Citat:
Ja, det är precis det där du beskriver, det man har i bakhuvudet men inte vill tänka på, alla hemskheter man sett på film, läst om och framförallt att veta att ju mer han fick henne att lida, desto större tillfredsställelse för honom. Att vilja känna hennes dödsskräck, se den i hennes ögon. Att njuta av att plåga ihjäl en annan människa. Tråkig upplevelse för dig ,tur att du klarade av det. Jag hoppas verkligen Kim tuppade av snabbt, men i mitt bakhuvud har jag skräckfilmer jag sett , böcker jag läst , att torteraren väntar och väcker sitt offer för att få se skräcken hos henne innan han fortsätter. Jag vet , makabert och jag ber om ursäkt för mörka tankar, men det är så fruktansvärt vidrigt när jag tänker på hur Kim måste ha lidit. HUR man kan skriva ner Kim som person och hålla Madsen bakom ryggen är för mig en gåta.
Jag skulle så gärna vilja att det till slut framkommer något som visar att hon blev medvetslös snabbt, aldrig vaknade till utan dog utan att behöva se sin slaktare mer. Men, som det egotrippade, grandiosa as och lögnare som han är så sitter han istället i rätten och ljuger och vägrar svara när det blir jobbigt, slingrar sig och pratar helst bara om sig själv. Uppför sig som ett svin mot åklagaren när han ställer frågor om hans sexuella intressen, då ska han ta kommandot och vända frågan tillbaka till åklagaren. Madsen är verkligen ett riktigt stört svin och jag ser fram emot den dag han får förvaringsdom. Förvaring i livstid, det är enda alternativet.
Ja du, du ställer en mycket berättigad fråga: "Hur man kan skriva ner Kim som person och hålla Madsen bakom ryggen är för mig en gåta."
Jag har läst psykologi och jag kan försöka ge dig ett svar på vad som brukar vara utmärkande för den typen av "tvärtemot-människor". T.ex såna som gärna sympatiserar med en hatad mördare och ofta också talar kränkande om offret, polisen, åklagarna, d.v.s de som är på den "goda" sidan enligt de flesta. Dessa personer befinner sig ofta i ett utanförskap i samhället, saknar socialt kontaktnät, har gjort sig ovän med många för att de är så påstridiga och alltid ska ha rätt. Finns också ofta rättshaverister inom den gruppen. Lever oftast ensamna, har varken kärlek eller närhet i sitt liv. Bygger upp ilska och frustration, är inte en del i någon gemenskap, bittra, utanför.
Någon form av empatistörning, brister i den empatisk förmågan tillhör också vanligheterna. Och, ofta ett förakt mot myndigheter och auktoriteter.
Då, kan det vara så att den personen har lättare att känna en slags gemenskap och ett igenkännande, ja rent av sympati med en ökänd, avskydd, omskriven mördare för mördaren är ju då också "utstött" och i ett slags utanförskap. Mördaren påminner mer om personen själv, tycker han, än det älskvärda offret som alla tycker synd om. Spärrar om vad som passar sig eller vad som är taktlöst eller ej har släppt för länge sedan, då man ser sig själv som någon som inte behöver bry sig, ingen bryr sig ju om denne. Som sagt, ett slags igenkännande hos mördaren, utanförskapet och att vara illa omtyckt och bli dåligt behandlad är sånt som personen känner som något gemensamt. Mördaren kan också kännas som en slags idol, någon han kan se upp till. Och usch för alla hemska poliser och folk som talar illa om hans låtsaskompis.
Det var den långa förklaringen på "gåtan", ganska generaliserande såklart men ändå lite tänkvärd.
Mitt svar nr 2 på gåtan är kort och enkelt: Att det är en person som desperat söker uppmärksamhet genom sina bisarra åsikter. Skapa oro, skapa ilska - sånt ger självkänslan en kick.
Självfallet måste dock de empatiska bristerna vara ganska stora för att man ska nedlåta sig till att skuldbelägga ett offer och smutsa ner minnet av henne. Sånt klarar inte vem som helst utan behöver ha en viss personlighetsstörning där man kan ana tendenser av narcissism samt avsaknad av förmågan till att känna empati. Styv i korken, opåläst besserwissertyp osv. Det viktiga är den enorma uppmärksamhetstörsten, behovet av att synas och märkas - eftersom man inte gör det i sitt verkliga liv.
Sorry, nu blev det lite väl långa utläggningar.
