Nordiska motståndsrörelsen tråden, allt om NMR

Här förklaras det grundligt vad jag menar

Repression

Alla som bedriver motstånd måste räkna med repression. Ändå har det visat sig att det är både svårt att förstå vad repression är och att förhålla sig till den.

Därför har vi översatt en tysk text om repression.


Klassificering av statlig repression:Prevention - Konfrontation - Vedergällning

Prevention*(avskräckning eller förebyggande åtgärder) är t ex demonstrationsförbud och den permanenta närvaron av snutar i området. I officiellt språkbruk kallas det "preventiva åtgärder mot kriminell verksamhet". Genom att med olika medel fysiskt försöka förhindra aktioner och demonstrationer avser man framförallt att förhindra eller försvåra politiska processer och utvecklingstendenser.

Också skapandet av opinioner och rädsla i media bör förstås ses som prevention. Liksom förnekandet av verkligt innehåll i radikal politik, till exempel genom reduktionen till frågan om våld/ickevåld och demoniseringen av politiska motståndare ("internationella proffsockupanter").

Till förteckningen över preventiv bekämpning av motståndet hör också de tilltagande försöken att kartlägga oss, genom mönsterspaning (telekontroll, kartläggning av sociala strukturer), massarresteringar, utvärdering av videofilmer, maskinläsbara identitetshandlingar, uppbyggnaden av polisiära data- och registersystem, och standardiseringen och utvidgandet av anmälnings- och legitimationsplikten.

Konfrontation*har att göra med de direkta försöken att förhindra, bekämpa och krossa demonstrationer och aktioner. Att välja ut och gripa enskilda personer och att angripa våra politiska miljöer. Civilare och infiltratörer som är med oss i demon, kravallutrustning och vattenkanoner, eller ett övermäktigt och avskräckande uppbåd av poliser är exempel på sådant som faller under rubriken konfrontation. Att polisen därvid inte är en "neutral" kraft, som "bara gör sitt jobb" och har att utföra de härskandes "missledda" politik, måste stå klart för var och en som upplevt eller hört talas om de målmedvetna och planerade överfallen på demonstrationer. Växlandet mellan offentliga utfrågningar ("medborgarsamtal") och batongorgierna i samband med Startbahn West i början på 80-talet, överfallet på Brokdorfkonvojen från Hamburg 7/6-86 vid Kleve eller insatsen av Berlins EbLT vid aktionsdagarna i Wackersdorf hösten -87 är tydliga exempel på det.

Under*vedergällning*faller framförallt åtgärder som har att göra med de rättsliga påföljderna: gripande, förhör, deras förhörsmetoder, häktning, rättegångsförfarande, böter och fängelse.

Givetvis kan man inte göra en tydlig åtskillnad mellan de olika slagen av repression; de hakar i och överlappar varandra. Så kan polisnärvaron efter 1 maj 1987 i Kreuzberg förstås både som en preventiv åtgärd och som vedergällning. Likaså de ständiga kontrollerna, husrannsakningarna och infiltrationsförsöken i Oberpfalz 1986: dessa åtgärder förmedlade klart och tydligt - förutom syftet att omöjliggöra fortsatt motstånd - att det här är priset ni måste betala om ni inte håller er lugna.

Här handlar det inte om att plocka isär och statistiskt inordna alla former av repression enligt dessa tre kategorier, utan om att utveckla olika sätt att hantera de olika formerna av repression. Och då gäller det att erhålla en närmare förståelse av de olika formerna av repression, för att därigenom kunna bedöma repressionens politiska inriktning.

Därför kallar vi dessa tre bestämningar av repressionen (prevention, konfrontation och vedergällning) för repressionens olika handlingsplan.

Funktioner

Vilka är de bakomliggande målsättningarna? Grovt sagt uttecknar sig följande funktioner för den statliga repressionen mot politiskt motstånd:

Det är för det första funktionen att*avskräcka*och*passivisera*politiska rörelser. Det sker bland annat genom nedkämpandet av demonstrationer, som t ex efter upptrappningen av antikärnkraftskampen våren -86. På den juridiska repressionens område kan det betyda att enskilda plockas ut, som sedan döms som exempel eller symboler för hela motståndet eller den politiska utvecklingen för tillfället.

När snutarna startar en konfrontation under en demo ska rörelser*klyvas*över repressionens vattendelare, till exempel i fredliga och "våldsamma". Och den ständigt uppflammande diskussionen om våld/ickevåld i utomparlamentariska rörelser för just den splittringen vidare inom sig. Resultatet av denna diskussion kan sedan ses på gatorna, t ex när enskilda ställer sig mellan polisen och de övriga i demon för att "undvika bråk". När väl*uppdelningen*i "fredsälskande" och "kaoter" har uppnåtts, kan man kriminalisera hela politiska miljöer genom skärpt repression, t ex med hjälp av paragraf 129a eller andra juridiska verktyg.

Nära knutet därtill är försöket att*isolera, att*utsöndra*enskilda personer. De står visserligen för helheten, men tvingas nu först och främst ensamma möta den upptrappade politiska konfrontationen (den juridiska repressionen kan inte kallas annat). Den här funktionens mest extrema form är inlåsningen i isoleringsceller. Det vill säga, försöket att bryta ned fångens politiska identitet och därmed honom/henne som kämpande människa, genom avskärande av kontakterna med andra människor och det politiska kollektivet, ända till det fullständiga avskärmandet från omvärlden. Isoleringsceller är sedan början av 70-talet verklighet för RAF-fångarna och gerillan, på senare tid också för motståndet och de används också i ökande utsträckning mot sociala fångar.

En vidare funktion är försöket att*propagandistiskt isolera*politiska rörelser och grupperingar genom nyhetsmonopolet, som utnyttjar kriminaliseringens hävstång. Inte om de politiska motiven utan bara om de så kallade brottslingarnas föregivna bestialitet och brutalitet får det handla. Ett liknande maktmedel är det informationsmonopol som centraliserats till polis och åklagare, samtidigt som det råder nyhetsspärr i hela landet.

Slutligen har repressionen funktionen att dels binda upp*politiska krafter; Till exempel genom den långvariga rättsliga process som drabbade antikärnkraftsrörelsen efter ockupationen av byggnadsplatsen i Wackersdorf -85/86; eller genom den ständigt nödvändiga uppmärksamheten gentemot infiltratörer eller den påtvingade hemligheten och slutenheten i det politiska arbetet. Dels att krossa politiska rörelser, i spända och upptrappade situationer, eller göra politiska projekt alltför kostsamma (ett exempel på det är åtalet mot de påstådda återförsäljarna av den kriminaliserade tidningen Radikal).

Avpolitisering genom kriminalisering

Ett grundläggande mål för statens repression är att möta systemets motståndare med kriminalitetens måttstockar och placera konfrontationen på brottsbekämpningens område. Kriminaliseringen och förföljelsen av det politiska motståndet är ett ständigt återkommande försök till avpolitisering. Ett försök att ta udden av en politisk konfrontation, som t ex i konflikten mellan sociala rörelser mot kärnkraftsprogrammet å ena sidan och statens och kapitalets intresse att genomdriva det å andra sidan. Det vill säga, att kraftigt tona ned den politiska karaktären - och därmed den potentiella politiska sprängkraften - och behandla problemet på ett juridiskt plan. Och där kommer kapitalintresset slutligen att stå som "segrare", eftersom den borgerliga rättsuppfattningen utvecklades för dess skull.

Statens repression såsom försök att avpolitisera motsättningar och konflikter - liksom de rörelser, politiska miljöer och krafter som dessa ger upphov till - är ett medel att förstärka uppfattningen om det avpolitiserade samhället. Dvs, ett slutgiltigt, nöjt och stillsamt tillstånd där konflikter, som ännu uppträder trots "värdegemenskapen" mellan förtryckare och förtryckta, bara behandlas inom ramen för systemets egna spelregler, utan att systemet och dess till grunden liggande kapitalistiska produktionssätt ifrågasätts.

Att genomdriva statens intressen så effektivt som möjligt är i slutändan den avgörande faktorn vad gäller repression.

Men det tillhör också varje politiskt verksam människas erfarenhet att repressionen inte slår till urskillningslöst eller alltid på samma sätt mot en politisk rörelse. Repressionens hårdhet beror exempelvis på hur motståndet bedrivs.

Fortsättning följer i inlägget under...

Repressionen är inte alltid likadan

Vilket slags repression det blir, och hur kraftig den blir, kan bero på många omständigheter. Som bestämmande "politiska grundförutsättningar" för repression kan till exempel följande punkter tas i beaktande:

Statens tillvägagångssätt är på ett avgörande sätt avhängigt av hur väl den lyckas sälja sina intressen till majoriteten av befolkningen. Det lyckades den med hösten -77 (Stammheim, nedkämpandet av den militanta antikärnkraftsdemonstrationen i Kalkar), då det nödvändiga klimatet för åtgärder som syftade till att krossa gerillan skapades genom kampbegreppet "terrorism" och de tillhörande mediekampanjerna. 1972 var 27% av västtyskarna för dödsstraff, 1977 var 72% för dödsstraff för "terrorister".

Mot t ex demonstranterna i Krefeld (som fick upp till 3 års fängelse) kunde man gå särskilt "extraordinärt" tillväga, dels därför att de autonoma var relativt isolerade (politiskt och även rent praktiskt på demon). Dels för att, i förebyggande syfte, tvinga in massaktionerna, som fredsrörelsen planerade samma höst, i ickevåldsfållan.

I andra fall avstår man från öppen repression, då det politiska styrkeförhållandet för tillfället inte tillåter det. T ex var det möjligt 1980 att ockupera hus i stor skala - dvs att ifrågasätta privategendomen, deras allra heligaste - utan att husen omedelbart stormades. Ett liknande exempel är Hafenstrasse i Hamburg, där en stormning, med efterföljande repressiva åtgärder, hittills har förhindrats. Dels på grund av yttre tryck (breda allianser och en beredskap att försvara husen som måste tas på allvar), dels på grund av inomparlamentarisk maktkamp.

Trots det kan emellertid överordnade politiska och ekonomiska intressen bestämma tillvägagångssättet. Flygplatsbygget i Frankfurt var t ex inte möjligt att genomdriva på "demokratisk" väg. Men här var USAs och NATOs intressen avgörande, så man bortsåg från svårigheterna att legitimera det hela.

Hur högt straffet blir beror givetvis på i vilken mån man bekänner sig till eller tar avstånd från en viss aktionsform och dess innehåll. Framför allt gäller det när makthavarna även utåt kan slå mynt av det, som t ex när någon "utträder" ur gerillan.

Sammanfattningsvis kan man konstatera: Statlig repression är*inte*något som exakt går att förutsäga, i stil med "när jag gör det och det, får jag så och så mycket om jag torskar".

Å andra sidan blir det möjligt för oss, genom kännedom om de olika faktorer som bestämmer statens tillvägagångssätt, att någorlunda realistiskt värdera riskerna och bli klara över vad som vi vid tillfälle kan ställas inför.

Vad bör göras?

Efter att vi snackat om repressionens väsen, former och mål, inklusive de faktorer som avgör hur politiken bedrivs med hjälp av repression, återstår för oss frågan: vad bör*göras?

Att stoppa huvudet i sanden, som en god medborgare och sluta göra saker därför att "dom är så mycket starkare än vi", det leder till lika lite som den kaxiga, dumdristiga inställningen "kåken? snutar? - skiter väl jag i!".

I det förra fallet upphör vi att kämpa och har därigenom slutgiltigt förlorat. I det senare fallet faller vi antagligen snabbt sönder och samman, när det går hårt åt oss och snuten och rättsväsendet syr in oss och börjar granska oss i sömmarna - då bara ett bottenlöst kaos infinner sig i huvudet och magen.

Vi tycker att den inställningen är i grunden felaktig som säger, att det är meningslöst och inte tjänar något till att aktivt förhålla sig till repression - eftersom den är något i förhållande till oss yttre som inte tillåter självbestämt handlande. Inställningen är felaktig just därför att repression, och det har vi försökt visa, tillsammans med många andra saker*också är*en politisk förutsättning för oss.

Utifrån detta är det viktigt att vi ingående tar uti med vad repression är, dess olika moment, var den börjar och hur den utvecklas. Det är en viktig del av en analys av vår nuvarande politiska situation och konfrontation. Endast därigenom blir repressionen förståelig som ett utvidgat politiskt angrepp från statens sida. Inte just mot den enskilde, som häktats, sitter på den anklagades bänk eller åker in i fängelse, utan mot det motstånd som existerar - och utvecklas.

Om repression inte begrips såsom någonting som uteslutande riktar sig mot enskilda personer, utan såsom någonting som riktar sig mot vårt politiska handlande och den identitet som ligger bakom detta, då är det också klart att bemötandet av repressionen, såväl defensivt som offensivt, inte är en personlig ensak utan berör alla - alla vilkas handlingar och identitet förföljs. Därtill hör att den förföljde inte kan lämnas i sticket; enligt talesätten: "Det är en som är åtalad, men det är vi alla som avses" och "En rörelse är precis så stark som den bryr sig om sina fångar".

Hur man ska handla är bestämt av den konkreta situationen. Men exempel på solidariskt handlande är:

Materiellt understöd*(insamlande av pengar, att skicka brev till den som sitter i fängelse, osv)

Offentlighetsarbete*(flygblad, diskussionskvällar, opinionsmöten, demonstrationer, besök under rättegången, osv)

Att fortsätta den kamp som kriminaliserats

ur:*Durch die Wüste ("genom öknen")*s 4- 10, boken utkom 1989

*

Tack! Kollade bara på hemsidan och såg ingenting. För de berörda rekommenderar jag att man skriver någonting om detta också då jag kan tänka mig att många fler än jag surfar till hemsidan och försöker hitta en kommentar om detta.

Fast i texten du citerar finns en hel del som inte är särskilt applicerbart på NMR. Tycker du att jag missar något väsentligt så säg till så ska jag försöka bemöta det också, medveten cherry-picking är inte min grej.

Får också tillägga att jag inte är påläst på de tyska exemplen som ges i texten eller exakt hur den politiska bilden såg ut i allmänhet i Tyskland på 80-talet.

Hur som helst, mig veterligen har det varit ganska få, om någon, infiltratörer i NMR, det borde ha kommit fram vid det här laget. Besluten man tagit under demonstrationer eller vid exempelvis attacken i Kärrtorp har kommit ifrån riktiga medlemmar.

Nyhetsmässigt så vägrar i princip NMR konstant själva ställa upp på intervjuer för att diskutera sin politik såvida man inte får diktera villkoren själva. Det står dom såklart fritt att göra men det blir lite knepigt här att hävda att att man inte får vara med och leka när man kör benhårt på "mina regler, annars får det vara"

Texten menar på att en massa poliser i kravallutrustning är repression, som om det handlar om att polisen ska köra med någon form av jämna nummer som div firmor pratar om. Det är inte så det ska fungera vilken man kan räkna ut ganska lätt, polisen är där för att se till att upprätthålla ordning och att snabbt och effektivt kunna ta hand om de störningar som kan uppstå. Då säger det sig själv att man strategiskt väljer att gå in med stora nummer med mycket utrustning om man tror att det kan spåra ur.

Jag hävdar fortfarande att NMR har skapat den här situationet åt sig själva i mångt och mycket. I princip kan man säga att det började med Kärrtorp och sen har det bara fortsatt.

Det är uppenbart vad som är höger när det gäller raspolitik, behöver jag ens förklara?
Har du några belägg för att media skulle vara mer israel-vänliga än folk i stort? tycker det verkar vara tvärt om dvs vanligt folk stödjer israel mer än mediabolagen.

Det är uppenbart att ni pratar om sionism när det i själva verket är judar i stort ni ogillar, smarta etnonationalister kritiserar israel för att de är för mesiga mot araberna.

Hej alla insatta.

Jag undrar om det finns någon här som antingen är med eller har nära anknytning till NMR som vill berätta hur du tog klivet in i rörelsen.
Tips från kamrater?
Stark tro?

I min mening är klivet in i rörelsen en stor förändring, tänker kring familj, vänner, kollegor, andra folkgrupper osv..

Hur har detta påverkat ditt liv? Vad säger den vanliga svensson svensson när denne ser dig komma gåendes med NMR tröjan?

Dom var i Halmstad idag. Nån stal deras flagga och kaosade, sprang ner längst med Nissan med snuten hack i häl skrikandes efter honom. Råkade sitta och ta en kall med en god vän just vid tillfället och såg gärngsmannen springandes rakt emot oss. När han kommit precis vid bänken vi satt på sparkade jag han allt vad jag kunde rakt över benen och han ramlade omkull, sprang efter honom upp emot en parkeringsplats och slängde honom mot en bil i samma sekund om en polis kom ifrån andra hållet och tog honom.

Polisen tog till och med av sig handskarna efteråt och skakade hand med mig och lätt oss fortsätta dricka vår bärs, första gången i livet man får ett tack från polisen haha

Är inte med NMR, stödjer inte något direkt men yttrandefrihet det kan man inte tumma på - därför tänker jag aldrig ångra dagen då jag hjälpte länsman att fånga NMR's fantjuv

Trevlig helg pojkar

Ja tack, jag är väldigt intresserad av att höra.

När det gäller raspolitik så är egalitärism vänster "allas lika värde" om man däremot anser att vissa människor är mycket mer värda än andra så är detta höger.

Typisk libertarianism är till vänster i rasfrågan efterssom de vill att alla ska omfattas av NAP, om man däremot tänker sig att vissa folkgrupper ska bli fredlösa i ett statslöst samhälle så är det mer åt höger.

Detta stämmer med vad folk ofta ser som höger respektive vänster & det är också naturligt att utifrån ett högerperspektiv inte beskydda människor som inte bidrar nämnvärt till samhället genom arbete, barn, osv.

Ja! Det var riktigt bra gjort! Vänstern tror och har i årtionden trott att de har ensamrätt på yttrandefrihet. Det är dags att visa att så inte är fallet.

Jag är heller inte med i NMR och stödjer dem inte när de är så korkade att de förnekar förintelsen.
Om de slutat med de dumheterna och sluta se judar som ett problem utan lagt full fokus på pedofildyrkarna så tror jag nog fler stött dem.

Hela skalan eller grafen, vänster höger, upp ner är efterbliven. Ett statsstyre är aldrig så simplistiskt.

Jag förstår vad du menar, vi anser dock att alla raser har samma värde, det naturen tillstått dom. Vi anser dock att de bör hålla sig inom sitt habitat.

Tror smr på allas lika värde nu?
Samma värde/människa eller totalt värde?

Jag hoppas att du bara låtsades tro på det pk-tramset i syfte att framstå som mindre extrem. Isf borde du fördöma det vita gjorde mot indianerna (tog deras habitat) eller vid vilken tid ska man börja tillämpa den egalitära idiotin?

Det går inte heller ihop med att ni hyllar Hitler och tredje riket, ni försöker därför framställa hitler som mindre extrem än han va genom att sprida lögner om förintelsen 1 2 3 4 5 6 och andra värdskriget 7