Citat:
Ursprungligen postat av
Stensturedenstore
Kan mig själv som exempel. Stort trauma händer och jag nekar samtalskontakt. Nytt trauma 4 år senare som har att göra med det första till viss del. Nekar samtalskontakt. Tre år senare är jag troligen i risigt skick och får bilen vandaliserad, inte mycket alls. Bryter ihop på jobbet senare samma dag och börjar gryta hejdlöst. Den lilla saken fick mig att tippa över. Till saken hör att det första traumat var livshotande.
Vet inte mycket om den akademiska världen, men blev själv förbigången av yngre nyanställd vid befodran. Blev rätt rätt arg, men knöt näven i fickan och jobbade på. Lyckades kliva uppåt nästa gång istället. Kan mycket väl tänka mig att det OH mest av allt ville ha var en professorstitel. Kollegan som avgudade honom skrev bara jobbrelaterade saker, inte en rad om familjen. Varför jag tycker att det som skrevs gällde jobbet.
Gjorde det OH ännu mer deprimerad påverkade det säkert den övriga familjen starkt. Kanske HB gav upp när hon såg OH`s dröm krossas? Jag har ingen som helst idé om vem som gjort vad eller vad som hänt, bara att små saker kan få stora konsekvenser.
Pga min erfarenhet har jag hjälpt två vänner som drog sig undan och började bete sig så annorlunda att jag misstänkte depression. Frågade först om jag fick hälsa på eller om dom ville prata om det. Båda nekde till att ha några problem. Jag åkte och hälsade på ändå och i efterhand har båda tackat mig för hjälpen att få dom på rätt köl.
Hade jag inte haft mina problem och fått hjälp, hade jag aldrig kunnat hjälpa mina vänner. Vi svenskar är rätt dåliga på att tränga oss på hos människor som drar sig undan eller nekar hjälp.
Sett ur ditt perspektiv, dvs om O (eller H) gått igenom samma mönster av stort obearbetat trauma/ trauman följt av någon sorts sammanbrott utlöst av "droppen som fick bägaren att tippa över", så borde han (eller hon) rimligen reagerat i affekt, som du som fick en gråtattack på jobbet.
Han borde ha fått en gråtattack, ett raseriutbrott, gett sig på frun eller något av barnen verbalt eller fysiskt.
Inte kalkylerande och analytiskt planerat, haft samråd med sin partner och praktiskt införskaffat det han/ de behövde för att genomföra mord på barnen och självmord, spelat in en video och placerat ut denna...
Även om någon av dem de facto fått ett nervöst sammanbrott och i affekt slagit eller verbalt gett sig på någon av döttrarna och därefter skämts så mycket att de inte kunnat leva med tanken på sig själv som barnmisshandlare eller tanken på social skam så borde analytiska och intelligenta föräldrar som älskar sina barn komma till insikten att det finns andra lösningar på familjens problem.
- Att tex skiljas och tex i O´s fall satsa på att jobba 150% och betala för avlastning i hemmet åt H och barnen, i Sverige eller utomlands hade exempelvis varit en lösning om O tröttnat på en betungande familjesituation. Hade H satt sig på tvären till den lösningen skulle O kunnat ha erbjudit sig att ha flickorna boende hos sig tillsammans med en barnflicka/ guvernant.
Vilket tunnelseende de/ någon av dem måste ha haft, som inte sett alternativa lösningar.
- Fanns hot från socialtjänsten att omplacera flickorna hade en flytt utomlands kunnat arrangeras.
Oron och skammen som ett ev omhändertagande av flickorna hade inneburit för föräldrarna kan kanske spela en roll. Men O var van att tala för deras sak. Och detta är ju som sagt spekulationer. Soc var kanske inte ens inkopplade.