Citat:
Ursprungligen postat av
Powergirl
Fritt taget ur minnet.
De senaste 40 till 50 åren har det skrikits om att vi är på väg mot en kollaps. Först var det en oljekris som upprepades med jämna mellanrum. Sedan var det en allmän energikris som kulminerade runt 80-talets slut. Sedan kom en ekonomikris i slutet på -80 talet och början på -90 talet som resulterade i att vi hade räntor på 30%. Så har det fortsatt hela tiden fram till idag.
Självklart har invandringen till Sverige dykt upp med jämna mellanrum med historier om hur människor från södra delarna av Europa grävde upp parketten för att att göra sandlåda till barnen och gjorde hål i väggarna för att barnens tåg skulle kunna passera genom en tunnel från rum till rum. För att inte tala om hur invandrare från södra Europa förstörde ackorden inom industrin. Sedan kom invandringen till Sverige från länder utanför Europa o då trädde nosen fram på rasisternas fula tryne och det talades om hur ointelligenta dessa människor var. Framför allt om de var färgade (läs negrer). Det räckte dock inte till det heller utan numera så är inte hudfärgen avgörande utan den religiösa tron. Jag orkar inte längre utan spyr bara på er domedagsprofeter som bara har förmåga att "svartmåla" Sverige och samtidigt kalla er för Sverigevänner.
Ja, kollaps-pratare och domedagsmänniskor, liksom förändringsobenägna, har det inte varit brist på.
T ex min pappas skolkamrat Gösta som blev kvar på landet och harvade på med litet jordbruk och inte tjänade så mycket. Och fick vara förbittrad under iaf halva livet. Andra flyttade till städerna, började jobba som anställda, och fick högre levnadsstandard. Det var väldigt orätt och fel i Göstas ögon. (Hans missnöje får mig att tänka på Mertillen och Fnysington här i forumet. Gösta är dock död sedan länge).
Under 60-talet var det missnöje med invandring. Och då tänker jag på invandring inom Sverige. Med folk som kom från andra län och städer. Tjadden Hällström (komiker) tog upp det i en sketch på 60-talet, där han menade hur fel det var ända tills han kom till att Tage Erlander skulle ha stannat i Karlstad. Då fick han medge att det nog låg lite i att folk inte borde invandra till andra städer.
Just denna invandring hör man inte så mycket om nu. De som förr gnällde på folk som kom från andra städer och stadsdelar, har fått förskjuta fokus och klaga över de som kommer längre bort ifrån. För gnälla över främlingar skall dom väl göra i vilket fall.
På 70-talet var det gnäll över flyktingar. Lär nog ha att göra med lågkonjunkturer. Dels pga oljepris, dels pga att vänster dragit upp skattetrycket för mycket, dels pga att facket tvingade till sig för stora löneökningar. (Nuvarande LO-ordförande har medgett att man gjorde fel och skadade landet. Men som alltid krävs att de skyldiga dör innan det går att medge).
På 80-talet tyckte Palme och Carlsson att det var en utmärkt ide att anställa alla i kommunerna. Avsikten var att göra Sverige till en Sovjet kopia. Så det var en överenskommelse mellan LO och S att LO skulle driva näringslivet i kk. Sedan skulle de som blev arbetslösa anställas i offentlig sektor. Och så åkte skattetrycket upp i 50%. Och begreppet kommunalarbetare blev ett skällsord.
Jag har lite svårt att förstå att folk på något sätt skulle vilja komma tillbaka till den katastrofen. Löfven, Sjöstedt, och Åkesson må vara Nordkorea-kramare men inte lika drivande som Palme och Ingvar Carlsson.
(Bildt berättade i början på 90-talet när han ville öka skatteavdragen för bärplockning så att någon skulle plocka bär. Det accepterade inte Ingvar Carlsson. I stället skulle bidrag utgå till bärplockning. Bara så ni förstår hur kommunistisk (S) var på den tiden. Och hur hårt (S) jobbade på att totalhaverera Sverige).