Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det verkar som att vilrum inrättats för bägge barnen:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gP0jP5/sa-levde-bjarred-familjen-fore-morden
...som trots detta inte orkat med skolan och undervisningen där.

Vad tror du det beror på?

Det är skillnad på att vara social på jobbet. Jag är social själv på jobbet men inga av mina kollegor vet om mitt privatliv. Om jag skulle dö tror jag inte de skulle kunna berätta så mkt om mig.

Jag tror både O & H hållt sig till bara jobbsnack, får en känsla av torra akademiker. Hela händelsen är bara för sorglig. Livet är så mycket mer än karriär och pengar och de måste verkligen ha saknat ngt som inte gett dem en mening med livet. Döttrarnas tillstånd blev droppen. De kanske avundades omgivningens sociala gemenskap och kände att de aldrig kom in i samhället och Bjärred.

Vi har haft en handfull i den här tråden som varit bekant med familjen som velat berätta om dem. De har inte mottagits särskilt väl dock, blivit misstänkliggjorda och ifrågasatta hårt. Det är väl egentligen bara en som stått ut någon längre tid.
Att vi inte haft någon här som är riktigt nära familjen vittnar väl egentligen bara om att familjen hade god smak vid val av vänner. Och familj.

Det finns några korta kommentarer från arbetskamrater, men egentligen väldigt lite om man tänker efter. Inga minnesord på facebook eller liknande. Det är ju lite olika med arbetskamrater, om några vet man allt och med andra vet man knappt om dom är gifta. En del har stark integritet och pratar jobb och fotboll men inget mer. Det känns så i det här fallet. Men det konstiga är att jag har sökt till och med på lokaltidningarnas facebooksidor och olika grupper men länkarna till artiklar om tragedin har nästan inga kommentarer. Dom få som har delat artiklarna har inte ens själv kommenterat sina delade inlägg. Det är onaturligt tyst.

Ja, men varför inte.... en nog så "varm" förklaring, till det ändå så beklagansvärda slut som har presenterats

När en nära arbetskamrat/kollega avlider eller som i detta fall en hel familj man känner, inte går man väl ut på Facebook och skriver minnesord direkt?

Eller berättar detaljer om familjen.

Att det är tyst är väl snarast ett tecken på sundhet.

Diktafoner används av läkare varje dag. Varför uttalar du dig så tvärsäkert när du inte vet så mycket?

Polisen kan ha meddelat chefer, medarbetare anhöriga och vänner att inte prata så länge utredningen pågår.
De få som har uttalat sig är t ex vittnen boendes i Bjärred.

Ja du, tack för att du tog fram länken
När det gäller Moa, började hon aldrig på skolan till höstterminen så henne kan vi räkna bort när det gäller att ha testat vilrummet. För Agnes är det också väldigt oklart om hon verkligen gjorde det.
Mitt fetade.
Om "skolans anpassning" gäller vilrum eller det specialsydda schemat framgår inte. Det enda som sägs är att hon undervisats hemma istället för i skolan. Ytterst oklart om hon ens prövade vilrummet, säger jag.

Det kanske är en generationsfråga iofs men min erfarenhet efter både dödsolyckor, självmord och när någon har gått bort efter sjukdom så brukar det bli laviner av R.I.P och hälsningar både på personens facebook och på artiklar till händelserna. Barnen hade kompisar och Oskar måste ha haft många yngre studenter, men man ser inte en enda ”vila i frid”. Det är ovanligt skulle jag vilja säga.

Ja, men bara under förutsättning att två döva barn mördats för att föräldrarna pga barnens dövhet inte längre sett någon livskvalitet eller framtid - en logik som också kan appliceras på andra handikapp. - Skillnaden på t.ex. dövhet, blindhet mm och det mer svårfångade fenomen som brukar kallas "kroniskt trötthetssyndrom" (ME/CFS: Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrom), är att det i ME/CFS - helt eller delvis - kan finnas en obehandlad psykiatrisk problematik som egentlig grundorsak.
http://www.ds.se/Global/Om%20sjukhuset/Organisation/Dokument/Slutrapport%20ME_CFS-projektet%20juli%202013.pdf

Om två barn med kroniskt trötthetssyndrom mördas pga att de anses vara upphovet till sina föräldrars försämrade livskvalitet resp. dåliga framtidsutsikter (och att föräldrarna även anser att prognosen gäller barnen själva/familjen som helhet) kan det diskuteras hur stor del av dessa tankegångar som bottnar i psykiatrisk ohälsa samt hur de olika symptomen samspelar med tillförda läkemedel och andra botemedel eller terapier.

De döva, däremot, behöver framför allt en kraftfull hörapparat, alt. får lära sig att kompensera sitt hörselbortfall med hjälp av syn, känsel mm.