfarande att din AFP-länk är märklig och i ovanstående svar kommer ingen förklaring.
Visste du vad du länkade till eller läste du bara rubriken?

Det förefaller som om du inte har klart för dig vilken styrka FN-sanktionerna har haft, du spekulerar hela tiden om personer då det i själva verket är FN som har fått Kim III på knä.
Inget annat än sanktionerna har fått Kim III till förhandlingar, oavsett ryssar kineser eller annat folk.
Inser du att Nordkoreas ekonomi har kollapsat? Kim III har insett det och ber därför om förhandlingar om sitt lands framtid.

Lovade återkoppla med lite info från andra länder.
Befinner mig just nu i Portugal, Algarve.

Den generella känslan, efter samtal med medlemmar i den Internationella Handelskammaren i Portugal och Spanien, är STORT misstroende, vad gäller Nordkoreas utspel angående att man ”Är färdig” med tester och utvecklingen av kärnvapen och missiler.

Dessutom intressant, att efter samtal med biltillverkare från Sydkorea och Japan, som tydligen är här för tester i Portimao (biltestanläggning), fått intrycket, att deras misstroende avseende Nordkoreas intentioner är än större.

Jag ser det som en indikation på hur starkt intrycken från Kim II och hans dribblande med hot för att få hjälp för att sedan gå tillbaka till aggressionspolitik när hjälpen erhållits har slagit rot i folks medvetande. Frågan är om Kim III är indoktrinerad i sin fars politik eller om det är en frigörelseprocess från den som vi ser födslovåndorna av. En sen tonårsrebell? Eller konfuciansk fadershedrare? Frågan verkar helt öppen.

Sanktioner har aldrig fungerat någonstans någonsin och kommer inte att fungera här heller. Trump kommer heller inte att vandra iväg från detta. Han kommer att vandra ut ett par gånger är jag övertygad om. Nej, priset för ett misslyckande är alldeles för högt och vinsten i en succé är enorm på så många plan att det är något som Trump aldrig kommer att släppa. Dessutom är det fler parter som är inblandade vars betydelse för ev. fredsavtal är avgörande till skillnad mot USA:s som egentligen inte kan tillföra något. Tvärtom handlar det om att de ska dra sig tillbaka. Men Trump kommer naturligtvis få det att se ut som USA går segrande ur detta; det är han duktig på och det behöver USA.

Däremot kommer det att finnas besvikna. Framförallt de som har satt sin tilltro till Stratfor's analyser där Kina fragmenteras och Japan kliver fram som regional stormakt. Som sagt, Trump har skjutit Obama-administrationens plan tillsammans med "de fyras gäng" i sank.

Ja, det är en fråga vi förhoppningsvis får svaret på ganska snart.

Han vill överleva, frågan är bara under vilka former. Reformering i någon form, ser jag som oundviklig, denna gång går det inte att gå i fädernas fotspår, även om Kim skulle vilja det.

Dom kan inte förvänta sig välvilja och samarbete, om dom inte tar de steg i rätt riktning, som erfordras.

Jag förstår ditt problem. Du tillhör som bekant den mytomaniska skaran som håller inne med djupa hemligheter om DFR Korea, vilket du emellanåt framhåller. I det sammanhanget blir rationell diskussion svår, då sådan kräver transparens: fakta och logik, något som ju inte är din starka sida.

I övrig konstateras att DFR Korea och kamrat Kim Jong Un fortsätter att ha det diplomatiska initiativet, senast genom att deklarera att det nu har suspenderat tester eftersom dessa inte längre behövs, efter att tillverkningen av missiler gått till massproduktion, vilket deklarerades redan för flera månader sedan. Kim är således full av självförtroende. Med kärnvapnen i sin hand har han erhållit all det internationella erkännande som DFRK under decennier har eftersträvat. Detta var steg 1. Steg 2 kommer att vara återföreningen av landet, men däremellan en massa olika delmoment där de kommande toppmötena kommer att vara viktiga, inte minst med Trump - vars möte jag lite vildsint tippar kommer att hållas i Pyongyang, därför att detta skulle göra att bägge parter har ett stort intresse av att träffa en uppgörelse: Trump därför att han måste vinna och Kim därför att han måste visa sig från sin bästa sida på hemmaplan. Kompromissen som kommer ut av detta möte blir väldigt intressant att se.

Notera också att tidigare var det bara DFRK som talade om vikten av ett fredsavtal mellan USA och DFRK. Nu har regimledaren i Seoul gjort detta till en viktig fråga, vilket är bra då det ökar pressen på USA - om än lite udda, då S.Korea inte ens är en del av stilleståndsavtalet från 1953, dvs. inte en part i kriget.

Kim har sålunda tagit 'initiativet' genom att vika ner sig. Vad fränt.

Kamrat Kim Jong Un har hela tiden varit den som dikterat utvecklingen:

1. I ett rasande tempo så byggdes ICBM-kapacitet upp under år 2017 (något som enligt Trump aldrig skulle hända, men det hände).
2. I sitt nyårstal öppnade sedan Kim för diplomatin.
3. Kim bjöd in S.Koreas ledare till toppmöte, vilket accepterades.
4. Kim inbjöd USAs ledare till toppmöte, vilket accepterades.
5. Kim bad Kinas ledare att invitera honom på besök, vilket accepterades och realiserades.

Exakt när vek Kim ner sig? Exakt när förlorade Kim initiativet?

I själva verket är det Kim som helt dominerar spelplanen.

Eller så kan det vara för att Kim inte har resurserna för längre resor. Deras regeringsplan är väl någon Tupolev från 61?