Citat:
Madsen skickar SMS där han beskriver att han vill köra ett spett genom en tjej. Hon fipplade nog med mobilen hela tiden däruppe i tornet, när han försökte förklara saker för henne. Skickade naiva, enfaldiga meddelanden - eller vad sägs om:
"Jeg er stadig i live, forresten"
"Men går ned nu"
Jeg elsker dig!!!!!!"
"Men han har taget kaffe og kager med"
En normalbegåvad, normalmogen 30-åring håller inte på så där. Dessutom skickade hon flera bilder. En professionell journalist - eller vilken gäst som helst som blivit inbjuden på en farkost, där ägaren tagit sig tid att städa den och sätta den i stånd, samt betalt för diesel trots en mycket begränsad ekonomi - skulle ju ha stoppat undan mobilen och ägnat farkostägaren/intervjuobjektet sin fulla uppmärksamhet.
Jag pratade faktiskt med en man jag känner om detta, han är ett slags arbetslivskonsult. Han berättade, att det räcker med att man _håller i_ sin mobil när man är på ett möte, t.ex. ett säljmöte eller en anställningsintervju, för att den man möter ska känna att man inte är "där"; att man väntar på att någon intressantare ska höra av sig, att man har halva medvetandet någon annanstans. Detta har konstaterats i undersökningar. Ännu värre är det naturligtvis när man faktiskt SMS:ar och MMS:ar med någon annan...
Därför lär denna arbetslivskonsult ut, att när man går på professionella möten av något slag så ska mobilen vara både avstängd och utom synhåll under hela mötet. Om man inte väntar på typ att en njure ska dyka upp för att man behöver få en sådan transplanterad - men då SÄGER man det: "jag får be om ursäkt för att jag måste ha mobilen på, men om de skulle ringa från sjukhuset så har jag bara en timme på mig att ta mig dit innan den ruttnar". DET är enda undantaget när det är tillåtet att ha mobilen framme i en professionell situation, alltså.
Jag har undrat lite, om detta beteende kan ha varit det som slutgiltigt triggade M? Att allt började med en berättigad ilska, och kanske förakt för hennes barnslighet och nonchalans? Läste nämligen för en tid sedan vad en tysk psykiatriprofessor yttrade i Der Spiegel (kan leta rätt på länk om någon vill ha det). Han sa, att denna typ av mördare (låt oss nu för ögonblicket förutsätta att M är en mördare, det vet vi ju faktiskt inte än), ofta leker med sina fantasier under lång tid. När det gäller M, så kan han t.ex. - fortfarande enligt professorn - ha burit ombord verktyg och redskap som han tänkt använda vid ett mord, bara för att det ger en kick, bara för att leka med tanken. Men inte ens när de finns ombord och när ett lämpligt offer finns ombord, så behöver någonting hända. Det behövs fortfarande en trigger.
"Jeg er stadig i live, forresten"
"Men går ned nu"
Jeg elsker dig!!!!!!"
"Men han har taget kaffe og kager med"
En normalbegåvad, normalmogen 30-åring håller inte på så där. Dessutom skickade hon flera bilder. En professionell journalist - eller vilken gäst som helst som blivit inbjuden på en farkost, där ägaren tagit sig tid att städa den och sätta den i stånd, samt betalt för diesel trots en mycket begränsad ekonomi - skulle ju ha stoppat undan mobilen och ägnat farkostägaren/intervjuobjektet sin fulla uppmärksamhet.
Jag pratade faktiskt med en man jag känner om detta, han är ett slags arbetslivskonsult. Han berättade, att det räcker med att man _håller i_ sin mobil när man är på ett möte, t.ex. ett säljmöte eller en anställningsintervju, för att den man möter ska känna att man inte är "där"; att man väntar på att någon intressantare ska höra av sig, att man har halva medvetandet någon annanstans. Detta har konstaterats i undersökningar. Ännu värre är det naturligtvis när man faktiskt SMS:ar och MMS:ar med någon annan...
Därför lär denna arbetslivskonsult ut, att när man går på professionella möten av något slag så ska mobilen vara både avstängd och utom synhåll under hela mötet. Om man inte väntar på typ att en njure ska dyka upp för att man behöver få en sådan transplanterad - men då SÄGER man det: "jag får be om ursäkt för att jag måste ha mobilen på, men om de skulle ringa från sjukhuset så har jag bara en timme på mig att ta mig dit innan den ruttnar". DET är enda undantaget när det är tillåtet att ha mobilen framme i en professionell situation, alltså.
Jag har undrat lite, om detta beteende kan ha varit det som slutgiltigt triggade M? Att allt började med en berättigad ilska, och kanske förakt för hennes barnslighet och nonchalans? Läste nämligen för en tid sedan vad en tysk psykiatriprofessor yttrade i Der Spiegel (kan leta rätt på länk om någon vill ha det). Han sa, att denna typ av mördare (låt oss nu för ögonblicket förutsätta att M är en mördare, det vet vi ju faktiskt inte än), ofta leker med sina fantasier under lång tid. När det gäller M, så kan han t.ex. - fortfarande enligt professorn - ha burit ombord verktyg och redskap som han tänkt använda vid ett mord, bara för att det ger en kick, bara för att leka med tanken. Men inte ens när de finns ombord och när ett lämpligt offer finns ombord, så behöver någonting hända. Det behövs fortfarande en trigger.
Merwinnas reaktion: "DET BETYDER INGENTING! HAN BEHÖVER INTE MÖRDAT NÅGON FÖR DET!"
Kim skickar helt vanliga sms till sin kille (som vi i den åldern gör när man är ifrån varandra)
Merwinna: "DET HÄR ÄR INTRESSANT; HÄR ÄR NOG ANLEDNINGEN TILL ATT HON DOG, NAIVT AV HENNE"