Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Hoppsan!

Inte precis den jag skulle vilja överlåta en så pass delikat fråga till, men de är väl desperata, många av dem närmar sig 60 års åldern. Föräldrarna vill gärna se sina döttrar innan de trillar av pinn.

Det där är något jag verkligen förstår, och jag tror det kan bli en större fråga än vi anar!

Ända fram till kamrat Kim Jong Uns nyårstal prioriterade Trump Japan över S.Korea. Nu har spelet förändrats. S.Korea och Trump är närmare och Japan ska tydligen skicka Abe till Washington innan toppmötet mellan Trump och Kim – troligen för att inte bli akterseglad.

Det finns stor – och befogad oro samt osäkerhet – över vad en eventuell uppgörelse kommer att innebära för både Japan och S.Korea. Trump har ju visat att han helt skiter i diplomatiska protokoll och andra typer av överväganden eller råd från erfarna förhandlare och politiker. Trump skulle mycket väl över ett bastubad direkt med Kim kunna träffa en överenskommelse som får oerhörda konsekvenser för både Japan och S.Korea och detta vill förstås Japan inte skall ske utan att få vara delaktig.

Men för egen del är jag övertygad: ser Trump en möjlighet till uppgörelse så kommer han inte att bry sig om vare sig S.Korea eller Japan utan på stående fot skaka hand med Kim och sluta en överenskommelse. Det är så starka ledare agerar och hans motpart, Kim Jong Un, är ju inte direkt svagare. Skillnaden dem emellan är att Kim är oerhört väl förberedd och påläst.

Också, Trump är i behov av att "vinna" och detta vet Kim om, så Kims förhandlingsposition är inte direkt svag. Om toppmötet inte blir framgångsrikt kommer detta att vara en stor politisk och personlig (världens bästa förhandlare!) förlust för Trump.

Eftersom Du är i totalt oförmöget tillstånd, att gör korrekta analyser, vilket jag påtalat tillräckligt många gånger,
äger detta inlägg från Dig, som vanligt, NOLL relevans.

Kim är inte stark, han är svag.

Trump är stark och har världssamfundet i ryggen, och kommer inte vika sig en millimeter i kraven.

Den kriminella regimen i Nordkorea är på knä, och kapitalet snart slut.

Kina är inte intresserad av att hålla Kim under armarna längre.

Isolationen ökar för var dag, likaså sanktionerna.

Pressen ökar, även internt, från vissa i ledarskiktet, som anser att tiden är kommen för reformer.
Kim kan inte mörda de som är emot honom, som han gjorde med sin Farbror tex. vore alltför riskabelt i dagens läge.

Svälten I STOR SKALA, står för dörren.

Hela strategin och det förtäckta ropet på hjälp, från Kim´s sida bygger enbart på, att få en möjlighet att överleva.

Kim är FULLKOMLIGT medveten om, att han har TVÅ val, resignera och gå med på de krav Trump kommer att ställa, vilket kommer att innebära början på en reformering, eller bli avväpnad med våld.

För att citera Tillerson: "We try with diplomacy, until the first bomb falls".

Lek med den utopiska tanken, att Nordkorea skulle behålla och utöka sin kärnvapenarsenal, och samtidigt lyckas få bistånd, igen, genom "Falskspel", som tidigare, vad får det för konsekvenser för regionen?

Jo, Sydkorea - Japan - Taiwan, rustar omgående upp med kärnvapen.

Analyser är som sagt, INTE, Din starka sida.

1. Är det irrelevant att Japan är oroligt för vad som kommer att hända vid toppmötet?

2. Är det irrelevant att Japan inte var informerat före Trump tackade JA till Kims inbjudan?

3. Är det irrelevant att Trump - oavsett vad Japan och S.Korea säger - på egen hand kan träffa en uppgörelse med Kim?

4. Är det irrelevant att tänkas sig att punkt 3 händer?

5. Är det irrelevant att tänka sig att toppmötet i grunden kan förändra hela den säkerhetspolitiska arkitekturen i regionen?

6. Är det irrelevant att Trump "vill vinna" och att en utebliven uppgörelse med Kim kommer att drabba honom personligt och politiskt - och därför kommer Trump att göra allt för att en uppgörelse träffas?

Enligt min mening är alla ovanstående frågor högst relevanta och de diskuteras också bland experter - men för dig, helt irrelevanta. Är du full?

Beautifull!

Rent tekniskt, att Trump inte personligen skulle bry sig om att rådfråga Moon och Abe kan jag nog lite motvilligt köpa. Mannen har helt klart en speciell syn på sin egen förmåga. Men att folk i hans omgivning skulle åse det passivt har jag svårt att tro. Han har nu suttit i över ett år och den förändring som alla trodde (hoppades) skulle ske visar stor frånvaro. Det innebär att folk runt honom som förstår vikten av att SK och Japan är med på tåget. Och då tänker jag inte på Javanka utan mer general Kelly.

Därmed faller också punkt 4. Men samtidigt bör vi nog vara beredda på att ovanliga saker kan ske.

Jag tror inte Trump "Kör över" Abe/Japan i denna fråga.

Syd deklarerar ju dagligen att dom har 24/7 dialog med US, dom är nog överrens om det mesta.

____________


En sak som verkar lite tveksam, för att inte säga något oroande, är att det "Ryktas" i Japan och Sydkorea sent igår och idag, från underrättelsehåll och Chosun Sinbo - Yonhap, att tecken finns på att Kim håller på och "Dribblar", då återkopplingen inte varit den dom lovat Syds delegation. Det har varit knäpptyst i officiella kommentarer liksom inofficiella. Enligt informatörer i Japan och Syd, verkar det vara "Lite oro i lägret" kommunikationsmässigt, mellan Kim och partistyrelsen.

Börjar dribblet igen, från Nord, då har dom gjort bort sig TOTALT!

Just det är egentligen ett västligt problem. NK har så länge definierats som en stalinistisk enmansdiktatur. Det är en definition jag länge vänt mig emot. För mig framstår de mer som det japanska Tokugawa shogunatet. Men ingen i västvärlden förmår göra den kopplingen och därmed sitter man fast i den stalinistiska tropen. Förhållandena internt i Pyongyang är betydligt mer komplicerade. Rådgivare närmast Kim III hukar sig inte, de kontrollerar delar av maktapparaten som han är beroende av, därav de stora utrensningarna. Men han kan bara gå så långt med den taktiken. Det är en känslig balansgång. Efter mötet med delegationen från SK har säkert många reaktionära generaler och andra reagerat, frågan är hur långt de är beredda att gå.

Även om Kim personligen förstår att kärnvapnen utgör ett hinder för nationens framåtskridande och möjligheten att ta upp internationella lån, så är generaler inte benägna att lämna tillbaka sina leksaker när de väl fått händerna på dem.

Kan nog stämma.

Under Edo eran var väl Japan som mest isolerat egentligen, om jag minns rätt.

Stämmer bra. Under 1500-talet hade jesuiter och fransiscaner haft fritt spelrum. Men de blev allt mer arroganta och försökte lägga sig i japansk inrikespolitik. Resultatet blev att de kastades ut och kristendomen skulle utrotas. Kineser och holländare var kvar och från Tsushima hade de utbyte med Korea. Men det var i princip strikt kommersiellt. Koreanerna skickade dock gratulationsambassader när en ny shogun tillträdde.
1635 kastades iberierna ut och 1642 flyttade holländarna från Hirado till Dejima i Nagasaki där de satt fram till 1868.