Jag har egen erfarenhet av teaterlivet. Oftare än man vill erkänna är "Den enes död den andres bröd", dvs konkurrensen är mördande. Skådespelaryrket är mycket speciellt. "Upp som en sol, ner som en pannkaka" kan gälla många nerviga teater-egon (fundera över vart nyss hyllade stjärnor tagit vägen.) Detta innebär mycket hårda krav på ledare, vilket varje aspirant bör känna till.
Att först bli hyllad och sedan gravt nedvärderad och utkastad är mycket typiskt för teaterchefer! Många hade säkert gärna velat kasta ut despoten Ingmar Bergman med huvudet före, men man tordes inte.
Inte något att ta livet av sig för, även om det naturligtvis är oerhört påfrestande för den drabbade.
Benny F skulle ha sökt hjälp, istället för att låta sin oskyldiga familj bli fruktansvärt lidande.