Har du förlikat dig med att alltid leva ensam?

Jag kommer alltid leva ensam i resten av mitt liv, det är en sorg som inte har några gränser,
en skam i vårt tvångssamhälle där man anses som rubbad och onormal så fort man inte passar in i
alla normer och regler, även de socialnormerna.

Jag försöker - och det skall gudarna veta- förlika mig med att ALDRIG hitta min själsfrände och tro mig det gör ONT.

jag har blivit en bitter människa! bitterheten äter upp mig innifrån. och jag tvivlar på att jag kommer härda ut ensamheten i resten av mitt liv.

1/ ni som är ensamma hur härdar ni ut? Vad gör ni för att det skall kännas mindre ont?

Jag menar detta är ju egentligen inte så onormalt att man lever mot sin vilja ensam i resten av sitt liv. Marus Scocco eller vad han nu heter gjorde trots allt en sång som han dedikerade till de ensamma.

Jag undanber er som lever/har levt i förhållande att höra av er, detta är endast till de som lever ensamma och då menar jag inte tillfälligt ensamma.

Hur gammal är du?

Vad exakt är det som gör dig så säker på att du alltid kommer leva ensam då? Om man får fråga?....

Ja, med den inställningen lär väl farhågorna besannas. Annars kan man ju alltid välja att leva på hoppet istället. Det tycker jag känns... hoppfullare.

Hur kan du vara så säker på att du alltid kommer leva ensam? Någon speciell anledning?

Jag lever ensam och kommer alltid göra det men det finns iofs orsaker till det.

Inte speciellt roligt men jag försöker intala mig att det är självvalt och vad jag vill...så är dock icke fallet.

Har varit ensam i ganska många år men tror att detta är det sista. Kommer inte klara en vinter till men den dagen, den sorgen.

// N

Det är nog ganska många som inte bor med sina själsfränder- om de ens har hittat dem.

Vet inte om det var någon tröst. Men ja, there you go...

När ni säger ensamma, menar ni utan en partner eller utan vänner och en partner?

Jag ahr aldrig haft problem med att elva ensam. Jag tycker att det är jobbigt och påfrestande att bo ihop med andra längre perioder vill vara för mig själv ibland. Dessutom är jag nog rätt jobbig att leva ihop med.

Nej men nu ska vi inte vara sådana, cheer up!

Tycker att det känns konstigt att planera en sådan här sak då jag antar att ingen utav er kan se hur framtiden kommer att se ut. Det handlar inte om att hitta någon klara av att leva med, utan lite mer om att hitta någon som man inte vill leva utan. Låt säga att du nu har turen att göra det, då fan tackar du väl inte nej bara för att du har "bestämt" dig?

Får jag fråga varför du kommer att leva ensam i hela ditt liv om du inte vill det? Det är väl ganska enkelt att lösa problemet: Flytta ihop med någon/några.

Det där med självfrände kan du bara lägga ner. Sådana finns bara i sagor och Hollywoodfilmer. Gör så här:

1. Flytta ihop med ett gäng kompisar.

2. Sysselsätt dig med och engagera dig i saker (exempelvis något kreativt).

3. Skaffa massa sköna KK:s.

De flesta som HAR träffat vad de tror är sin själsfrände brukar ändå ångra sig efter sådär 10 år. Då önskar de att de var singlar.

Det kan jag inte hålla med om. De finns verkligen och jag har två, två av mina X. Vi är för evigt förbundna, fastän vi lever i olika konstellationer.

Jag vet så klart inte om jag alltid kommer att leva ensam, men det skulle inte förvåna mig om det blir så. Det känns som om jag skulle få jobba bra mycket mer för att få mig själv att fungera i en parrelation än vad många andra gör. Hur jag förlikar mig med tanken? Jag tänker inte vara med någon bara för att slippa vara ensam. Om jag inte känner mig trygg och fri med någon annan så är jag hellre ensam.