Citat:
Ursprungligen postat av
Densa
Bolånehagen
Hej kära tråd, jag skulle vilja bolla en tanke kring Sveriges bostadsmarknad som jag tror är en större elefant i rummet än vad jag tror beaktats. Jag försöker formulera mig koncist:
Hypotes: Kan det vara så enkelt att poolen av köpare med ihopsparad/ansenlig kontantinsats börjat sina? Jag vet att det nämnts som en delorsak i vissa andra inlägg men då mer i förbifarten vad jag sett. Beklagar om det redan avhandlats.
Om du inte redan gjort bostadskarriär så kommer du/ni inte kunna köpa bostäder med prislapp över ett par miljoner utan artificiellt stöd såsom arv eller belåning/utlåning av släktingar, eller relativt dyra handpenningslån.
Jag får helt enkelt intrycket att det är bostadskarriäristerna som börjar ta slut i köpekretsarna. Förstärkt av sitta-ner-i-båten tänk just nu.
Om det nu vore så, så är det inte exakta kvadratmeterpris vi borde stirra oss blinda på, utan på den större bilden: om objekt blir sålda överhuvudtaget.
På samma sätt som det förekommer slutprisindex så vore det mkt intressant om det vore obligatoriskt för säljaren att indikera hur insatsen för objektet hen just ska köpa har finansierats, t ex primärt och sekundärt: via egentjänade sparpengar, arv, lån via släkt eller vänner, handpenningslån, och vinst från tidigare bostadsförsäljning i sverige.
Informationen skulle kunna delas anonymt via mäklaren till SCB tillsammans med t ex postnummer och köpeskilling (ja jag förstår att det skulle gå att lista ut vem i många fall pga summan etc men ni fattar konceptet).
Min hypotes kommer helt enkelt från en kombination av:
1: Det finns en begränsad grupp invånare som har gjort en bostads-"karriär" i nån mening under en period av de senaste ca 5-15 åren och iom det samlat ihop en viss hög pengar som kan användas som kontantinsats.
2: Löner i Sverige har inte gått upp nämnvärt eller åtminstone signifikant under den perioden.
3: De flesta i Sverige tjänar inte supermycket. Exempel: om du tjänar 50000/mån så är det mer än ca 96% av befolkningen. (Svt pejl 2013)
4: När man är singel/ung (ca18-30) så flyttar man oftare, och gör vissa sällanhandlingar, t ex två singlar med brf säljer båda och köper en, vilket eldar på en redan hetsig budgivning. När man skaffat familj bor man kvar längre, kanske t.o.m decennier.
5: [Edit, tillägg till (4)] när man nått ålder för familj runt ca 35år så slår man sig ner nånstans och insatsen blir vilande, kanske under decennier/livstid, och dessa potentiella budare (köpare) kliver ur matchen. Det blir färre och färre brfkarriärister med stora uppsamlade insatser.
6: Det är stor skillnad på att ha 1 budgivare och ha 2. I Stockholm vanligtvis 5-20% senaste åren. (Uppskattad siffra)
Låt oss räkna lite grovt:
Ett par som ska köpa sin första lgh. Vi kan ta två ganska goda löner: 2x35000
Amorteringskravet = 4,5*12*70k= 3,78M maxbelåning innan högre amkrav. (Detta är mkt lån btw, vet ej om de ens får låna så mkt av banken pga månadskostnad osv)
Lånet ovan kräver minst 15% insats:
667k.
Det är nästintill omöjligt att spara ihop det mha arbete i Sverige hävdar jag. Speciellt för yngre personer.
Kvar finns alternativet arv, och att föräldrar med medel kan låna ut/ belåna sina ägda fastigheter (dvs kräver redan lång etablering) vilket för övrigt är en horribel och tragisk modell som är mkt oorganisk - man ska inte behöva vara beroende av föräldrar för att skaffa sitt vuxenboende.
Låt oss anta att arv inte är ett alternativ i de flesta fallen, (och glöm inte att en familj har ca 2,5 barn!)
Det jag försöker säga är att det är helt enkelt svårt att skrapa ihop en insats för gemene hen. Tom för par med två vettiga inkomster. Detta får mig att fundera om det finns en naturlig begränsning, ett extra hårt streck i sanden, någonstans kring ca 6 x Handpenning iom att de flesta inte kan få artificiell finansiering, och en snitthandpenning kanske kan sparas ihop till ca 150k/köpare som är hyfsat sparsam (grov gissning).
Alla objekt i Sverige med prislapp norr om det kan bara köpas av de som gjort brfkarriär eller fått artificiellt stöd.
Vad tros?
Bra att vi får lite mer fokus på efterfrågesidan.
Det svenska medianhushållet äger inget av värde förutom fastigheter, och som du beskriver kan man inte spara ihop till en bostad, i alla fall inte med dagens priser. P.g.a frikostiga lån från bankerna har det dock inte spelat nån roll, men sedan förra året har bankerna stramat åt ordentligt. Effekten kunde ses direkt i Stockholms lyxsegment och spred sig fort till resten av landet.
Detta blir snabbt en feedback loop där stramare utlåning > lägre bostadspriser > hushållens förmögenhet minskar (mindre kontantinsats) > ännu stramare utlåning för bostäder ses som osäkrare säkerhet.
Bostadskarriär
Du berör även kort ett intressant kulturfenomen som verkar vara unikt för Sverige. Det är nämligen så att vi har inte bara en karriär på jobbet utan även en bostadskarriär. Eller är det bostaden som också gör karriär?

Hursomhelst, när jag försöker översätta det till andra språk hittar jag inga motsvarigheter.