Försvaret beställer 40st Granatkastarpansarbandvagn 90120

Här har vi att göra med fysikens lagar. Det går inte bara att bygga wunderwaffen.

Tänk på funktionaliteten.

81 mm GrK går att bära (i tre delar) men sedan behövs ju även ammunition. Skjutavståndet är runt 4 km, vilket funkar för en enhet i kompanistorlek och dess område.

120 mm GrK skjuter längre. Lite beroende på ammunition mellan 8 och 10 km mend normal ammunition. Detta system kan redan stöda en infanteribataljon i bataljonens gruppering.

Så det är inte nån överraskning att dessa rör placeras där de placeras

Detta innebär alltså att HV bör ha en 120mm GRK pluton på bataljonsnivå, rimligen med två eldrör, kanske tre och en 81mm GRK grupp eller tropp på kompaninivå, rimligen även den med två, kanske tre eldrör, för att vara rimligt försörjd med indirekt eld? Bataljons-GRK i min mening rimligen fast monterad på lastväxlarflak vilka man snabbt lägger ned på väg eller annan hårdgjord mark vid gruppering, ammunition kan ligga i lådor på flaket, manskapet kan transporteras i manskapshytt på flaket.
Men det är OT i denna tråden.
Har någon här på FB fått chansen att se, eller rent av klämma på, ngn av dessa vagnar ännu?

Bah! Det har byggts många Wunderwaffen genom tiderna, Den vattenkylda kulsprutan t.ex. Eller våra svenska lätta fältkanoner som kunde förflyttas med mynningen i förflyttningsriktningen och därmed med väldigt hög eldberedskap. Eller varför inte vår Svenska GRG48? Så kraftfull att den fortfarande är världsledande efter 70 år.

Hur mycket vikt kan ett GRG eldrör orka med att man skjuter upp till rimlig höjd med den? Det vore rätt charmigt (Men dyrt) med en Monsterstrix som skjuts upp som granat, sedan tänds en raketmotor nära toppen på banan och driver den vidare upp till en extra mil eller så varvid en verkansdel slagkraftig som en vanlig strix söker sig ned mot målet. Oekonomisk för den mesta normala krigsföring, där är vanliga granater givetvis vettigare med sina 7-10km, men för att tvinga fram lite extra försiktighet hos Fi och för att kunna verka mot spanade mål på större djup kunde det vara trevligt.

Det verkar som att överlappet mot haubits blir större och större. Fördelen med grk är ju just enkelheten, vilken verkar minska.

Annars är nog 12 cm grk bra som bataljonsartilleri. Räckvidden är tillräcklig och man kan använda ollka typer av styrd ammunition.

Det nämns även i senaste numret av Artilleri och luftvärn att stridstekniken kommer likna det dragna grk sätt att föra striden. Det sägs dock även att det troligtvis kommer bli nya erfarenheter och nya sätt att använda grk nu när systemet kan följa med resten av förbandet på ett helt annat sätt.

Nytt för Sverige menar du då liknande system har funnits en viss tid hos andra.
Bara att vi hoppade av Amos gör att vårt teknik kommer ca 10 år efter Finland. Ryssland har haft olika varianter en tid. Deras 2S34 Hosta från 2011 Vilket dess gun-mortarvapen även finns på S231 Vena gör att de kan skjuta både grk ammunition och granater anpassade för 120 mm. Räckvidd 8 km med grk och 18 km med granater. Polackernas RAK kanske är åt det hållet då de räknar med 15 km räckvidd.

Jag ser det tvärtom. Enkelheten kunde ha fortsatt på bandvagnar eller ej kostsamma Cv90 fordon. En utveckling däremot som gör att man kan använda ett vapen för olika typer av ammunition som gör att fler olika val finns. Dubbelt så lång räckvidd och även ett vapen för direkt eld. Fi vet då också vapnets bredd och räckvidd och får agera därefter.

Titta på pansarvapnen vars räckvidd tidigare räckte gått med 2km räckvidd. Nu vill alla ha drygt 4 km räckvidd för att kunna agera i framskjutna ställningar eller bakom sina egna linjer.

Så varför ska vi tänka annorlunda då vi ville ha ett fåtal avancerade Archer och inget annat.
Där enkelheten med grk kunde vara kvar. Men de nya grkpvb 90120 kunde ha mer avancerad teknik och inte ett enkelt och funktionellt system. Men givetvis bättre än en tummetott.

Självklart.

Sen är jag övertygad om att man redan har fåt inspiration från andra länder när det gäller handhavandet av pjäserna. Tror man mest vill se hur pass bra det fungerar dom första året innan man växlar upp.

Man kan tänka sig att anfallsstriden ser helt annorlunda ut. Allting går mycket fortare, pjäsvagnarna ligger lite bakom och tvärnitar, låser banden och skjuter efter eldsignaleringen från de främsta fordonen.

Jag skulle dessutom tro att vagnarna kommer att levereras med maskinriktade pjäser. (Det manuella var nog bara en budgetgrej, att man ville visa att man vände på varenda krona).

Mera OT:
Ett finskt infanterikompani har en GrK-pluton med 3 st. 81 mm i sin eldpluton. Infanteribataljonen har ett GrK-kompani med 12 st. 120 mm rör.

Sedan har bataljonen, eller delar på med en annan infanteribataljon, en artilleribataljon med 18 st. 122 mm D-30 haubitser.

Hur många GRG motsv Carl Gustaf har ett finsk infanterikompani resp bataljonen?