Citat:
Jag tror att både Oskar och Hanna kämpade på så långt deras förmåga och ork räckte. Av någon anledning så fick dom inte, eller avvisade, den hjälp dom skulle ha behövt när mörkret omslöt dom. Jag tror inte att någon av dom var ett monster. Det saknades ork hos den ena av dom att växeldra som andra vuxna par brukar göra ”i nöd och i lust”. I stället för att ge varann energi och livslust så hamnade dom i en nedförsbacke som slutade med en krasch. Jag tror att det finns fyra offer i detta i bemärkelsen att ingen vann, kände tillfredställelse eller gjorde det av egoism. Jag tror att föräldrarna kände att det dom gjorde var det enda dom kunde göra och att det var rätt, där och då. Hade dom känt att det fanns någon framtid eller något hopp så skulle det inte ha hänt. Så, ja, Oskar och Hanna kan i mina ögon ha varit både offer och barnamördare.
Det går inte att säga att den ena hade mer skuld än den andra, den som inte orkade ge kraft eller dra när den andra inte längre orkade var inte mer skyldig än den som drog hela lasset så långt hen orkade. Men jag tror inte att dom anhöriga ser det på samma objektiva sätt. Det är klart att man värjer sig ifrån tanken att ens barn eller barnbarn har begått en sådan handling. Särskilt om man kanske inser att man själv kanske borde ha stöttat men valde golfen i stället.
Så ja, jag tror att det bara finns offer i den här tragiska händelsen. Som bekant utesluter jag inte heller att det fanns ett gemensamt beslut och en gemensam önskan att avsluta livet — hos alla fyra. Men då har föräldrarna lurat med sig döttrarna in i sitt mörker. Det är svårt att tro att Moa var så sjuk att hon hade tappat viljan att leva, men ställd inför valet att bli ensam och ha samma sjukdom som Agnes så kan hon ha följt med resten av familjen.
Föräldrarna kan ha fått en eller båda barnen att tappa livsviljan, dom tog också beslutet att avsluta sina och sina barns liv så mördare var dom absolut. Men dom kan ha varit både barnamördare och offer.
Det finns inga andra beskrivningar på barnens sjukdom än rektorns beskrivning av en ”ofattbar sjukdom” och den beskrivningen borde egentligen bara gälla Agnes eftersom Moa insjuknat nyligen. Oavsett om det handlar om ME eller någon annan sjukdom så kan det leda till en depression och självmordstankar även hos ett barn. Om det var så kan det ha funnits tre människor i huset som förlorat viljan att leva och dessutom förstärkt varandras depression. Folie a trois eller family madness. Det var förmodligen en av föräldrarna som var mer dominant och den sedan länge primärt sjuke som sekundärt fick med sig övriga familjen in i sitt mörker. Där tror jag att Avd9 har rätt i att Hanna var den som ”planerade” i så motto att den primärt sjuke var hon och att processen har pågått under ett antal månader. Men jag tror inte att hon gjorde det medvetet av ondska, att snärja in familjen var en del i hennes deprimerade vanföreställning. Anledningen till att jag tror att det var hon som lockade in dom andra i mörkret är hennes osynlighet och att Oskar ändå på nåt sätt kommunicerade med omgivningen om vad som pågick.
Jag tror att föräldrarna avslutade sina och sina barns liv men jag tror samtidigt att även dom var offer. Jag tycker synd om alla fyra offer. Jag hoppas att det framgår tydligt att jag inte tycker att det är rätt att mörda barn. Jag tror inte heller att det kommer att uppstå en epidemi av utvidgade självmord, folie a trois eller family madness. För mixen av ingredienserna:
•En förälder med svår depression, möjligen psykotisk.
•Två svårt sjuka barn som behöver den hemundervisning som är nödvändig för att galenskapen ska växa ostört.
•En förälder som är tillräckligt svag och sårbar för att dras in i den andres virvelvind av galenskap och dödslängtan.
är så ovanlig så den fanns bara just då i Bjärred. Den finns ingen annanstans och kommer förmodligen inte heller att finnas på evigheter.
Det är vad jag tror. Plus möjligheten att det fanns en tro på evigt liv i botten på den djupa psykotiska depressionen hos den primärt sjuke och att det var den tron som övriga familjen till slut tog till sig.
Det är min sammanhållna teori om vad som hände och som gör att jag hävdar att man kan vara både offer och mördare på samma gång. Samtidigt vill jag uttrycka min avsky över dom som försöker dra paralleller mellan dessa föräldras gärning och gärningar utförda av sexualsadister och styckmördare.
Det finns olika sorters mord och det finns olika sorters gärningsmän och alla resonemang om vilka straff som skulle ha utdömts om föräldrarna skulle ha varit kvar i livet faller på sin orimlighet eftersom det som hände inte skulle ha hänt om föräldrarna skulle ha haft någon vilja att leva. Dom skulle heller inte ha blivit avskräckta att göra det dom gjorde oavsett straff eftersom inget kunde vara värre än den verklighet dom upplevde. Annars skulle dom inte ha gjort det dom gjorde.
Det går inte att säga att den ena hade mer skuld än den andra, den som inte orkade ge kraft eller dra när den andra inte längre orkade var inte mer skyldig än den som drog hela lasset så långt hen orkade. Men jag tror inte att dom anhöriga ser det på samma objektiva sätt. Det är klart att man värjer sig ifrån tanken att ens barn eller barnbarn har begått en sådan handling. Särskilt om man kanske inser att man själv kanske borde ha stöttat men valde golfen i stället.
Så ja, jag tror att det bara finns offer i den här tragiska händelsen. Som bekant utesluter jag inte heller att det fanns ett gemensamt beslut och en gemensam önskan att avsluta livet — hos alla fyra. Men då har föräldrarna lurat med sig döttrarna in i sitt mörker. Det är svårt att tro att Moa var så sjuk att hon hade tappat viljan att leva, men ställd inför valet att bli ensam och ha samma sjukdom som Agnes så kan hon ha följt med resten av familjen.
Föräldrarna kan ha fått en eller båda barnen att tappa livsviljan, dom tog också beslutet att avsluta sina och sina barns liv så mördare var dom absolut. Men dom kan ha varit både barnamördare och offer.
Det finns inga andra beskrivningar på barnens sjukdom än rektorns beskrivning av en ”ofattbar sjukdom” och den beskrivningen borde egentligen bara gälla Agnes eftersom Moa insjuknat nyligen. Oavsett om det handlar om ME eller någon annan sjukdom så kan det leda till en depression och självmordstankar även hos ett barn. Om det var så kan det ha funnits tre människor i huset som förlorat viljan att leva och dessutom förstärkt varandras depression. Folie a trois eller family madness. Det var förmodligen en av föräldrarna som var mer dominant och den sedan länge primärt sjuke som sekundärt fick med sig övriga familjen in i sitt mörker. Där tror jag att Avd9 har rätt i att Hanna var den som ”planerade” i så motto att den primärt sjuke var hon och att processen har pågått under ett antal månader. Men jag tror inte att hon gjorde det medvetet av ondska, att snärja in familjen var en del i hennes deprimerade vanföreställning. Anledningen till att jag tror att det var hon som lockade in dom andra i mörkret är hennes osynlighet och att Oskar ändå på nåt sätt kommunicerade med omgivningen om vad som pågick.
Jag tror att föräldrarna avslutade sina och sina barns liv men jag tror samtidigt att även dom var offer. Jag tycker synd om alla fyra offer. Jag hoppas att det framgår tydligt att jag inte tycker att det är rätt att mörda barn. Jag tror inte heller att det kommer att uppstå en epidemi av utvidgade självmord, folie a trois eller family madness. För mixen av ingredienserna:
•En förälder med svår depression, möjligen psykotisk.
•Två svårt sjuka barn som behöver den hemundervisning som är nödvändig för att galenskapen ska växa ostört.
•En förälder som är tillräckligt svag och sårbar för att dras in i den andres virvelvind av galenskap och dödslängtan.
är så ovanlig så den fanns bara just då i Bjärred. Den finns ingen annanstans och kommer förmodligen inte heller att finnas på evigheter.
Det är vad jag tror. Plus möjligheten att det fanns en tro på evigt liv i botten på den djupa psykotiska depressionen hos den primärt sjuke och att det var den tron som övriga familjen till slut tog till sig.
Det är min sammanhållna teori om vad som hände och som gör att jag hävdar att man kan vara både offer och mördare på samma gång. Samtidigt vill jag uttrycka min avsky över dom som försöker dra paralleller mellan dessa föräldras gärning och gärningar utförda av sexualsadister och styckmördare.
Det finns olika sorters mord och det finns olika sorters gärningsmän och alla resonemang om vilka straff som skulle ha utdömts om föräldrarna skulle ha varit kvar i livet faller på sin orimlighet eftersom det som hände inte skulle ha hänt om föräldrarna skulle ha haft någon vilja att leva. Dom skulle heller inte ha blivit avskräckta att göra det dom gjorde oavsett straff eftersom inget kunde vara värre än den verklighet dom upplevde. Annars skulle dom inte ha gjort det dom gjorde.
Mycket bra! Varje ord.
