Citat:
Ursprungligen postat av
Tokugawa
Det finns massor av orosanmälan-inlägg, inte bara här utan i pressen. Det verkar som om man tror att just orosanmälan är ett universalmedel mot allt ont eller svårt. Så kan den gode luta sig nöjd tillbaka. På vilket sätt skulle en orosanmälan förhindrat det som skedde? Familjen hade redan kontakt med ett stort antal vårdinstanser och skola. Ett samtal med en socialsekreterare hade väl inte lett till ett lyckligt slut, snarare kanske upplevts som kränkande.
Orosanmälan till socialtjänsten är det enda redskap som andra myndigheter och allmänheten har för att agera när man misstänker att barn kan fara illa. Myndigheter och andra som i sin verksamhet kommer i kontakt med barn har en
skyldighet enligt lag att orosanmäla. Det följer av 14 kapitlet, 1 § i Socialtjänstlagen. Den oroade allmänheten
bör anmäla, men har alltså inte
skyldighet att göra detta.
Citat ur Socialtjänstlagen:
1§ Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.
...
1 c § Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Lag (2012:776).
Vad socialtjänsten faktiskt gör när de får en orosanmälan kan förstås variera. Ibland fungerar det inte alls som det är tänkt. Jag behöver nog bara nämna fallet Yara eller mamman som mördade sina barn i Göteborg så förstår alla vad jag menar. Men just nu finns det också två andra omskrivna fall där barn har omhändertagits av socialtjänsten efter orosanmälningar, det ena barnet på grund av undernäring och det andra efter att ha misshandlats. I dessa fall verkar socialtjänsten ha agerat så snart anmälan gjorts. Och förmodligen räddat barnen från att skadas allvarligt eller t.o.m. avlida. Jag lägger in trådarna så kan den som är intresserad själv läsa vidare.
(FB) Barnet tvångsomhändertaget - familjen åt vegankost.
(FB) Föräldrar tvångsbadade sin dotter i iskallt vatten ( Uppland )
Jag håller med om att socialtjänsten inte gör det de ska i alla fall. Det förekommer att anmälningar "tappas bort", blir liggande, skrivs av efter hembesök eller, som du skriver, att utredningen läggs ner efter ett samtal med en socialsekreterare. Men det är trots allt bara socialtjänsten som har makt och mandat att omhänderta ett barn som löper risk att skadas av föräldrar som är "galna" eller som har "tappat greppet" om tillvaron. Det är bara socialtjänsten som har rätten enligt lag att gå igenom och granska hela tillvaron för en familj som blir orosanmäld. Socialtjänstens makt är på gott och ont. Det kan vara mycket kränkande, men kanske också i slutänden leda till att en familj får den hjälp och stöd som behövs. I detta fall hade kanske en orosanmälan och utredning och insatser från socialtjänsten eventuellt kunnat förhindra morden på barnen.
