Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
SD och dess förespråkare har försatt sig i en zon med två spärrlinjer:
1. "Läget är jävligt allvarligt - landet måste räddas!"
2. "Ta det dock varligt - inga radikala åtgärder och förslag!"
Detta är dålig kommunikation, eftersom budskapet tar ut sig självt. Om landet är hotat med undergång - vilka åtgärder är då för stark medicin? Om problemen bara är marginella - varför alls välja ett parti som fortfarande har dålig image och tveksam regeringsförmåga?
Det verkar som om SD:s partiledning hela tiden har haft en oro för att invandingsexperimentet ska börja fungera, varför man inte vill vara för kategorisk och alarmistisk i sin kritik. Om man var - och är - fullständigt övertygad om att negativa trender bara kommer extrapolera och att hotet mot ett fungerande Sverige verkligen är existentiellt, så bör man gå all-in på att starkast möjliga budskap äger framtiden.
Dubblad kvotflyktingmottagning och sverigecentra i förorten är inte förslag från ett parti som tar situationen på fullt allvar. Det är ett budskap om att det kommer ordna sig, att det bara behövs justeringar i invandringsexperimentet för att få det att fungera. Lite lägre nyinvandring, lite fler dalahästar - så kommer Karlsson lyckas där Ullenhag misslyckades att skapa ett nytt svenskt helt av världens mest disparata byggstenar.
Om man istället gör analysen att det inte går att skapa en öppensvensk entitet av de kurder och turkar som inte får plats i den öppenturkiska kulturentiteten, att islam inte kommer övervinnas med midsommarstänger, att inget mångetniskt samhällsexperiment i längden lyckats med skapandet av överidentitetens Nya Människa - då hade man tryggt propagerat för en klassisk nationalism, med fulla folkrättsanspråk.
En kompromisslös, muskulös nationalism som SD ju faktiskt står upp för - för Israel. Då är rädslan för rättssäkerhet och humanitär hänsyn plötsligt villkorad med att nationell överlevnad alltid är överordnad. Och att det är hotets karaktär och inget annat som avgör vilka åtgärder som är nödvändiga.
Jeff Ahls lösning på problemet verkar vara att sparka ut flera hundra tusen invandrare. Han säger det inte rent ut men detta innebär väl i så fall att man får plocka av folk deras medborgarskap. Och om man pratar om att kunna plocka av folk medborgarskap som beviljats på oriktig grund så innebär det väl att typ 80 % av de medborgarskap som beviljats de senaste 35 åren kan upphävas eftersom de flesta asylsökare torde ha bättrat på sin story rätt friskt. Att döma av vad Fria Tider skriver idag verkar Kasselstrand vara inne på samma linje.
Det krävs väl ingen större fantasi för att inse att en praktisk implementering av en dylik politik skulle innebära ett militärt ingripande från USA och Storbritannien. Det här skulle väl anses som minst lika grovt som att fortsätta med apartheid i Sydafrika. Och där gav de vita ledarna upp även om man hade de militära möjligheterna att skapa ett etniskt rensat vitt hemland. Hade de svarta i Sydafrika eller grannländer typ Zimbabwe eller Mocambique mopsat sig hade man kunnat smälla av några atombomber. Man hade ju några primitiva atombomber i en hangar. Men eftersom man insåg att den militära övermakten skulle bli för stor övertygade de vita ledarna sin befolkning att ge upp i en folkomröstning.
Ett skapande av ett svenskt Sverige skulle inte få stöd i FN:s säkerhetsråd av USA och diverse andra stormakter på det sätt som judarna fick motsvarande stöd för detta år 1947. Någon slags mer organiserad, civiliserad återsändandepolitik skulle nog inte invandrarbefolkningen gå med på. Skulle man ändå driva igenom en sådan lagstiftning skulle vi sannolikt ha ett inbördeskrig med väststödda invandrare, sannolikt i kombination med ett västligt ingripande.
Ett något mindre orealistiskt alternativ är att man delar upp landet i olika bitar där man ger de sämsta bitarna till svennarna, typ Norrlands inland. I teorin skulle ett sådant alternativ vara möjligt. Det politiska etablissemanget verkar också på ett tidigt stadium ha varit medveten om att separatistiska tendenser skulle kunna börja göra sig gällande i glesbefolkade delar av Sverige om folk efter några årtionden av massinvandring skulle se att befolkningen i och omkring storstäderna var helt annorlunda jämfört med på mindre orter. Därför lanserade man 1985, kort efter att den nya utlänningslagen som kom vid årsskiftet 1984/85 (som i princip totats ihop av Hans-Göran Franck och öppnade gränserna på vid gavel), den s k "hela-Sverige-strategin" som gick ut på att placera ut invandrarna i varje liten ort i Sverige, även i typiska utflyttningskommuner varifrån folk flyttade för att få jobb. Den officiella motiveringen var att man skulle placera ut invandrarfamiljerna i kommuner där inte alltför många invandrare bodde så att invandrarna skulle lära sig ordentlig svenska. Att detta bara var dimridåer inses lätt idag då du har helt invandrardominerade skolor i medelstora städer som Falun idag och där även småorter som Ljusnarsberg idag kan ha invandrardominerade skolor. Vad det var fråga om var befolkningspolitik för att förhindra separatistiska tendenser. Hade det varit fråga om att ge invandrarna jobb hade det sannolikt varit bättre att bygga nya miljonprogram billigt runt storstäderna och satsa på mer intensiv språkundervisning.
Anita Gradin, en öppen väldigt uttalad sionist som var invandrarminister 1982-85, visste sannolikt vad hon gjorde. Asyladvokaten Hans-Göran Franck, som i princip ansvarade för den juridiska delen av den utredning om invandrarpolitiken som tillsattes av Fälldin-regeringen 1980 och som utmynnade i den nya utlänningslagen som trädde ikraft årsskiftet 1984/85, visste sannolikt också vad han gjorde. Den som vill kan förresten googla fram hans etniska/religiösa bakgrund. Till skillnad från en AfS:are, och svansen som debatterar på forum som detta, så vet man vad man gör. Man handlar rationellt, kalkylerat, planerat och systematiskt. Kasselstrand och hans anhängare, t ex sådana som du, går enbart på känsla. Min erfarenhet är också att sådana som du inte är kommunicerbara. Det går inte att få er att föra ett rationellt resonemang där ni så nyktert och verklighetsförankrat som möjligt prövar er sak mot de argument som anförs. Detta avspeglar sig bland annat i de slagordsmässiga mer retoriska svar man får. Ni saknar i princip helt förmåga/vilja att pröva verklighetens realiteter rationellt. Detta avspeglar sig också på andra sätt. Man tolkar in andra saker än det jag skrivit i mina texter. Skruvade tolkningar i kombination väldigt retoriska, slagordsmässiga svar är inte ovanliga. Man vrider sig som en mask inför tanken på att pröva obehagliga omständigheter och fakta. Man vill så gärna tro att det skall finnas en lösning, en relativt enkel och omedelbar lösning, och att Kasselstrand skall vara räddaren. Den bittra verkligheten är dock att det här även med ett väldigt rationellt, idealistiskt och intelligent motstånd (alltså inte något som Kasselstrand står för, i hans fall saknas ju den rationella komponenten) så kommer det här att gå åt pipan. I bästa fall får vi en kosmopolitisk, något fattigare variant av dagens Sverige med en väldigt blandad befolkning typ Singapore eller New York där samma figurer som i New York styr eller så får vi en rejäl standardsänkning till latinamerikansk eller t o m sydafrikansk nivå med latinamerikansk eller sydafrikansk nivå på kriminaliteten plus en rätt brutal diskriminering av svennar av den typ vita sydafrikaner, framförallt boer, utsätts för.
Möjligen kan man minska risken för framtida diskriminering av svennar om de partier som upplevs företräda dessa upplevs ha stått för en juste attityd mot den befintliga invandrarbefolkningen i det förgångna. Det finns i och för sig inga som helst garantier för detta. Men det minskar antagligen riskerna om det finns så litet oförätter i det förgångna som möjligt som den nya majoritetsbefolkningen kan peka på. Så man bör väl inte i onödan bjuda på den typen av argument. AfS och Kasselstrand verkar ta väldigt lätt på den här typen av problem.
En annan aspekt på AfS uppdykande på scenen är att AfS sannolikt dränerar SD på mer nationalistiska och idealistiska medlemmar. Effekten påminner sannolikt om när ND bröt sig loss från SD. Konsekvensen av det här blev i förlängningen att Mikael Janssons maktbas i partiet försvagades eftersom han inte längre kunde balansera mer populistiskt inriktade medlemmar i Skåne mot mer nationalistiskt inriktade medlemmar när alltför många från de skånska lokalpartierna anslöt sig till SD. Så ju fler nationalistiska och idealistiska medlemmar AfS drar loss från SD desto mer sannolikhet för att SD blir mer av ett 7-klöverparti. Ur denna synpunkt sett hade det varit bättre om de som lämnat SD i stället var personer som skiljde sig från ledartrion på andra grundvalar än graden av nationalism. Att man tillhört partiets höger- resp vänsterytterkant i fråga om ekonomin hade varit bättre grund att lämna SD om man inte velat att SD skulle dräneras för mycket på invandringskritiska idealister. (I och för sig kan man kanske tycka att jag är inkonsekvent här eftersom jag själv kritiserar AfS linje med retroaktiv lagstiftning när det gäller uppehållstillstånd och medborgarskap. Men jag ser väl saken som så att personer med alltför radikala attityder i invandringsfrågor kan balansera de människor som går med i ett invandringskritiskt parti trots de i själva verket är FÖR invandring.)
