Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tror inte de har uppfattat det så själva, och jag tror inte det har funnits diagnos på det, och det är väl en del av historien.

För mig doftar det där lätt Sovjetunionen med sinnessjukhus för dissidenter.

"Psykiska problem" kan ju uppstå i friktion med vardagen och omgivningen, om man hanterar/hanteras av vardagen och omgivningen på ogynnsamt sätt, tror jag. Och sen ska man upptäcka det och förstå det och ändra på sig.

Varför de skulle spela charader förstår jag inte riktigt, om de inte var hemliga agenter för främmande makt.

Å andra sidan försöker ju de allra flesta föräldrar ge sina barn en konstruktiv uppväxt, där man försöker visa sina bästa sidor och föregå med gott exempel och framstå som pålitlig, trots betydande plikter och bördor. Ibland är alla föräldrar lite psykotiska, ibland är det inte lätt att skilja på charader och kultur, eftersom det handlar om att inställa sig, och göra saker som förväntas av en, av omgivningen.

Somliga går vilse i det där, förvisso.

Elelr var det ngt ssk du tänkte på?

Jodå, det finns dom som tar livet av sig p.g.a. utebliven befodran...

Om man redan mår psykiskt dåligt, så kan det mycket väl bli det som bägaren att rinna över.

På arbetsplatser där bl.a. den tjänst man har betyder extremt mycket, spelar sådant som definitionen av den tjänst man har, en enorm roll. Viktiga aspekter är t.ex tilldelning av medel, prioritering av forskningsfrågor, och möjligheten att välja vilka som ska delta i respektive projekt.

På sådana arbetsplatser är också tillsättningar av olika slag, föremål för en strid på kniven mellan de som är intresserade. Ofta förekommer en hel del "intressanta" intriger och fulspel längs vägen till tillsättningarna.
Meriter är viktiga, men inte det enda utslagsgivande.

Jag har sett folk med goda meriter och stor arbetskapacitet, bli långtidssjukskrivna i utbrändhetliknande sjukdom efter längre tids "stångande" i sådana miljöer.

En forskningsledare på en (stor) arbetsplats där jag då jobbade (jag hade ingen direktkontakt, men visste vem det var), begick dessutom självmord för en 15-20 år sedan, när hen blev bortflyttad från ett projekt, till en annan tjänst, "snett upp till vänster", när projektet inte levererade som det borde.
Vederbörande var i dåligt psykiskt skick, och borde fått mer hjälp av arbetsgivaren. Fallet resulterade i en utredning om arbetsskada.

Japp. Samla flera människor som av olika skäl mår dåligt på en plats, så drar de ner varandra i djupet, i likhet med icke simkunniga på djupt vattne. Särskilt om det inte syns att de håller på att drunkna, eller om de själva inte ber om en livboj.

Det han egentligen kanske menade var att "han fjollade med sina barn som när det kom till kritan inte var så sjuka som han ville göra gällande""

Jag kunde se den gå in... Men den studsade lite på något ben och touchade stolpen.

Men alla mål räknas. Tack! Hade inte gått utan ditt förarbete.

Kan du länka till källa för bevisen att just de här flickorna har just den diagnosen?

Så länge du inte kan det, så är det en hypotes, bland andra hypoteser.

Trots att jag har följt tråden en längre tid så har inte jag heller sett dom bevisen så släng dom på bordet om dom finns

Ja, det finns mycket förstås. Men man tar inte livet av sig så länge hoppet finns kvar i alla fall, och så länge inte man också förlorar ngt annat, föreställer jag mig. Sen kan ju en del ha svårare än andra att ta övertydligt svek och offentlig chikanering.

Och sen finns det gott om självmördare inom akademien, men det handlar ofta om betydande social isolering, psykisk obalans, havererade äktenskap, fysisk inkapacitering, allmän ålderdom och betydande desillusion kring värdet av ens livsmål. Men det är svårt att veta för utomstående vad som väger tyngst.

Det är möjligt. Hur som helst tycker jag att uttalandet är opassande och jag har reagerat på det från första början.
Jag vet inte hur det brukar vara på universitet och professorstjänster, men kanske kände man att Oskar inte gick att satsa på pga att han inte uppoffrade sig tillräckligt i sitt arbete. Han gick istället ner till 90% arbetstid vilket motsvarar 45 minuter per dag, bara detta sågs kanske som anmärkningsvärt och som en svaghet. Kanske är det kutym att om man är professor, då jobbar man snarare övertid utan vidare knussel och man lever för sitt arbete. Jag vet inte.

Men jag kan inte skaka av mig känslan att "den sista tiden förtjänade inte du" att det kan ha rört sig om någon form av dispyt på arbetsplatsen som lyser igenom i uttalandet att hans svaghet var att han prioriterade sin familj.
Kanske var det tom så att pga av detta blev han aldrig riktigt aktuell eller prioriterad för professorstjänsten.

Ja, somliga försöker bita ihop och sprattla ännu hårdare, och hitta orsaker där de inte finns, men märker inte att värmen avgår och sjunkandet bara tilltar.

Att lägga all skuld på sig själv och sen ev dölja eller förkunna det för omgivningen, är redan att förstå problemet på fel sätt förstås.

EDIt: jag kan ju, för den som är känslig för inkonsekvenser, lägga till att jag kanske inte tror att detta ensamt kan förklara saken. Jag tror man i detta fall ska lägga till en eller ett par riktigt dåliga diagnoser. Men resonemanget håller ändå.

Det skulle ju kunna tänkas vara den äldsta dottern. Mamman ska ju ha varit delaktig i det gemensamma avskedsbrevet.

Det var ett vackert och introspektivt inlägg.