Benny Fredriksson (1959-2018), f.d. vd för Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Han har ju aldrig rört eller anstött någon själv, utan bara "sett förbi det" när andra gjort det.

Så sant! Hoppas nu dessa så fega meetoo flockhäxor får lite mardrömmar och känner sig skyldiga till Bennys död, att vara hård chef är väl ingen orsak att kasta skit på han av den dignitet han fick utstå.

R.I.P BF

karma.

sitt ner, håll käften och lyssna på alla de berättelser som äntligen kommit fram i solen nu efter metoo. han var inte oskyldig alls.

Du är verkligen den sämsta sortens människa. Patetiskt att sitta och gotta sig i att en människa har gått bort.

Åsa Linderborg på AB har åtminstone den goda tonen att lyfta fram att det inte var så entydigt som de rabiata metod-anhängarna vill göra gällande.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...sjalvrannsakan

"Vi sökte dem som hade andra uppfattningar, vi visste ju att de fanns, men de ville eller vågade inte ställa upp i de allmänt hysteriska Metoo-tiderna som inte medgav några nyanseringar."

Bra, detta besparar oss skattebetalare 200000kr/månad (inkl. avgifter) som BF uppbar i lön trots att han avgick på egen begäran.

Och när man är i underläge samt inte får gehör om det fortsätter? Skall man då lägga sig platt? Dessa över 40 personer på stadsteatern stod i beroendeställning det har beskrivits om de inte gjorde som denna person ville så åkte de ut fick inte jobba oavsett sjukdom eller VAB.

BF kunde tydligen trakassera anställda om det framfört någon som helst kritik, det glömde han inte i första taget utan var oerhört snarstucken, vilket ju är förödande för en chef som ändå måste tåla kritik.
Jaja, är iaf trist mär folk går bort i förtid. Ville också påpeka att han inte blivit anklagad för några sexuella trakasserier vad jag vet? Det var hans despotiska ledarstil som folk inte orkade med längre. Jag tror inte att det var ”jobbiga diviga skådis typer” som ”gnällde” över en ledare som pekade med hela handen utan att han nog var något av en despot.... sedan ja han förnyade väl stadsteatern och gjorde den bredare och även bättre. Men man kan ju vara både en duktig teaterchef och en dålig teaterchef

Och han skulle göra självmord för en sådan sak bara ? Verkar väldigt konstigt, han hade säkert andra problem som inte framkommit. Gubben hade väl bara några av kvar till pensionen sen kunde han väl levt det goda livet med alla skattepengar han dragit in.

Men nu visade sig att han var svag, och kvar står dom anhöriga med all sorg. Jag hyser ingen sympati för gubben alls.

Edit: förutsättner att det är självmord då alla artiklar och kommentarer verkar göra det yttersta för att undvika att benämna det.

Han kanske kom till insikt? Kan ju bli rätt tungt att bära. Oavsett så är det inte de som vittnat de fega i detta.

Min känsla är helt klart att Åsa Linderborg har otroligt dåligt samvete just nu. Hon medger till och med att det rådde Metoo-hysteri och att de som inte följde drevets skrikande valde att förbli tysta. Något som alla sansade människor förstod redan när det pågick som värst. Viss heder ändå till Linderborg som vågar skriva detta.

En mkt begränsad krets vet vad som hänt, jag är inte en av dem.
Men jag har arbetat med BF ett flertal gånger och träffat honom under många, många år i olika teatersammanhang. De flesta som är verksamma i TeaterSverige har om inte jobbat med honom åtminstone träffat honom. Han var aktiv överallt, hela tiden. Teatern var hans liv, verkade arbeta 24/7. Ingen fattade när han sov, barnen har dessutom haft en mamma med en mkt intensiv internationell karriär. Trots det var intrycket att det var ett bra äktenskap. Barnen har jag aldrig träffat.
Ingen utomstående vet om drevet hade en roll i den här utgången.
De vittnen som trädde fram talade sanning och är inga slappa kulturhippies, snarare hårt arbetande ambitiösa proffs. BF hade en hård ledarstil, men tyvärr inte rättvis. Manipulativ, favoriserande, ofta nedlåtande, respektlös och hänsynslös för att nå sina mål. Alltid en dold agenda i bakfickan. Många fick en snyting de hade svårt att hämta sig från (t.ex. en av våra främsta dramatiker Staffan Göthe, se tidigare intervju i DN).
Jag och många andra tolkade BFs beteende som ett resultat av hans uppväxt. Ett ständigt behov av återupprättelse och revansch, ju mer framgångsrik han blev, desto snabbare snurrade karusellen, och som så ofta är det lätt att tappa perspektiven då. Inte helt ovanligt.
Ingen kan förneka hans yrkesskicklighet, men vi var många som önskade att han även varit empatisk och respekterande mot sina medarbetare och kollegor, även då han inte hade något att tjäna på det.
RIP

Tack för nyanserat inlägg. De som har det där ständiga behovet av revansch och återupprättelse slår alltid kritik ifrån sig, det är andras fel. Men när det blir överväldigande som det blev med skriverierna går det inte att vifta bort och då kommer all barndomens skam över dom och det blir omöjligt att återhämta sig.