Citat:
Ursprungligen postat av
Merrybum
Intressant. Det visste jag faktiskt inte. Jag trodde faktiskt att fokus var, hela sanningen. Undrar om man från polisens sida alltid nöjt sig med att det räcker, sanningen till till fällande dom. Eller om den policyn är ett resultat av besparingar inom offentliga sektorn.
Jag skulle tro att det bottnar i advokaternas befogade ovilja att fördjupa sig i trams som en bindgalning lyckats fånga i sin mosiga hjärna, vanligtvis med syftet att dupera sig själv till det sjuka självrättfärdigande som behövs för att ha ihjäl en stackars medmänniska. Och allt vad detta kan tvinga fram i form av funderingar och kontroller.
Medan den dumme mördaren gör sina piruetter så koncentrerat sig åklagarmyndighetens anställda på det eller de saker som de av lång erfarenhet vet är direkt fällande, samt försvårande eller förmildrande, inget annat. Det är "orättvist", men inte olagligt.
Att dumskallen lämnar massor av tassavtryck och är synlig från ena sidan av Vättern till andra (jämte Jätten Vist, Omberg och Andrée) är inte heller deras fel.
Eller om man så vill: ett brott är inte värdigt mer uppmärksamhet än precis vad som krävs för att låsa in den skyldige under anständiga, formellt korrekta och trygga och rättvisande former.
Blabbandet med detaljer är sannolikt inte heller de anhörigas intresse, utan strikt en fråga om förloppets utseende och rimlighet och om det bör räknas den åtalade till last som försvårande. De anhöriga vill veta vad det är för ett pucko och vad han trodde sig ha för motiv. Och om de fick lida. Och hur länge sopan ska sitta inne.
När man uppfyllt anständighetens krav mot den åtalades person, som medborgare och vår jämlike i det rike vars lagar vi lyder under, så ställs inga krav på att vi också ska respektera varje detalj i den historia han har velat berätta, då han smet från barn och spis under förespegling att han hade viktigare saker för sig.
Sen är det klart att relationen mellan hans psykologi och hans handlande är hypotetiskt intressant, eftersom det är någonstans allmänmänskilgt. Men att ge detaljerna egenvärde och ev. ställa sin lit till dårens berättelse, är att förstå saken från rumpsidan. Det är fel håll.
Kan väl finnas tillfällen när man måste ta den vägen. Men inte som regel.