Ang s.k- aktiv dödshjälp snubblade jag över detta svenska praxis-fall där en mamma "hjälpte" sinn dotter att dö och friades i hovrätten för detta. https://lagen.nu/dom/rh/1996:69
Utdrag ur domen:
M.Ö. har uppsåtligen i sin bostad i Falun berövat sin dotter K.Ö. livet. M.Ö. har därvid under tiden kl. 12 den 11 augusti - kl. 3 den 12 augusti 1995 i K.Ö:s mun fört in ungefär 45 tabletter Stesolid å 5 milligram, ungefär 40 tabletter Doloxene å 100 milligram och 14 tabletter Doleron, vilka K.Ö. själv svalt med hjälp av vatten. Vid tretiden på natten mot den 12 augusti 1995 har M.Ö. till K.Ö. lämnat minst 20 centiliter lättvin som hon druckit upp. K.Ö. avled omkring kl. 4.40 den 12 augusti 1995 genom förgiftning av de tabletter som M.Ö. tillfört.
Tingsrätten konstaterar först att K.Ö. led av en obotlig och plågsam sjukdom, som obevekligen skulle ha ändat hennes liv på ett troligen kvalfyllt sätt. Vid tidpunkten för sin död var K.Ö. svårt rörelsehindrad men hennes intellekt och vilja var helt intakta. Det är vidare ställt utom varje tvivel att hennes bestämda önskan var att få dö och att denna önskan inte endast var tillfällig. Hennes vilja kom för övrigt till uttryck vid hennes egna självmordsförsök tidigare. Det är även klarlagt att M.Ö. inte på något sätt försökt påverka dottern att vilja ta sitt liv eller ens tagit upp denna fråga självmant, tvärtom har hon i det längsta stått emot dotterns övertalningsförsök. Också initiativet till händelserna den 11-12 augusti 1995 togs av K.Ö.
Om M.Ö. - i stället för att lägga tabletterna och kapslarna i K:s mun - hade löst upp preparaten i vätska i en pipmugg eller lagt dem i en pipmugg med större öppning och ställt denna inom räckhåll för K., hade det inte varit fråga om annat än medhjälp till självmord om K. då på egen hand lyckats begå självmord. Mot bakgrund härav framstår det inte som riktigt att endast den skillnaden att M.Ö. - med K:s samtycke och i enlighet med hennes klart uttalade fria vilja - stoppat tabletter och kapslar i hennes mun, skulle konstituera ett gärningsmannaskap och att M.Ö. därigenom alltså skulle ha gjort sig skyldig till straffbar gärning. Ett naturligare synsätt måste vara att inget av de två alternativa handlingssätten utgör straffbar medverkan.
Utredningen är väsentligen samma som vid tingsrätten. M.Ö. har här tillagt att hon var fullt på det klara med vad hon gjorde och att hon i dag inte ångrar sitt handlande. Hon har vidare berättat bl.a. följande. Från någon gång under 1992 bad K. henne flera gånger att hon skulle hjälpa henne att dö.
Ingen skulle ha kunnat med våld föra in tabletterna i K:s mun. Dessutom skulle hon ha spottat ut tabletterna om hon inte hade velat ta dem.
Det är utrett i målet att M.Ö:s dotter K.Ö. avled på grund av en överdos av läkemedel. Det har inte framkommit någonting som ger hovrätten anledning att inte godta M.Ö:s uppgifter om hur tablettintaget gick till och att hon handlade i överensstämmelse med dotterns fria och av modern opåverkade vilja.
Enligt hovrättens mening innebär M.Ö:s handlande inte annat än att hon möjliggjort för K.Ö. att vidta de åtgärder som ledde till hennes död. Så uppfattad och bedömd är M.Ö:s gärning så osjälvständig i förhållande till K.Ö:s eget handlande att hon inte kan anses ha berövat dottern livet. M.Ö:s gärning är därför att bedöma som medhjälp till självmord. Det är inte en med straff belagd handling. Också hovrätten ogillar därför åtalet.
Som vi diskuterat här tidigare tror jag att föräldrarna i sin egen utmattning och depression trodde att deras handling i att "befria sina sjuka döttrar från lidande" var precis samma likställt med ovanstående friande dom. Skulle inte förvåna mig om OH och H researchat innan, läst rättsfall som detta och liknande, och därigenom lyckades övertyga sig själva om att det var barmhärtigast att "hjälpa" flickorna att "undkomma allt lidande".
Jurister som de bägge var så kan ju läsande av sådana här friande domar ang. föräldrar som ger sina sjuka barn "dödshjälp" ha stärkt dem i sina (van)föreställningar om att detta agerande var det rätta. En "sjuk" hjärna (av långvarig depression tex) kan ju ta innehållet i en sån här dom, vrida innebörden i vad som står, och dra den (skruvad) slutsatsen att deras situation är likvärdig och att de bör agera barmhärtigt och "hjälpa sina barn att dö". Och fått dem att tro att detta på nåt sätt var sanktionerat av Svea Rikes lag.
Utdrag ur domen:
M.Ö. har uppsåtligen i sin bostad i Falun berövat sin dotter K.Ö. livet. M.Ö. har därvid under tiden kl. 12 den 11 augusti - kl. 3 den 12 augusti 1995 i K.Ö:s mun fört in ungefär 45 tabletter Stesolid å 5 milligram, ungefär 40 tabletter Doloxene å 100 milligram och 14 tabletter Doleron, vilka K.Ö. själv svalt med hjälp av vatten. Vid tretiden på natten mot den 12 augusti 1995 har M.Ö. till K.Ö. lämnat minst 20 centiliter lättvin som hon druckit upp. K.Ö. avled omkring kl. 4.40 den 12 augusti 1995 genom förgiftning av de tabletter som M.Ö. tillfört.
Tingsrätten konstaterar först att K.Ö. led av en obotlig och plågsam sjukdom, som obevekligen skulle ha ändat hennes liv på ett troligen kvalfyllt sätt. Vid tidpunkten för sin död var K.Ö. svårt rörelsehindrad men hennes intellekt och vilja var helt intakta. Det är vidare ställt utom varje tvivel att hennes bestämda önskan var att få dö och att denna önskan inte endast var tillfällig. Hennes vilja kom för övrigt till uttryck vid hennes egna självmordsförsök tidigare. Det är även klarlagt att M.Ö. inte på något sätt försökt påverka dottern att vilja ta sitt liv eller ens tagit upp denna fråga självmant, tvärtom har hon i det längsta stått emot dotterns övertalningsförsök. Också initiativet till händelserna den 11-12 augusti 1995 togs av K.Ö.
Om M.Ö. - i stället för att lägga tabletterna och kapslarna i K:s mun - hade löst upp preparaten i vätska i en pipmugg eller lagt dem i en pipmugg med större öppning och ställt denna inom räckhåll för K., hade det inte varit fråga om annat än medhjälp till självmord om K. då på egen hand lyckats begå självmord. Mot bakgrund härav framstår det inte som riktigt att endast den skillnaden att M.Ö. - med K:s samtycke och i enlighet med hennes klart uttalade fria vilja - stoppat tabletter och kapslar i hennes mun, skulle konstituera ett gärningsmannaskap och att M.Ö. därigenom alltså skulle ha gjort sig skyldig till straffbar gärning. Ett naturligare synsätt måste vara att inget av de två alternativa handlingssätten utgör straffbar medverkan.
Utredningen är väsentligen samma som vid tingsrätten. M.Ö. har här tillagt att hon var fullt på det klara med vad hon gjorde och att hon i dag inte ångrar sitt handlande. Hon har vidare berättat bl.a. följande. Från någon gång under 1992 bad K. henne flera gånger att hon skulle hjälpa henne att dö.
Ingen skulle ha kunnat med våld föra in tabletterna i K:s mun. Dessutom skulle hon ha spottat ut tabletterna om hon inte hade velat ta dem.
Det är utrett i målet att M.Ö:s dotter K.Ö. avled på grund av en överdos av läkemedel. Det har inte framkommit någonting som ger hovrätten anledning att inte godta M.Ö:s uppgifter om hur tablettintaget gick till och att hon handlade i överensstämmelse med dotterns fria och av modern opåverkade vilja.
Enligt hovrättens mening innebär M.Ö:s handlande inte annat än att hon möjliggjort för K.Ö. att vidta de åtgärder som ledde till hennes död. Så uppfattad och bedömd är M.Ö:s gärning så osjälvständig i förhållande till K.Ö:s eget handlande att hon inte kan anses ha berövat dottern livet. M.Ö:s gärning är därför att bedöma som medhjälp till självmord. Det är inte en med straff belagd handling. Också hovrätten ogillar därför åtalet.
Som vi diskuterat här tidigare tror jag att föräldrarna i sin egen utmattning och depression trodde att deras handling i att "befria sina sjuka döttrar från lidande" var precis samma likställt med ovanstående friande dom. Skulle inte förvåna mig om OH och H researchat innan, läst rättsfall som detta och liknande, och därigenom lyckades övertyga sig själva om att det var barmhärtigast att "hjälpa" flickorna att "undkomma allt lidande".
Jurister som de bägge var så kan ju läsande av sådana här friande domar ang. föräldrar som ger sina sjuka barn "dödshjälp" ha stärkt dem i sina (van)föreställningar om att detta agerande var det rätta. En "sjuk" hjärna (av långvarig depression tex) kan ju ta innehållet i en sån här dom, vrida innebörden i vad som står, och dra den (skruvad) slutsatsen att deras situation är likvärdig och att de bör agera barmhärtigt och "hjälpa sina barn att dö". Och fått dem att tro att detta på nåt sätt var sanktionerat av Svea Rikes lag.
__________________
Senast redigerad av Malin.Nilsson 2018-03-08 kl. 18:38.
Senast redigerad av Malin.Nilsson 2018-03-08 kl. 18:38.