Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

BAHAHAHHAHAHAAHHAHAHAHAHAHAHAH
Detta var det roligaste jag har läst på hela dagen.

Parkinson sitter i hjärnan så alla ryckningar är uppenbart fejk! Big fejk. Här nere i den normala världen bland normalbegåvade är det välkänt att motoriken hos apbergers inte är den bästa.

Edit: Förresten så är inte ascchbergers/aspjervers/apberger längre en diagnos.

Efter att jag blev utredd och diagnosticerad med högpresterade autism har åtminstone de sociala myndigheterna slutat att försöka ha sex med mig. Några jobb finns det såklart inte, för alla kräver social kompetens och det spelar ingen roll att jag kan lära mig ett nytt programmeringsspråk på ett par dagar eller ofta direkt ser mönster och samband som andra missar, inte för att de är mindre intelligenta utan för att de är ointresserade.

Jag har lätt för att förstå men svårt för att uttrycka mig. Inte uttrycka mig korrekt, men hitta de där speciella orden som ger andra en mysig, ullig känsla. Jag sitter inte sällan i en timme och formulerar ett inlägg, eller gör det i två omgångar, och tycker att varje ord är viktigt. Och det är det väl?

Den osäkra gångstilen beror i mitt fall på att jag saknar en egen, stabil personlighet. Ofta kommer jag på mig själv med att härma andras gångstil, personer som jag känner, och mycket av det jag skriver är också härmande av andra. Jag känner mig som ett strå i vinden, om man ska uttrycka det poetiskt.

Jag är känslig för beröring och ligger och sparkar och arrangerar täcket i tio minuter tills det känns bekvämt. Men jag förstår ironi och sarkasm ganska bra. Jag tror att min medicinska situation egentligen är självvald, och att jag skulle kunna skilja på t.ex. formuleringen "några jobb finns det såklart inte" och "naturligtvis existerar inga arbeten" om jag bara ville.

Men jag vill helt enkelt inte "vara bra" på det. På samma sätt skulle alla kunna lära sig den allmänna relativitetsteorin om de valde att öppna den delen av sin hjärna, och sitt hjärta.


Var det bara jag som uppfattade det här som extremt roligt? Det här var ett av de inlägg som gjorde att jag orkade fortsätta läsa tråden.

Det är såklart inte ditt fel att du är som du är. Dessutom är autism ganska harmlöst om man inte ska trolla precis alltid och det ska man såklart inte göra. Men man behöver ju inte förneka de olika diagnosernas nackdelar för det.

För mig kommer både gång och eleganta sätt att uttrycka mig på naturligt. Intressant det där med hjärnan

Jaha, så du kan inte ens svara ordentligt på min fråga. Då vet jag det.

Tack för svaret. Jag antar jag att du inte vet hur det känns att alltid vara socialt underlägsen och t.ex. få höra "tänker du fortfarande på det där, det borde du ha släppt för längesen", eller "väx upp", t.o.m. från sina egna föräldrar och syskon? Som en 13-åring i en 40-årings kropp tröttnar man på det, och blir som du skriver elak.

Varför borde jag ha släppt det för längesen, hur släppte du det? Och är "väx upp" en vettig sak att säga till någon, vem förväntas jag vända mig till för att växa upp? Att stämplas som pedofil för att man fortfarande är nyfiken på vad kvinnor har mellan benen hjälper knappast heller. Nån måste rensa upp i det här samhället, och det verkar vara jag som måste göra det.

Jag har snart samlat ihop tillräckligt med pengar för att köpa en pistol.

Nej men va fan. Inte ska du vara en skjutare, även om flera autister i historien har varit det.
Inget av det jag skrev pekade på att det var hopplöst.

Undrar om detta är asperger:

1. Specifika intressen och vara helt insyltad i dem utan att vilja göra något annat.
2. Vara social men inte vara den som söker upp nya kontakter. Undviker helst folk som vill träffas för ofta.
3. Planera saker lång tid i förväg och väldigt svårt vara spontan om tex någon frågar ska vi ut och käka nu? Svaret blir alltid nej eftersom jag har mina rutiner och blir det fel på schemat tidsmässigt så går det inte.
4. Ha väldigt starka rutiner som man håller hårt på.

Ingen har sagt något men jag har själv fått känslan av att jag har en mild variant av det och det beror väl framförallt för att jag har svårt för att bryta trenden gällande mina intressen. Det som inte hänger ihop med asperger är att jag inte har några som helst svårigheter med det sociala samspelet med människor. Tvärtom har väldigt enkelt för att snacka, skämta och få människor att trivas omkring mig.

Jag ska bli pendeltågschaufför när jag pluggat klart. Medan jag pluggar högskola dvs.
Alltså, jag är typ fascinerad av tåg. Helt sjukt. Känns konstigt.

Fan är det för fel på ticks? Mina är inte så synliga men de kommer ibland. Jag brukar starta de medvetet och sen blir det en vana (omedvetet), känns också konstigt.




Fast... Om du aldrig hade sagt det skämtet så hade den personen inte reagerat så... Just sayin'...

------------------------

Min diagnos:

Jag blev diagnoserad när jag hade hoppat av gymnasiet en gång redan men i samband med mitt andra avhopp blev jag diagnoserad med något som kunde sammanfattas till halvt aspergers. Jag antar att det är, jag kan inte begreppen, högfungerande autism.

Alltså, för min del DÅ hjälpte den med ingenting.
Men efter en händelse ett halvår efter blev jag snabbt sjukskriven dock pga fysiska problem men den diagnosen hjälpte till typ 70%.


Jag känner att jag har 0 social kompetens.
Men jag är artig, trevlig och kan prata lätt med nya människor. Jag känner inte den personen och den personen känner inte mig - lättare att lära känna.
Men jag har i princip ingen aning om vad man faktiskt samtalar om, ämnen dvs.
Jag har ALLTID haft problem med att få vänner och ha kvar vänner.
Det är få personer som förstår sig på mig och ens orkar mig.


Jag har inte alls svårt med ögonkontakt, det lärde jag mig via en gruppterapi (som jag tyckte inte alls hjälpte så jag hoppade av).

• Jag är väldigt kräsen. Gäller mat mest.
• Min sarkasm är tydligen svår att förstå - jag sårar därför folk.
• Mina skämt kan gå too far, det kan vara roligt först men sen blir det bara läskigt typ...
• Jag kan ta ord väldigt bokstavligt.
• Jag kan inte formulera mig bra alls. Det blir missförstånd väldigt ofta, pga mig.

Jag har med senare år lärt mig att vara mig själv!
Jag klär mig hur fan jag vill (100% acceptabelt), jag beter mig hur fan jag vill (99% acceptabelt).

Min erfarenhet är att personen i fråga är väldigt känslig hur man lägger fram en fråga eller ett samtal, man måste tänka på att om man säger något positivt så krävs det även att kroppsspråket visar positivitet, annars kan det barka loss. Att köra "fyrkantsmodellen" har funkat för oss bra länge.

// Blasko

Det är en skillnad på Parkinson, som är en sjukdom (och beror på faktiska fysiska skador på hjärnan, så vitt jag förstår det), och en neurofunktionell diagnos, som inte är en sjukdom. Återigen, vi går inte på något speciellt sätt mer än någon annan då vi inte är handikappade. Det enda som skiljer oss från neurotyper är sättet vi har att tänka och fungera mentalt.

Dessutom stämmer inte det sista. Vi som fick vår AS-diagnos innan det gjordes om behåller den under namnet Aspergers.

Edit: Yes, det jag trodde om Parkinson stämmer. ALltså faller hela jämförelsen med AS

Ett exempel jag kommer på är när en vän ville ses hos honom klockan 18. Jag satt i bilen och var påväg. Då ringer han 18.02 och undrar var jag är någonstans. För i helvete. Människan fattade inte att klockan 18 betyder ungefär, omöjligt att tajma in exakt ju.

Är det inte hjärnan som styr rörelsemönster, hur man pratar och liknande?

Aftonbladet använder hursomhelst just rörelsemönster för att "bevisa" att Putin har aspergers: https://www.aftonbladet.se/nyheter/article20273294.ab

Även Wikipedia säger att aspergers kan yttra sig i konstig kroppshållning/kroppsrörelser. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom


Inget mentalt heller, säkert.

Försvarsmekanismer är alltid lika patetiskt.