Citat:
Ursprungligen postat av
letsdoit
Varför skulle Soc blandas in när barnen hade läkarintyg, hade kunnat observeras såväl hemma som i skolan av ett stort antal lärare och annan personal (och detta under flera år); när föräldrarna hade suttit i protokollförda möten med rektor, kurator, skolsköterska m fl under vilka döttrarnas sjukdom genomlysts samt åtgärder så småningom vidtagits i form av hemundervisning som enligt såväl skolan som föräldrarna fungerat bra?
Att människor har olika agendor, eller gör olika kalkyler, har Soc knappast kunnat göra något åt. - Det är klart att det handlar om en familj i kris när ett par syskon drabbas av samma "ofattbara" sjukdom. - Döttrarna var söta, glada, läraktiga... men oförklarligt trötta och orkade i det långa loppet inte med skolmiljön; förmådde inte följa gängse undervisning på plats. - För hur ska ett par sjuka barn orka med alla lektioner när det är knappt att de friska barnen förmår koncentrera sig i en allt mer kaotisk klassrumssituation till följd av besparingar, obehöriga lärare, ringande mobiler, allsköns aktiviteter, osv?
Det är inte bra för barn och ungdomar att befinna sig isolerade i hemmet även om det kommer vuxna lärare dit regelbundet. Hur mådde dessa flickor egentligen?
För att flickorna inte kan delta i skolans undervisning, men klarar att följa sina respektive läroplaner med hemundervisning behöver ju inte betyda att hela familjen därför måste hamna i kris. Det finns rätt många familjer där både ett, två eller flera barn har det jobbigt i skolan, anpassad skolgång etc utan att man för den skull betecknar familjen som i kris.
Vi vet inte heller hur sjuka flickorna faktiskt var eller vilken prognos de hade.
Så länge vi inte vet vad det var för "ofattbar fysisk sjukdom" döttrarna led av och någon kvällstidning tydligen gått ut med att de inte hade en fastlagd diagnos, medan andra pratat om ME eller "kronisk trötthet" är det svårt att riktigt förstå hur illa ställt det var. Vi vet inte ens om barnens mående var en reaktion på något som inte var bra i hemmet eller i skolan.
En sammanhållen familj som materiellt sett hade det väldigt bra med villa, bilar, pool, jobb för de vuxna varav den ene mycket framgångsrikt snart skulle få en efterlängtad proffesorstitel och med båda barnen fysiskt och psykiskt kapabla att följa sina respektive läroplaner, välorganiserat stöd från skolan, mor- och farföräldrar liksom mostrar i livet.
Det är onekligen rätt svårt att riktigt se varför denna familj kunde vara i långvarig kris. Att allt inte går på den framgångsrika räls man stakat ut kan naturligtvis resultera i en kris, men i allmänhet anpassar man sig till nya förhållanden. Krisen går över.
Om familjen enligt rektorn forfarande var i kris sedan länge borde föräldrarna antagligen fått hjälp att ta sig igenom krisen. Alldeles särskilt som det tydligen blev värre med tiden. Möjligen hade en orosanmälan till Soc kanske kunna hjälpa familjen med avlastning etc. Misstänker skolan att barn befinner sig i en miljö där föräldrarna är i kris eller inte orkar, ska en orosanmälan alltid göras. Det är väldigt tragiskt att skolan inte begrep eller insåg det i just det här fallet.