Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Visst, det mest sannolika hade varit skilsmässa. Sedan ekonomisk konkurs. Det vet man inte och i och med avsaknad för någon indikation som helst angående dessa två punkter, så är frågan vad annat kunna det vara. Det är en förändring som utlösa dessa brott, det familjelivet som har varit kommer inte kunna fortsätta så som det var. En drastisk förändring.

Och det är där jag kommer in på OHs arbetet. Tror inte heller att det nödvändigtvis är befordringen. Den var inte avgjord. Så jag tror inte att man kan påstå att OH visste att han inte blir befordrad och därför dödade han hela sin familj och sig själv. Jag tror att han inte så en väg att kunna kombinera en framgångsrik karriär med den familjesituation han befann sig i. Vad identifierar vi oss med? En lycklig familj, att vi gör vårt jobb bra (för OHs del mycket bra). Viktig för många, här fungerade både två inte mer på det sättet som det var tänkt. Och det är så klart ingen rationell konklusion som resulterar ur ett välövervägd resonerande.

Nej, visst antar jag att det fanns, innan det hände, stora spänningar i familjen, förtvivlan, känsla av emotionell ensamhet, hjälplöshet, despression, desperation, självmordstankar, känslan att stressgränsen var nådd och därtill överskriden, känslan av totalt misslyckande, skam, ilska, aggression. Man är trängd i hörnan och den ända vägen ut är att ta slut på allt. Och det är det som är så oerhört tragiskt för offren, det kunde ha funnits många lösningar som hade resulterad i ett bra liv för alla.

Hade OH förberedd sina konferenser, trodd att han kan briljera den kommande vecka och presterar bra under året som kommer, fått sin professor OCH kunna utöva den – nej då tror jag inte detta hade händ.

Jag hör vad du skriver ... he he he ... kan man skriva så ??

Skit samma, OM det var OH som hade anledning att detta skulle ske så kanske sanningen ligger nån stans i din text här ovan.

Men, efter att tråden nu har vänt och vritt på Oskar, och anledningarna som han skulle ha haft för detta skulle ske, så får i alla fall jag en känsla av att man inte kommer så mycket längre.
Jag tror fortfarande inte att grund-anledningen ligger hos honom.

Jag blir mer och mer övertygad om att det är Hannas vilja.
Jag ger mig fan på att hennes ev depression påverkade hela familjens situation.
Det jag inte får riktigt kläm på är varför hon sjönk in i den depressionen.
Visst, barnen var sjuka, det tror jag på alla dar i veckan, men dom var ändå tillräckligt pigga för att kunna studera på ett vettigt sätt i hemmet, dom kunde vara med på skolavslutningen, familjen rörde ju trotts allt på sig mellan jul o nyår.
Har jäkligt svårt att se att det berodde på barnen.
Har också jäkligt svårt att se att det berodde på Oskar, då han inte hade nån egentlig anledning att avsluta det här..... Man mördar inte barnen för att det ev går dåligt på jobbet eller liknande.
Nej, kvar blir Hanna... Och frågan är om Oskar verkligen gick ner i arbetstid på grund av barnen, eller om han egentligen var hemma på grund av Hanna, först o främst.

Så känner jag just nu, när jag kör free-base på min teori.
Men som sagt, vad fan vet jag egentligen....

Ja, exakt. Och det är väl till stor del detta som hela tråden handlar om: vart tog all naturlig handlingsförmåga vägen, för just dessa föräldrar? Varför var förmågan att lösa problem, handla rationellt, tänka praktiskt, osv helt och hållet satt ut spel? För detta var ju vuxna med skarpt intellekt, analytisk förmåga och vana vid att planera och organisera.

Och: om förmågan att tänka klart redan gått förlorad - då skulle de flesta ha bett om hjälp. Man skulle ha blottat sig, lagt sig ner platt och ropat ut sin nöd. Gett upp. Låtit andra träda in och ta över, kommit till en gräns när man struntat i den sociala skammen. Vad som helst. Vad fick just dessa föärldrar att välja en annan väg?

Med tanke på alla lovord, varför var han inte redan professor innan han dog?

Med tanke på hyggliga inkomster vore det fullt naturligt att anställa någon typ av hjälp istället för att OH ska gå ner fjuttiga 10%. Det är något som inte känns rätt här.

Kan mig själv som exempel. Stort trauma händer och jag nekar samtalskontakt. Nytt trauma 4 år senare som har att göra med det första till viss del. Nekar samtalskontakt. Tre år senare är jag troligen i risigt skick och får bilen vandaliserad, inte mycket alls. Bryter ihop på jobbet senare samma dag och börjar gryta hejdlöst. Den lilla saken fick mig att tippa över. Till saken hör att det första traumat var livshotande.

Vet inte mycket om den akademiska världen, men blev själv förbigången av yngre nyanställd vid befodran. Blev rätt rätt arg, men knöt näven i fickan och jobbade på. Lyckades kliva uppåt nästa gång istället. Kan mycket väl tänka mig att det OH mest av allt ville ha var en professorstitel. Kollegan som avgudade honom skrev bara jobbrelaterade saker, inte en rad om familjen. Varför jag tycker att det som skrevs gällde jobbet.

Gjorde det OH ännu mer deprimerad påverkade det säkert den övriga familjen starkt. Kanske HB gav upp när hon såg OH`s dröm krossas? Jag har ingen som helst idé om vem som gjort vad eller vad som hänt, bara att små saker kan få stora konsekvenser.

Pga min erfarenhet har jag hjälpt två vänner som drog sig undan och började bete sig så annorlunda att jag misstänkte depression. Frågade först om jag fick hälsa på eller om dom ville prata om det. Båda nekde till att ha några problem. Jag åkte och hälsade på ändå och i efterhand har båda tackat mig för hjälpen att få dom på rätt köl.

Hade jag inte haft mina problem och fått hjälp, hade jag aldrig kunnat hjälpa mina vänner. Vi svenskar är rätt dåliga på att tränga oss på hos människor som drar sig undan eller nekar hjälp.

Varför Oskar gick ner endast 10% var nog för att, som han själv uttryckte det, arbetet var ett ”andningshål”. Då kan man tänka sej hur eländigt det var där hemma. När föräldrarna tog beslutet att lämna jordelivet tillsammans med barnen så hade nog allt gått så långt att de inte kunde se/tänka klart. Jag tror både H och O var i dåligt skick när beslutet togs. Sorgligt att det inte gick att få rätsida på situationen innan tragedin.

Varför då gå ner 10 % öht? Det kan varken göra situationen hemma bättre om han är hemma 4 timmar extra. Vore mycket bättre att anställa hjälp 10 timmar i veckan.

Håller med att det måste varit riktigt illa hemma sista tiden, hade du och jag flyttat in dit tre månader innan hade vi troligen mått riktigt illa pga att den övriga familjens mående.

Det tråkiga med att det hela mörkläggs, är att vi inte kan lära oss för framtiden hur vi ska slippa en upprepning. Eller är det inte sannolikt att något liknande ska hända igen inom 100 år? Världen snurrar allt fortare och vi med den. Hoppas människor vågar prata mer om psykisk ohälsa i framtiden, för det kommer inte att bli bättre på den fronten.

Helt rätt, vanligtvis gör man inte det. Men ytterst få människor gör det (se de fall där en konkurs kan utlösa familicide, jag säga inte att det då är den ända orsaken). Och det är inte ”det går dåligt på jobbet”. Ens identitet är knyten till jobben. (Vägen att arbeta som konsult i stort sett hemifrån verkar ju inte ha setts som alternativ heller). Och det i kombination med hemmasitustionen, där man känner sig eventuell också total misslyckad som far, som make. Hjälp hade behövds för att kunna hantera detta.



Det är en central fråga, tycker jag. Där andra människor ser möjliga lösningar, verka de som begår familicide inte kunna se någon väg ur situationen alls. Och det verka oftast inte finnas någon rationalitet i detta.

Men, han hade ju inget som gick dåligt på jobbet, trotts att han gått ner i tjänst, och att han varit tvungen att ställa in vissa möten..... osv
Både arb-givare och kollegor lovordade ju honom, ändå.
Självklart så påverkades arbetet, och det har ju kommit fram, men inte till den milda grad att det är orsak till mord/självmord... jag kanske är ensam om att tycka det, men jag tror verkligen inte det.

Däremot så påverkade nog hem situationen, precis som du säger.
Och vad fanns där hemma som gjorde situationen så fruktansvärd att ingen annan utväg fanns ?
Barnen - Visst, dom var sjuka och det fanns läkarintyg, men dom kunde ju ändå studera, och enligt skolan så gjorde dom framsteg.
Visst, dom hade nog självklart dåliga och bra dagar, och vissa dagar var nog fruktansvärt jobbiga för framför allt A, men till och med rektorn sa att - Detta fanns inte på kartan.

Vem har vi kvar då ???

Utlösa självmord eller mord vet jag inget om. Men försätta människor i ett vegetativt tillstånd är tydligt. Borde inte ha skrivit det du har fetat, men tanken gick till de mest uppenbara offren i denna skräckhistoria.
Nej man kan nog inte bli professor med en parasit i hjärnan (kan inte hjälpa det, men tycker att en viss sorts dräpande ironi är väldigt rolig. Miljöskadad.)

För att lägga dessa pussel måste man i nuläget göra massa antagande om saker man inte har en aning om. Jag gör antagande kring OHs arbetsförmåga, andra gör antagande kring HBs depression. Som någon skrev, man föreställer sig, det man kan föreställa sig. Och därmed blir alla dess antagande till viss del mer en spegel på ens eget föreställningsförmåga än verkligheten. Visst.

Alltså hur ska jag förklara det jag föreställa mig. Jobbar man och har familj och båda går bra, är man lycklig lottad eller har jobbat hård för det eller båda. Går det dåligt på jobben, kan ett lyckligt familjeliv eventuellt kompensera. Har man ett olyckligt familjeliv, men det går bra på jobben, så kan det kanske också kompensera till viss del. Fungerar ingen delar, mår man inte bra. Steget att då döda sin familj är oändligt lång, men det sker. När det sker verka det att räcka med att något essentiellt, totalt livsavgörande för gm inte fungerar länger. Saker som andra inte förstår, en skilsmässa, en ekonomisk kris, att man har förlorat jobbet, att man ha misstag sin arbetsförmåga.

Och just det där ser jag inte i barnens sjukdom (kan inte föreställa mig det). Jag ser ingen akut försämring, jag har inte läst om några fall där någon dödar sina barn pga barnens sjukdom. Särskild inte med tanka på att barnen kunde tillgodogöra sig 3-4 gånger hemundervisning per vecka. Så därför antar jag att det är något annat. Hade OH sett en framtid hade detta inte händ. HB kund ha varit hur depressiv som helst. Han hade fixat det också och fått henne inlagd i någon av dessa fantastiska rehabiliteringsklinik någonstans i Europa, fått en au-pair hemma (om det hade räckt, annars kämpat för mer stöd). Tufft ja, lätt nej, men möjligt: ja. Jag vill inte tro att det är bara ”skammen” att man måste be om hjälp hemma, att erkänna att man behöver omfattande hjälp, har fört till detta.

Varför klev han inte ur villan den 9/1 om morgon för att gå till sin konferens? Börjar ett nytt år med ny tillförsikt? Han kunde inte, tror jag.

Mitt fetade.
Media har inte skrivit något sådant. De har skrivit vad polisen gick ut med i sitt pressmedelande. Nämligen att motivet var, "att de inte såg någon livskvalitet eller framtid på grund av flickornas sjukdomssituation".
Alltså, det var föräldrarna själva som inte hade någon livskvalitet, om man ska utgå från brevet.