Citat:
I mitt jobb i psykiatrin möter jag många djupt deprimerade som försökt ta sitt liv, några av dom ”lyckas” tillslut, några har suiciderat på avdelningen. Det har jag tackolov aldrig varit med om men jag har arbetskamrater som varit.
Min erfarenhet är att i det totala mörker man befinner sig i vill man ta bort sig själv. Inte andra.
Jag har i jobbet mött människor som dödat sina barn. Dom har då befunnit sig i ett psykotiskt tillstånd med fruktansvärda vanföreställningar och röster som säger till dom vad dom ska göra.
Remark säger att man inte ska se allt svart eller vitt. Jag vet inte jag. I dina inlägg tycker jag att du ständigt upprepar, skolan har inte gjort något fel, polisen har inte gjort fel och Hanna o Oskar var så nära perfekta som någon förälder kan vara. Hur vet du det?
Grannar berättar i tråden om en vanlig familj som inte utmärkte sig på något sätt.
Jag bor i ett villaområde. Vi vet vad vi heter, var vi jobbar, hur många barn o.s.v. men det är ju bara en yta vi visar upp för varandra.
Vi vet inget om våra innersta tankar och demoner. Vi är alla normalstörda med våra trauman och olika livserfarenheter. Ingen kan gå genom livet utan att ha fått några smällar.
Nära vänner öppnar man sig inför, om man har turen att ha sådana vänner. Det är oftast inte ens grannar.
Jag tror inte att Hanna o Oskar hade nära vänner, bekanta ja, men inte nära vänner.
Jag tror inte heller dom hade nära kontakt med släkten.
Nej allt är inte svart eller vitt.
Men en sak är svart.
Att mörda sina barn.
Min erfarenhet är att i det totala mörker man befinner sig i vill man ta bort sig själv. Inte andra.
Jag har i jobbet mött människor som dödat sina barn. Dom har då befunnit sig i ett psykotiskt tillstånd med fruktansvärda vanföreställningar och röster som säger till dom vad dom ska göra.
Remark säger att man inte ska se allt svart eller vitt. Jag vet inte jag. I dina inlägg tycker jag att du ständigt upprepar, skolan har inte gjort något fel, polisen har inte gjort fel och Hanna o Oskar var så nära perfekta som någon förälder kan vara. Hur vet du det?
Grannar berättar i tråden om en vanlig familj som inte utmärkte sig på något sätt.
Jag bor i ett villaområde. Vi vet vad vi heter, var vi jobbar, hur många barn o.s.v. men det är ju bara en yta vi visar upp för varandra.
Vi vet inget om våra innersta tankar och demoner. Vi är alla normalstörda med våra trauman och olika livserfarenheter. Ingen kan gå genom livet utan att ha fått några smällar.
Nära vänner öppnar man sig inför, om man har turen att ha sådana vänner. Det är oftast inte ens grannar.
Jag tror inte att Hanna o Oskar hade nära vänner, bekanta ja, men inte nära vänner.
Jag tror inte heller dom hade nära kontakt med släkten.
Nej allt är inte svart eller vitt.
Men en sak är svart.
Att mörda sina barn.
Kom och tänka på en sak som GW sa. Alla människor lever 3 liv, ett offentligt liv, ett privat liv och ett hemligt liv.
Jag har också känslan av att de inte hade några nära vänner eller nära kontakt med släktingar.
Tror tyvärr det finns många frågor som vi aldrig kommer få svar på för det finns ingen som vet svaren mer än de avlidna.