Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ang s.k- aktiv dödshjälp snubblade jag över detta svenska praxis-fall där en mamma "hjälpte" sinn dotter att dö och friades i hovrätten för detta. https://lagen.nu/dom/rh/1996:69

Utdrag ur domen:

M.Ö. har uppsåtligen i sin bostad i Falun berövat sin dotter K.Ö. livet. M.Ö. har därvid under tiden kl. 12 den 11 augusti - kl. 3 den 12 augusti 1995 i K.Ö:s mun fört in ungefär 45 tabletter Stesolid å 5 milligram, ungefär 40 tabletter Doloxene å 100 milligram och 14 tabletter Doleron, vilka K.Ö. själv svalt med hjälp av vatten. Vid tretiden på natten mot den 12 augusti 1995 har M.Ö. till K.Ö. lämnat minst 20 centiliter lättvin som hon druckit upp. K.Ö. avled omkring kl. 4.40 den 12 augusti 1995 genom förgiftning av de tabletter som M.Ö. tillfört.

Tingsrätten konstaterar först att K.Ö. led av en obotlig och plågsam sjukdom, som obevekligen skulle ha ändat hennes liv på ett troligen kvalfyllt sätt. Vid tidpunkten för sin död var K.Ö. svårt rörelsehindrad men hennes intellekt och vilja var helt intakta. Det är vidare ställt utom varje tvivel att hennes bestämda önskan var att få dö och att denna önskan inte endast var tillfällig. Hennes vilja kom för övrigt till uttryck vid hennes egna självmordsförsök tidigare. Det är även klarlagt att M.Ö. inte på något sätt försökt påverka dottern att vilja ta sitt liv eller ens tagit upp denna fråga självmant, tvärtom har hon i det längsta stått emot dotterns övertalningsförsök. Också initiativet till händelserna den 11-12 augusti 1995 togs av K.Ö.

Om M.Ö. - i stället för att lägga tabletterna och kapslarna i K:s mun - hade löst upp preparaten i vätska i en pipmugg eller lagt dem i en pipmugg med större öppning och ställt denna inom räckhåll för K., hade det inte varit fråga om annat än medhjälp till självmord om K. då på egen hand lyckats begå självmord. Mot bakgrund härav framstår det inte som riktigt att endast den skillnaden att M.Ö. - med K:s samtycke och i enlighet med hennes klart uttalade fria vilja - stoppat tabletter och kapslar i hennes mun, skulle konstituera ett gärningsmannaskap och att M.Ö. därigenom alltså skulle ha gjort sig skyldig till straffbar gärning. Ett naturligare synsätt måste vara att inget av de två alternativa handlingssätten utgör straffbar medverkan.

Utredningen är väsentligen samma som vid tingsrätten. M.Ö. har här tillagt att hon var fullt på det klara med vad hon gjorde och att hon i dag inte ångrar sitt handlande. Hon har vidare berättat bl.a. följande. Från någon gång under 1992 bad K. henne flera gånger att hon skulle hjälpa henne att dö.

Ingen skulle ha kunnat med våld föra in tabletterna i K:s mun. Dessutom skulle hon ha spottat ut tabletterna om hon inte hade velat ta dem.

Det är utrett i målet att M.Ö:s dotter K.Ö. avled på grund av en överdos av läkemedel. Det har inte framkommit någonting som ger hovrätten anledning att inte godta M.Ö:s uppgifter om hur tablettintaget gick till och att hon handlade i överensstämmelse med dotterns fria och av modern opåverkade vilja.

Enligt hovrättens mening innebär M.Ö:s handlande inte annat än att hon möjliggjort för K.Ö. att vidta de åtgärder som ledde till hennes död. Så uppfattad och bedömd är M.Ö:s gärning så osjälvständig i förhållande till K.Ö:s eget handlande att hon inte kan anses ha berövat dottern livet. M.Ö:s gärning är därför att bedöma som medhjälp till självmord. Det är inte en med straff belagd handling. Också hovrätten ogillar därför åtalet.


Som vi diskuterat här tidigare tror jag att föräldrarna i sin egen utmattning och depression trodde att deras handling i att "befria sina sjuka döttrar från lidande" var precis samma likställt med ovanstående friande dom. Skulle inte förvåna mig om OH och H researchat innan, läst rättsfall som detta och liknande, och därigenom lyckades övertyga sig själva om att det var barmhärtigast att "hjälpa" flickorna att "undkomma allt lidande".

Jurister som de bägge var så kan ju läsande av sådana här friande domar ang. föräldrar som ger sina sjuka barn "dödshjälp" ha stärkt dem i sina (van)föreställningar om att detta agerande var det rätta. En "sjuk" hjärna (av långvarig depression tex) kan ju ta innehållet i en sån här dom, vrida innebörden i vad som står, och dra den (skruvad) slutsatsen att deras situation är likvärdig och att de bör agera barmhärtigt och "hjälpa sina barn att dö". Och fått dem att tro att detta på nåt sätt var sanktionerat av Svea Rikes lag.

Förutom då att det faktum att de var jurister torde ha gjort dem övertygade om motsatsen.

Man får väl inte ut en juristexamen utan att ha gått en kurs i hur man ska läsa lagen.

Fast hovrätten drar ju den juridiska slutsatsen i denna dom att mamman i detta fall inte gjorde något straffbart när hon gav dottern tabletter som ledde till hennes död, och friade henne helt från minsta ansvar eller påföljd. Eftersom dottern ville undkomma sitt lidande och "ville dö".

När rättsväsendets högsta instans anser att detta handlande inte är något lagbrott, borde en jurist läsa hovrättens friande dom och därmed bli övertygade om att "dödshjälp" till sitt sjuka barn inte strider mot lagen, om barnet själv vill dö.

Ja, det ingår tydligen i vad det innebär att läsa lagen.

Även undantag och förbehåll och specifika skäl och omständigheter, vad det kan vara. Och kanske en linje som försvaret kan och vill driva. Och ett överklagande som inte någon åklagare velat driva.

Och ett mått av naturligt historiskt godtycke, som sannolikt alltid spelar in.

En jurist kan säkert förklara för dig vad för faktor som spelat in där, om den kan urskiljas.

En gissning kan ju vara ett objektivt fastställt ohyggligt lidande och ångest för patienten. Och dokumenterad vilja att dö.

Lagen är inte "lika" om inte villkoren är lika, det är ofta poängen. Och på samma sätt som den enskilde inte bör sätta sig över lagen så kan inte den enskilde avgöra vilka villkoren defacto är. Det granskar och bedömer domstolen.

Betraktar man en sådan dom som fritjing att döda sina barn så bör man ju överväga undersöka sin egen skalle. En juristexamen och en tjänst som docent borde vaccinera mot den typen av slutsats. Tycker man.

Det är många i tråden som har hävdat barns absoluta rätt till sitt liv. Den rätten finns och gäller naturligtvis alla människor, men finns det då en åldersgräns för självmord?

Det verkar finnas fall av mycket unga självmord ner mot 10-års åldern i statistiken.
Finns beskrivna fall av barn som kastat sig ut från fönster och framför tåg i den åldern.

"Cirka 40-50 ungdomar under 20 år tar sitt liv i Sverige varje år, av dem är cirka fem under 15 år."
https://ki.se/forskning/fakta-om-sjalvmord

Dock aldrig hört talas om barn i Bjärredflickornas ålder som skulle deltagit i gruppsuicid...

Tycker ändå att sc-spåret är lite intressant eftersom det skulle kunna vittna om hur hysteriskt desperata den ena eller båda föräldrarna kände sig över sin livssituation - att vara beredd att gå över till "den mörka sidan" för att söka bot och lindring. Det skulle också kunna ge stöd till misstanken om lindrigare former av autismspektra hos paret. Bland obskyra grupperingar som t ex NMR, Livets ord, fotbollsfirmor och scientologer återfinns människor med AST i högre grad än från befolkningen i allmänhet, troligen för de förenklade och tydliga budskap dessa grupperingar erbjuder.

Nej, en lekman kanske läser lagen så, men en jurist identifierar flera skillnader. Den viktigaste är att det inte är en vuxen, myndig person (barn kan, rent principiellt "inte vilja dö"), den näst viktigaste att man som förälder har en garantställning (man har skyldighet att skydda sitt barn i alla lägen).
Kanske bara jurister noterar att hovrätten inte är rättsväsendets högsta instans.

Eventuellt kan även en lekman se skillnaden mellan ett långt gånget handikapp och oförmåga att själv genomföra ett önskat självmord och att döda ett barn (eller två) som fortfarande går i skolan.

Borde inte ett ögonbrynshöjande utåtagerande synts hos den enskilde eller paret gemensamt tidigare om en pågående eller latent sjukdom legat dom till last. Ideliga , uppseendeväckande åthävor - kanske inte i paritet med familjemord, men....
Framgångsrika, kärleksfulla akademiker - mitt i livet....

Hypotesen är intressant ur det andra perspektivet också. Att söka sig till dylika sekter kan peka på att man är knepig, men också att märkliga tankar kan förstärkas och kanaliseras. Framförallt känns ju scientologkopplingen (NMR, fotbollsfirmor och Livets Ord kommer nog mer eller mindre avlägsna tvåor i det racet) som en möjlig förklaringsmodell (hur märklig den än uppfattas av vanligt folk) till ett familicid.

Om grundproblematiken hade varit psykopati eller patologisk narcissism torde detta ha synts utåt innan morden..
En intelligent person med lindrig AST med hyfsat adaptiva förmågor, som möjliggjorde trovärdigt socialt instrumentellt skådespel, så finns det dock ingen anledning att tro att utåtagerande måste uppträtt tidigare. Särskilt inte om uppväxtmiljö, skola, yrke och senare familjesituation inte medförde alltför tunga stressorer i förhållande till styrkorna.
När dessa stressorer började ramlade in i livet och utmana sårbarheterna däremot...

Aha... man kan säga att nån i familjen kom på den geniala idén att återigen lösa den gordiska knuten med ett alexanderhugg.
Ett hugskott, en förflugen tanke ändade alltså en familjs liv. Kantigt, men väl resolut och säkerställt agerande.