Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag syftade på det jag fetade.

Det som talar emot att allt var så genomtänkt och bra är ju att föräldrarna plötsligt gick och utplånade barnen och sig själva. Bilden av sjukdom och undergång som O spridit på sitt jobb verkar inte kunna bekräftas. Uppenbarligen ville han att det skulle uppfattas som ett ”barmhärtighetsmord” men han underskattade vanligt folks omdöme. Jag tror han, möjligen båda, hade en störd verklighetsuppfattning. Lite som i Knutby, där det predikades om att unga människor skulle ” tas hem”.

Det är väl klart att du syftade på det du fetat. My bad .
Nåväl... Efter att ha läst tråden noga; som barnen skulle reciterat momsberättelsen - så tycker jag nog att allt har gått lite vääl geschwint. Två barn, två hemmavarande tonårsbarn - hemundervisade.... på grund av....

Ok, jag har svårt att se att nåt av det där skulle ha varit lätt för någon av de inblandade.

”Bilden av sjukdom” Sjukdomarna är bekräftade av intyg och skolpersonal. Föräldrarna lämnade ett brev där det står att dom avslutar sina och sina barns liv på grund av att man inte ser någon livskvalitet eller framtid på grund av flickornas sjukdomssituation. Dom ville väl berätta helt enkelt.

Jag känner inte till Knutby, vad finns det som förenar fallen?

Förstår inte riktigt vad du menar att det kan betyda istället?
MRSA är rätt vanligt tyvärr. Drabbar precis som "Lillamig" skriver gärna patienter med nedsatt immunförsvar där bakterien lätt kan få fäste i urinvägarna, luftvägar eller sår. Ofta i eksem på händer etc.

Ingen katastrof om man får infektionen, brukar såsmåningom hos de flesta till slut försvinna.
Dessa gula staffylokocker som ger MRSA kan ibland få fäste i sjukhusmiljö eftersom de finns i talgkörtlar och i många småsår hos folk. Kallades därför förr för "sjukhussjukan" men idag är bakterien vanlig ute i samhället. Utomlands - men ej ännu i Sverige - finns en extra svårbehandlad sort som är vacomycin-resistent. Vacomycin är något av de allra starkaste antibiotika vi kan ge mot en infektion - sedan har vi i stort sett ingen mer ammunition.
Pga av detta blir man alltid tillfrågad inom svensk sjukvård inför operationer, inläggning etc om man besökt något utländskt sjukhus. Vi vill helt enkelt inte ha mer MRSA.

Så här beskrivs livet för någon med MRSA:

"En person som bär på MRSA kan utanför vårdmiljöerna leva ett helt normalt liv. Handhygienen i hemmet är självklart viktig, inte minst i anslutning till såromläggningar. Personliga artiklar, till exempel handdukar, får inte delas med andra. Om man är i behov av vård måste sjukvårdspersonalen vara informerad om bärarskapet."

Om Hanna någon gång hade smittats av MRSA är risken liten för en frisk yrkeskapabel person att MRSA bakterien ska bita sig fast utan att gå över. I stort sätt alla blir av med MRSA om de f övrigt är friska. Att hon länge skulle varit kronisk bärare av MRSA är inte så sannolikt.

Som framgår är MRSA absolut inte en infektionssjukdom som man ska kasta in handduken för, tvärt om den går över.

Edit. Såg nu att jag kallade dessa otrevliga MRSA bakterier för streptokocker i tidigare inlägg - det var en tillfällig blunder av mig - menar naturligtvis staffylokocker - "gula straffar" och inget annat.

Jag kastar ut en krok om separationsångest.

Nu har det diskuterats en del om att HB var drivande om att ha barnen hemma, vad tror trådens läsare om att barnens hemmavistelse kan förklaras med något så osexigt som separationsångest?
(Det kanske har stötts och blötts i tråden redan; jag kan ha missat att några tusen inlägg.)

OH var enligt trådinlägg en upptagen man som var ute på diverse resor och flitigt arbetande i allmänhet och tillbringade därför lite tid hemma.
HB och döttrarna flyttade med OH till Lundatrakterna (där många talar ranelidska; bara det är anledning till att bli deprimerad) och lämnade släkt, vänner och övriga kontakter. Ett trauma i sig som skulle kunna lägga en grund till sepång.
Lägg därtill en tidigare ”nära döden-upplevelse” för HB och tankar på att eventuellt återinsjukna i cancer och hur det då skulle gå för de efterlevande.

Mer för tråden att fundera på.
Natti natti.

Vad skulle tidernas meste superegoist göra om vederbörande är djupt deprimerad och vill ta sitt liv?

Se till att ingen annan i familjen heller får fortsätta....
Som avveckling av kapprustning eller bland lekande barn där alla lägger ner samtidigt så ingen blir kvar.

Och sedan förklarar man det med att skylla på någon annans sjukdom och kanske samtidigt ge samhället en släng för att vården inte hade bot och behandling av barnens långvariga trötthet.

Och för anhöriga talar man om att ingen orkade med livssituationer mer, ja då får även de sig en släng av sleven som inte kommit med mer hjälp och stöd.

Möjligt?

Faran med att någon har kärnvapen har man ju ofta beskrivit skulle bestå i att det vid krig aldrig kommer bli någon som kapitulerar. Istället spränger förloraren av sina kärnvapen och alla blir förlorare.
Här kanske någon pga depression var på väg att kapitulera men valde att ta alla de andra med sig.
Barnens eventuella sjukdomar är sekundärt i sammanhanget, det var bara ytterligare en liten byggkloss i den deprimerade personens svartsyn.

Ju mer man läst här och funderat är det kanske förklaringen...

Ja,ha,tror du diverse uppgifter i tråden från olika anonyma skribenter är mer sanningsenliga?

Ja, rent av rätt.

Tack för länken,någonstans så indikerar det ändå att skolan hanterat denna familj fel i och med att de kommer att ändra sina rutiner.Ännu bättre hade det kanske varit med en större extern utredning som hade visat på exakt vilka fel som begåtts.Inte för att hitta syndabockar,tror ingen på skolan har gjort något medvetet fel även om man i efterhand förstår att man agerat fel.
Det viktiga är ju lärdomarna som måste beaktas i detta tragiska med Moas och Agnes död,så kanske skolan kan förhindra att några andra barn går samma hemska öde tillmötes.

Nej, finns inget att anmärka på, men för att försäkra sig om att det inte kan hända igen inför man nytt regelverk.