Har du förlikat dig med att alltid leva ensam?

Ja och nej!
Ja, jag har accepterat och insett att det är som mest troligt att jag kommer att fortsätta mitt liv som singel tills den dag jag läggs i jorden för att trycka upp tusenskönor!

Men -jag slutar aldrig att hoppas på att jag någon gång kommer att träffa någon.

För jag tror att utan hopp, så blir man bitter! Och jag vill inte vara bitter.

Naiv? Lurar mig själv? Må så vara. Men jag håller fast vid hoppet.

Vad hindrar dig från tvåsamheten?

Bra fråga. -Nästa!
Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag trodde länge att jag skulle träffa någon inom de föreningar jag har varit, och är med i. För då har man oftast en gemensam grund. Jag har aldrig varit den som gillat att gå ut på danshak och andra uteställen. Så att träffa någon på det sättet var aldrig ett alternativ.

Men sen så har jag också lite svårigheter med att läsa av sociala signaler. Så om någon har flirtat med mig, så fattade jag aldrig grejen. Jag har fått det förklarat ett par gånger i efterhand att en tjej försökte flirta med mig. Och däri kanske ligger mitt stora problem. Att läsa av folk helt enkelt. Allt det där invirandet i ord och subtiliteterna går mig förbi som tunnelbanetågen går förbi Kymlinge station.

Ibland har jag funderat på om man skall regga sig på en dejtingsida eller liknande. Men vad skriver man i en sån?
35-årig nörd söker kvinnligt sällskap för allt mellan djupa diskussioner till skoj mellan sänglakanen.
Svar till: Mina vänner tycker att jag är rolig.

Att leva utan ett förhållande har jag sedan tidiga tonåren alltid vetat jag ska göra. Visst har jag haft några "förhållande" tidigare, hur seriösa dessa var är en annan femma. Älskar singellivet och tror inte på förhållande, det ska krävas mycket till för att man ska stå ut så många år ihop, eller vad är annars poängen? Sedan, så samhället utvecklats så vågar jag inte ta risken med att bli bortvald.

Att leva utan vänner däremot, DEN är jag rädd för. Leva singel? Inte ett smack.

Ok, förstår!
Men har du helt förlikat dig med att ev förbli ensam?
Vad söker du hos en kvinna och Varför?

Jag tror att jag har förlikat mig med det. Jag har i alla fall insett att det är bland det troligaste utfallet.
Och jag känner inte att jag får någon ångest över att så kan fallet vara.

Vad jag söker hos en kvinna? Jag vet inte... Jag har aldrig haft någon förut. Jag har inte ens haft en flickvän för tre dagar under mellanstadiet. Så ur en synpunkt så vet jag inte riktigt vad jag skall ha dem till
Jag vet bara att vissa dagar när allt har känts för jäkligt. Jobbdagen har sugit. Det regnar ute och kön på Ica tog åt helsike för lång tid. Så skulle det bara vara så jäkla skönt att komma hem till någon som kramade om en. Att få vila ut i en famn i någon minut eller två. Få energi och kanske även kunna ge energi till. Men såna dagar nu, så kommer jag bara hem till en tom, mörk lägenhet.

Nu är det inte ofta de här dagarna inträffar. Det skall jag erkänna. Det är bara någon enstaka gång per år. Och då har det ofta föregåtts av en ganska lång skitig period. Och den långa kön är bara droppen som får bägaren att rinna över.

Sen så finns det också de där gångerna när man har gjort något kul och man kommer hem. Men det finns ingen att prata med. Utan det roliga bara "tvärdog". Annars kan man låta det ebba ut lite om man kan prata med någon.

Det kanske är det jag känner att jag saknar. Någon att prata med när behovet känns som störst. För psykologer och samtalsterapeuter är så jäkla dyra!

Du behöver ju inte bara en partner, du behöver en vän. Jag vet ingenting om dig men engagera dig i något eller byt jobb och träffa folk. Eller knyt kontakten med gamla vänner igen.

Det där lät som en ganska fin omtanke. Tack!
Jag har vänner! Inte jättemånga. men ändå ett antal jag träffar mer eller mindre regelbundet. Jag är aktiv i föreningar. Lite mindre nu än förut pga ålder (man kan inte vara medlem i ett ungdomsförbund hur länge som helst). Och jag trivs på jobbet.
Så över lag, mitt liv är bra. Det är, som sagt, bara någon enstaka gång som man känner att man vill sjunka ihop i en hög på köksgolvet och förbanna allt. Och vid de tillfällena hade det varit skönt med någon vid sin sida.

Håller med dig Popesize. Jag lever också på hoppet. Utan hopp så tror jag att livet skulle dö helt. I alla fall för mig.

Jag ogillar min ensamhet. Ofta sitter jag bokstavligt talat i lägenheten, mörkt och tyst eller bara med nån liten lampa och glor in i telefonen eller stirrar i taket. Jag hade mängder av vänner förut men en efter en så försvann de. Flickvän har jag aldrig haft. Man lever i sexuellt vakuum och när man inte träffar nån kvinna så får man leva med att ensamheten äter upp en inifrån. Funderar man på att gå ut ikväll så vet man hur det blir. Det ger ingenting.

Och dejting suger. Den har jag lagt ner helt. Man vill försöka men det är samma sak där, hopplöst. Vanliga mediokra kvinnor har skyhöga krav.

Det finns för mycket osäkerhet i världen. Jag tror att folk vet att nånting är fel i samhället och lever liksom för dagen.

Nej jag totalt tvärvägrar. Har funderat på att flytta utomlands eller skaffa importfru. Det är extremt men ge upp tänker jag aldrig göra.

Ska jag faktiskt inte behöva heller. Är en dejtbar kille och har haft långa förhållanden.

Absolut. Faktum är att jag inte längtar efter tvåsamhet alls längre. Mycket av min uppmärksamhet riktas åt att bli förmögen och anledningen är inte att attrahera tjejer utan snarare att kunna leva lite mer av ett skuggliv. Har vänner och bekanta, om än inte i ett stort antal - även om de flesta snabbt finner mig sympatisk och snabbt ger mig sitt förtroende. Skulle kunna lura skjortan av folk om jag ville. Det är bara det att jag inte naturligt skapar sexuell attraktion, trots att kvinnor kan finna mig fysiskt attraktiv. För att lura till mig sex måste jag låtsas vara någon annan. Så det är helt enkelt inte värt besväret att försöka få enstaka ligg.

Massage är ett väldigt bra substitut för beröring. Men bara om du kommit över det sexuella begäret, vilket jag gjort. Annars kan det bli väldigt fel. Men kvinnlig beröring mår jag väldigt bra av även om jag kan klara mig utan. Kan tänka mig att köpa sex men känner allt mindre för det. Gillar att bara gå till massösen där vi tydligt vet våra roller och få min dos och dessutom är det väldigt skönt att få spänningarna att släppa och få cirkulation i musklerna.

Nu när jag ser trådarna här ler man lite för sig själv över alla desperata som tror alla problem löser sig om man får träffa brudar.

Jaha men hur många har du legat med i ditt liv? Hur gammal är du då?