Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ja då står han i kön med några andra som Den store dansken, Flygare mfl som också påstått att de hade information om en nära lösning

Kan R.R vara mannen som de finska flickorna Anneli och Ankki frågade om klockan? Han som de hade känt igen från gymmet Atlet i Upplands Väsby. Eller är detta bara ett i mängden villospår?

Att det var A.A känns uteslutet. Men kanske började det brännas lite och då var någon "tvungen" att plantera dit A.A:s namn?

http://svenanerpalmemordet.blogspot.se/2013/03/sag-ankki-avsan-vid-dekorima.html#.WqD2kMt86f0

Din tes om att LP inte har anledning att ljuga är ju helt irrelevant. Läs på om vittneskonfrontationen istället. Eller T.Näss förhörsmetoder. 2 av många exempel på hur PU hittade en lämplig syndabock. Håller med skribenten som menar att LP:s "minne" är så påverkat av utredningens fullständiga inkompetens att det inte går att urskilja det från manipulation.

Basala kunskaper, även för en "gubbstrutt".

1) ja det här är en historia för sig, och här försvinner hela sajter från nätet för att inte kunskapen skall sprida sig men jag tror också det behövs mer än så


2) det är förstås möjligt, och inte helt otroligt, tror kanske att han var lite svårstyrd och opålitlig att ha med i ett sånt sammanhang, både i fall han dyker upp och om han inte gör det, han kan också ha svårt att hålla tyst och råka röja andra genom sin opålitlighet.

Jag tror inte LP skyddar mördaren. Hon skyddar sig själv och nära och kära.
Hon har tvingats skapa förklaringar till deras agerande efter att de lämnat bion för att dölja varför de befann sig på "fel" sida av sveavägen.
Som Holmėr sa. Offret valde mordplatsen...

Det signalement som LP uppgav långt innan hon blev informerad om CPs alkoholism:

1 mars 1986, första förhöret
Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-års åldern, c:a 180 cm lång och med "kompakt" kropp med kort hals. Han var mörk men inte på ett direkt sydländsk sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå något litet "bullig" täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor.

8 mars 1986, angående fantombilden
Hon uppfattade det som att mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kanske förklaras med att han rörde sig med uppdragna axlar.

25 mars 1986, samtal med Hans Holmér
Gärningsmannen hade en stirrande blick. Ljus blick. Kondknotorna är liksom bulliga. Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midje lång, inte heller väldigt lång. Han har mörka byxor. Det är inte jeans.

29 april + 5-6 maj 1986
Då hon tittade upp från maken, som fallit ihop på trottoaren, såg hon en man med stirrande blick titta på dem. Mannen befann sig på ca 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen som varande i 40-års åldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindknotor. Han var iklädd mörkblå/marinblå jacka som gick nedanför midjan, dock ej till knäna, och hade mörka byxor.

14 december 1988, konfrontationen m. Riberdahl och Almblad
Efter att Lisbeth Palme sett de inledande bilderna, där samtliga deltagare i konfrontationen står uppställda säger hon att det ser man väl vem som är alkoholist. Det är nummer åtta. Hon fortsätter men det är inte bara det. När Lisbeth Palme sett hela videon säger hon att ja, det är åttan som stämmer på min beskrivning, hans ansiktsform, ögon och hans ruskiga utseende.

26 januari 1989, i riksåklagarens lokaler m. Riberdahl och Almblad
Lisbeth Palme uppgav att utseendet på den man som hon pekat ut vid konfrontationen den 14 december 1988, när videoband OP 533 förevisades för henne, (person nr 8), till fullo överensstämmer med den minnesbild hon har av den man som hon iakttog i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen den 28 februari 1986 omedelbart efter mordet på Olof Palme. Den man som hon då iakttog hade dock inte någon mustasch.

Mitt intryck är att CP var en ordningsmänniska och ett rovdjur. Även om han inte alltid var nykter.

http://iesho.blogspot.se/2016/11/36-christer-pettersson-1.html

Det skulle ha sin poäng om du en enda gång kunde visa intellektuell hederlighet och även ta med vad Lisbeth Palme sa till Åke Rimborn knappa timmen efter mordet.

Vetenskapen inom området är enig om ju tidigare ett vittne kan höras ju större möjlighet att en berättelse blir trovärdig.

Men jag har inte hamnat i tidningarna.

Jag har inte tillgång till hans anteckningar och tror inte blint på Rimborns tolkning av samtalet med Lisbet Palme, som just fått veta att Olof Palme var dödförklarad.

Men till skillnad från dig så är jag intellektuellt otadlig.

Rapporten han skrev på mordnatten har varit offentlig mycket länge . Där skriver han om två GM. Samma uppgifter får Gösta Welander när han pratar med Lisbeth Palme på mordnatten. Det visar hanteringen av rikslarmen.

Informationen om två GM ger LP också till Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Ulf Dahlssten och pressekreteraren Kjell Lindström. Det visar ÖB Lennart Ljungs dagböcker då denne får infon om två GM av försvarsminister Roine Carlsson vid sextiden på morgonen. Detta är fakta som du i din påstådda otadlighet ger fullständigt fan i.

Iofs riktigt men jag är tveksam till hur observant hon egentligen var. Hon är rejält omskakad av händelserna, det är förståeligt. Hon har som bäst uppfattat själva mordet indirekt. När hon har vänt sig helt mot OP är väl troligast uppmärksamheten på honom. I en stressituation reagerar hjärnan automatiskt och begränsar synfältet. Det går bara att kontrollera högst begränsat och med träning och vana från sådana situationer. Vilket LP verkligen inte har.

Hon ser helt klart AB, mördaren och möjligtvis en tredje beigeklädd man. Så kopplar hon samman detta med tidigare observation från Gamla Stan när hon hörs av Rimborn. I eftertanke så är det högst troligt att hennes vittnesmål är en efterhandskonstruktion av henne . Men det vet vi inte hundra, bara att hon var i chock på mordplatsen. Det skulle krävts fler förhör på formell basis för att kunna avgöra det ordentligt.

Så hur kommer det sig att HH kan avfärda två GM när han stövlar in på polishuset, enligt egen utsago direkt från skidspåret? Enda sättet han kan det är om han jobbat med ärendet hela natten och fm. Så, varför ljuger han då.