Citat:
AfS' betoning av återvandringen, och att de kallar sig återvandringsparti, uppfattas som extrem av det politiska etablissemanget, men är egentligen en försonande gest. Vi har nått vägs ände med mångkulturen och här är en lösning som gör att en mycket allvarligare framtida konflikt kan undvikas. Med demokratiska och fredliga medel. Det är ett erbjudande, inte en dolkstöt.
Godtas inte det kommer ju saken så småningom att lösas utanför demokratin, med militärt våld. Det förstår alla. Och det gäller hela det vita Västerlandet, inte bara Sverige. Vita människors återtagande av sina egna länder kommer att se ut ungefär som när Ryssland bombade terroristfästen i Syrien. Ingen nåd. Det är inte vackert, men ingen kan säga att de inte varnats eller att värdbefolkningen inte visat god vilja och ett nästan oändligt tålamod.
Kanske föredrar Fatima och Abdul att valla getter på landsbygden i norra Irak i stället? Det skulle jag göra.
Godtas inte det kommer ju saken så småningom att lösas utanför demokratin, med militärt våld. Det förstår alla. Och det gäller hela det vita Västerlandet, inte bara Sverige. Vita människors återtagande av sina egna länder kommer att se ut ungefär som när Ryssland bombade terroristfästen i Syrien. Ingen nåd. Det är inte vackert, men ingen kan säga att de inte varnats eller att värdbefolkningen inte visat god vilja och ett nästan oändligt tålamod.
Kanske föredrar Fatima och Abdul att valla getter på landsbygden i norra Irak i stället? Det skulle jag göra.
Jag delar första men inte andra halvan av din analys. Segregation, undanträngning, differentierade födelsetal. Demografins kvarnar mal obönhörligt på. Jag står mitt i livet - om jag har tur. Och jag kommer förmodligen få uppleva fait accompli. Betydande områden och ett antal städer som helt har avsvenskats. Malmö är förstås i fronten, där en minoritet 17-åringar har två föräldrar födda i Sverige. Inga strider eller bombräder kan vända det. Tror man så, fanns ingen lärdom att dra av albaniernas expansion på Balkan i modern tid. Eller arabiseringen av hela Nordafrika.
Men vi har något annat. De koloniserande kulturerna är framgångsrika därför att de bär sin kultur i en kappsäck. Den är inte bunden till landet, jorden, naturen. Med oss är det annorlunda. Det är vår förbannelse att industrialiseringen och sedermera det postindustriella samhället dödar vår kultur i urbaniseringens spår. Men det kan bara ske i tider av materiell uppgång. Och sådana råder inte i evighet. När segregationen drivs till sin spets i ett folkens självorganisering, så kommer en dag då hjullastarna slutar styra undan snön i delar av landet, fastighetsskötaren slutar komma och vårdcentralen är stängd för gott. Kappsäckskulturerna skall plötsligt sköta sina praktiska och materiella angelägenheter själva i den lokala omgivningen. Dessutom i tider av nedgång.
Vår konsensuskultur är inte sprungen ur ingenting. Vår livsmiljö är historiskt hård och oförsonlig för dem som inte förstår att planera och samarbete. När socialförsäkringssystem ersätts med solidaritet svenskar emellan i civilsamhället och den svenska omvårdnande handen dras tillbaka från kolonisatörernas vardag, då blir landet allt annat än attraktivt. Det blir hårt och oförsonligt.