Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

jo, fast varför ska man bry sig om det om man ändå ska ta livet av sig sen?
För att de ska dö som "hjältar" och inte som ev. Dåliga föräldrar?

Jag har överhuvudtaget problem med det där avskedsbrevet. Varför var det så viktigt för dem att klargöra att båda var överens? För de anhörigas skull?

Men jag håller med om att känslan finns att något skulle döljas ända in i döden.

Äldsta flickans rektor sa glada söta tjejer som aldrig varit till något bekymmer
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/bj%C3%A4rred-i-chock-efter-familjs-d%C3%B6d-det-finns-en-fysisk-sjukdomsbild-p%C3%A5-barnen-som-%C3% A4r-ofattbar-3951420
GLADA flickor, alltså?
Rektor, pianolärarinna, grannar, hemläraren, och som trodde familjen rest bort över nyår, alla vittnar de om två friska barn som är mer än välfungerande(presterade också väl i hemundervisningen)

Inne i familjen pågick under flera års tid något mycket, mycket sjukt och som till slut tog död på barnen och även på de, åtminstone utåt sett, fullt friska föräldrarna.
Mannen i videon säger det bra gått snett någonstans och har det väl börjat kan det ju sluta så här.

Picasso2 skrev i den sista meningen i inlägg #18074
- ytterligare, för oss okända, orsaker som också vägde tungt.


Och då missförstår du givetvis igen allt denne skrev.

Och då fortsätter jag min argumentation mot det du skriver.
Dessutom har du inget att säga till om när och om en fråga är släppt.

Dessutom diskuterades allas, dvs mänsklighetens gränser för hur långt man är
beredd att gå när det gäller så här svåra saker. Att alla här önskar att de sökt
mer hjälp.

Att däri ligger allt för många parametrar för att man ska döma.

Att försöka tillfredsställa alla behov i tråden, tror jag man ska akta sig för.

Nej just det, under eget namn finns inget på HB. Kanske ville hon inte skylta med sig själv om hon t ex hade ett ofördelaktigt utseende. Det kan vi inte veta. Hon kan ju också använt sig av sin biologiska moders flicknamn exempelvis. Det kan vi inte veta.

Det blir också lite motsägelsefullt när det här handlar om två barn som enligt min mening förvägrades att växa och mogna. Tagna ur skolan båda vid 11 och 12 års ålder och satta helt ur sitt eget sammanhang, sedan kallar deras pappa dem för "nästan vuxna"?
14 år och äger heller ingen som helst talan på elevhälsokonferensen som handlar om en själv fast man samtidigt bedöms som "nästan vuxen"?
11 och 14 år och "nästan vuxna"?
Eller hur tidigt fick de bli vuxna och på vilket vis?:S

Man ströp livsluften för dem väldigt tidigt och nu är de båda döda, mördade, så där satte man definitivt stopp för deras tillväxt:-/

De enda som hade funderat på om familjen åkt bort var ju läraren som kom och ringde på dörren på tisdagen. Och som, om jag minns rätt, meddelade rektorn detta. Men pianolärarinnan och grannarna var väl inte alls involverade i det här? Och visst kan man ha med kroniskt sjuka barn på nån sorts liten resa. Även sjuka barn behöver miljöombyte?

Uppriktigt sagt: de rader du syftar på (i min tidigare text) tog jag med för att jag kände mig tvungen - tänkte att man har en skyldighet att utgå från att människor ( i exempelvis skola och sjukvård) handlar i gott uppsåt och på ett helt och hållet medvetet och genomtänkt sätt.

Man bör inte utgå ifrån att ansvariga människor frestas att ta den (för dem själva) enklaste vägen, att till exempel skriva det där läkarutlåtandet som skulle motivera hemundervisning eller att bevilja den hemundervisning som kanske inte riktigt var motiverad, - bara att det var enklare, gick snabbare, gjorde att man undvek konflikter medföräldrar - och vad det nu kan finnas för anledningar till att uppfylla en förälders krav trots att man är medveten om att det är fel.

Men i själva verket är jag starkt misstänksam till att alla runt familjen har handlat på rätt sätt.

Allt som kan ha bidragit till familjen isolering var fel, det vet vi nu.

Enligt utsago från dom som säger sig ha sett bild så ska hon ha sett ganska bra ut om jag har förstått det rätt

Tror inte HB ville dö, utan mer backa tiden.
Tror OH och HB var likvärdiga när de träffades. Han drogs till en driven och målinriktad äkta hälft. Av de två bar en på en personlighetsstörning som kanske inte ägaren ens kände till, men dennes drivkraft. AH föddes och med henne krav om mat, värme och kärlek. Här tror HB var den som avsatte den tiden. Så fortsatte det, tills HB fick bröstcancer. Den lite mer introverta AH hade sin oro för sin sjuka mamma inom sig, troligen med separationsångest. Nu visade sig OH som den beslutsamme om vård och det allmänna görandet. Han avvek dock inte från planen, målen. Inte heller AH:s mål som han hade stakat ut. Åren går, familjen flyttar och HB byter jobb till ett mer anonymt sådant, medan OH blir alltmer synlig i sitt. Han blir den lyckade och med det att han har rätt. Döttrarna uppvisar dock inga talanger för det han stakat ut, utan tröttnar på kraven. AH börjar må dåligt i sina tillkortakommanden, som också OH påpekar kommer från lathet och lättja. Barnens aktiviteter dras in alltefter de inte uppvisar toppresultat. Barnen är stressade, mest AH som oftare har ont i magen, trött och orkeslös, huvudvärk.. Hon måste vara sjuk! OH letar och googlar hennes symtom, medan AH djupare går in i sig själv, drar sig undan. MH sprudlar fortfarande när hon får chansen, men tillrättavisas i det oändliga. Även hon lägger energin på fel ämnen. Vad är det för fel på min familj? Ser de inte hur lyckad jag är? Detta är ingen familj att skryta med, ens visa upp. Därefter växer agget mot sin familj starkare och starkare. Presterar de inga resultat i skolan behöver de heller inte vara där, dock tror jag MH offrades för sin djupt deprimerade och sönderstressade syster. Trasslet i härvan blir allt större, skolan tvekar, men OH kan tala för sig. Vad som sen utlöste morden vill jag gärna ha reda på.

Om alla fungerade lika skulle det aldrig hänt, alternativt är alla människor beredda att mörda sina barn under vissa förhållanden, eller vad menar du?

Det skulle nog iofs räcka att den ene har det. Manipulation/nedbrytning kan ske ganska bra bakom fina fasader.

// Mvh uppvuxen med personlighetsstörd mor och jagsvag och snäll far, på ytan framgångsrika personer båda två. Bakom låsta dörrar en sjuk sjuk symbios ända in i döden.

Det går inte riktigt att prata om ”psykossjukdom” i allmänhet.

Jag tänkte på just schizofreni, vilket du kanske inte menade.
Många blir rädda, förtvivlade och självmordsbenägna av en psykos.

Jag tänker att det du beskriver nästan låter mer som en mani i bipolär sjukdom. Då blir man grandios, övertygande, självsäker och tänker väldigt fort och mycket.

Psykos är mer motsatsen tror (vet) jag. Man upplever inget positivt och håller ofta tillbaka för man vet att ens tankar inte accepteras.

Nåväl. Jag har jättesvårt att se att nån av föräldrarna led av nån kronisk psykisk sjukdom.