Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Nej, absolut inte. Ta och beaka hur svårt den är med tanke på dina egen definition:
Allas lika värde enligt vem? Vi är ju redan alla lika inför lagen.
Det är ju en absurd ide att ta ett steg högre än det. För ifall en skola brinner så kommer vilken förälder som helst att springa efter sina egna barn, trots att två barn kan räddas för kostnaden av ens egna barn.
Alltså är alla inte lika mycket värda, och alla kommer aldrig någonsin att behandlas som om de är lika mycket värda, då folk är olika intressanta, attraktiva, roliga, osv.
Några grupper kommer känna sig mindre värda, de kommer skapa någonslags "de kränktas klubb" och försöka få prästerskap att tvinga på någon artificiell värdegrund på de grupper som de kräver ska respektera dem.
För inför lagen är vi redan lika mycket värda, fast nu gäller det ju att anfalla vinnarna inom den meritokrati som vi har skapat, då alla tävlingar har vinnare så kommer aldrig förlorare känna sig "lika mycket värda". Det är lättare att påstå att spelet är riggad än att komma till insikt över att man inte duger till, ta tex tjocka feminister som nu ifrågasätter vackra kvinnors "objektifiering av sig själva" och "kroppshets", samt att skönhet är en social konstruktion.
Alla kvinnor har möjlighet att skapa företag eller plugga teknikutbildningar. Men ifall inte tillräckligt mycket kvinnor gör det, och alltså inte gör vad som krävs för att verkligen lyckas i marknaden av ideer, vems fel är det då?
Patriarkatet? Eller kvinnor själva? Eller måste det ens vara fel att folk följer sin natur (som kan vara kvinnans omvårdande och sociala natur) istället för pengar och makt? Vilka kvinnor vill jobba 80 timmar i veckan och slita som ett djur för att få ett företag att rulla på?
Extremt komplixerad.
Homosexuella får gifta sig. Rätten att adoptera är ingen självklar rätt, barn har ju också sina rättigheter och det inkluderar enligt somliga att helst adopteras till en familj med mamma och pappa. Den situation de kastas in till är redan en sådan stor anormalitet, de kastas ut till en helt nu kultur och föräldrar som ofta inte ens ser ut som dem. Att addera ytterligare en anormalitet med att de har två homosexuella föräldrar, och kanske inte ens får en mamma (som är en absolut behov bland småbarn) kan vara djupt traumatiserande.
Kvinnor måste gå runt rädda för män? Måste inte barn gå runt och vara rädda för pedofiler också?
Inte verkar det bli bättre med tiden heller. Att Världen inte är perfekt och enskilda män beter sig illa är ju verkligen inte något som någon enskild ideologi har visat sig vara speciellt duktiga på att lösa. Feminismen har haft makt länge i Sverige och all statistik visar att kriminalitet och våldtäkter bara blir värre, liksom kvinnors otrygghet.
Hur man exakt löser frågan har ju ingen någon svar på, desto mindre någon som empiriskt visat sig fungera. Men jag håller med att det är viktig fråga att lösa, men hur i helvete ska vi göra Sverige tryggt för kvinnor och barn?
Alla vill det, men det är mycket svår fråga. En man som vandrar bakom dig 02 längs en mörk gata har alla övertag, och du får ju bara hoppas att han är en utav de 95%-99% (folk brukar ha olika siffror i åtanke) män som aldrig skulle våldta.
Vi är ju dock inte helt jämställda inom lagen heller, hur mycket du än vill tro det. Kvinnor blir ifrågasatta om vad de haft på sig vid en våldtäkt, medan våldtäktsmannen får ett pinsamt lågt straff efter att ha begått brottet. Män får generellt sett längre straff för andra brott.
Män tas inte ens seriöst när de anmäler våldtäktee själva som de varit med om, när de blivit våldtagna, för att män ska ju aldrig klaga om de får ett ligg.
Kvinnor mår mer och mer dåligt psykiskt eftersom de förväntas klara av heltidsjobv och ta hand om hushållet hemma, för generellt sett så har vi en skev kultur där man anser att kvinnor ska ta hand om hushållet.
Jag håller med om att kvinnor kan lyckas i jobbet minst lika mycket som andra, men många gånger är det på bekostnad för familj. Kvinnor får generellt sett välja mellan yrket eller familj eftersom vi förväntas vara hemma med barnen och ta hand om dem medan män kan fortsätta jobba. Och då menar jag efter första året.
Vi är inte fullt ut lika framför lagen, hur mycket du än vill tro det. Och då går det åt båda hållen, det är inte bara kvinnors rättigheter jämtemot männens som måste fixas, men männens jäntemot kvinnors också. Det kan jag tycka att många som dagens feminister faktiskt missar, utan de vill hellre bara jobba på kvinnors rättigheter och inte något om mäns.
Men jag kan hålla med om att utanför lagen så är det svårare, men det finns saker att jobba på där med. Bland annat det konstiga hittepået att män ska vara stora och starka och ta för sig hur de vill (inte alla män, ifall någon får för sig att jag menar det) och att man till och med bedöms olika redan o skolålder. Min syster som är lärare berättade att under utbildningen, så fick de reda på att lärare omedvetet bedömer elevernas läxor beroende på namn, att namnet påverkar betyget. Vilket är sjukt.
När små pojkar slår flickor på skolgården så skämtar man bort det och säger ”pojkar är pojkar”, jag fick lära mig att lösa mina egna konflikter när jag bar mobbad i skolan för att jag var flicka. Pojkar blir tillsagda att de ska ”man up” om de gråter. De blir retade om de leker med dockor medan ingen direkt klagar på när flickor leker med action figurer.
Det är inte jämställt.
