Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Efter vad som kommit fram i tråden ser jag en nervklen kvinna framför mig. Kanske social fobi, ocd, paranoia, jag tror på något mer permanent än depression. Det är ovanligt att svenska mammor inte är med på viktiga skolmöten, det är ovanligt att man inte kan resa sig upp från en stol. Hade HB ME?
Om man som cancerpatient är mycket infektionskänslig kan man få injektioner mot detta. I länder med dålig sjukförsäkring arbetar man även under behandling.

Eller så är det så enkelt att varningstecken till en unik händelse, om de alls finns, inte går att tolka för att de, eventuella varningstecken, också är unika.

Enligt det som skrevs här, hade Hanna hormonell bröstcancer. Inget tyder på att hon opererades eller fick cellgifter tidigare. Cancern behandlades endokrint, med hormoner. Hormonkänslig bröstcancer måste man ha koll på under väldigt lång tid och kvinnor riskerar återfall lång tid efter avslutad behandling.
Det kan ha varit ett vanligt kontrollbesök på bröstmottagningen.

Min tolkning är att Hanna var frisk från sin cancer vid den aktuella tidpunkten men vägrade riktigt acceptera detta. Hon fortsatte leva med sjukdomen. Hypokondrisk sida var ganska dominerande i hennes personlighet och det påverkade hennes syn på sin egen och även hennes barns hälsa.
Det tycker jag har haft stor betydelse i det hela.

Undrar också hur hormonpreparat som man tar under längre tid kan påverka psyket och humöret..

Ja, i varje fall beskrivs situationen på ett mycket motsägelsefullt sätt.

I den korta nyhetsfilm som vi väl alla har sett flera gånger vid det här laget, säger reporterrösten:

"enligt kommunen har man inte sett några signaler på att barnen inte mått bra. Men det finns uppgifter om att familjen haft det svårt."

Och så säger rektorn: "det är en familj i djup kris. Det handlar om problem som finns inne i familjen. Det finns en fysisk sjukdomsbild på båda barnen som är ofattbar. Familjen har haft det svårt genom åren."(det är inte ordagrant citerat, men nästan)

Alltså: det var en familj i en djup kris som pågått under flera år, familjen har haft det svårt, det fanns "ofattbar" fysisk sjukdom, problemen fanns "inne i familjen" - men barnen mådde bra??

Ja, och skulle det visa sig att alla inblandade från samhället följt lagar och rutiner så kanske någon av dessa bör ändras?

Jag tänker mig att det rektorn syftar på är att man inte har sett signaler på familjecidet.

Eller hur. Jag har svårt att ta människor, som inte ens har en så rudimentär moraluppfattning klar för sig, på allvar. Jag tror dock att de är mycket få, även i denna tråd.

Ja, det är inte alls omöjligt och det är väl det man som kommun, skola och sjukvård bör utreda. Kanske blir man lite klokare efter en sådan genomgång. Kanske inte.

O & H var ett jämställd par, efter noggrant övervägning kommer de tillsammans till slutsatsen att diagnosen ME för deras barn (eller något liknande allvarligt) är så katastrofal för hela familjen att det bästa är att dö

O & H var ett jämställd par, båda blir lika förtvivlad över barnens sjukdom, båda blir med tiden mer och mer förtvivlad, båda får en depression, man ser ingen framtid, inget hopp, man bestämmer sig tillsammans att alla ska dö

O & H var ett jämställd par, både blir förtvivlad pga situationen, men av olika anledningar, H är mest oroad över barnens sjukdom och ser ingen framtid på grund av ME diagnosen (eventuellt också egen sjukdom), hopplöshet, depression. O tycker inte att barnen är så allvarligt sjuka, men han ser ingen livskvalitet därför att han inte ser att han kan förena karriär och familjesituation där han får dra i allt och H ser alltid nya sjukdomar som ska utredas på nytt. Båda kommer till slutsatsen att det är bäst att alla dö

O har den dominerande rollen utåt och inåt i familjen. Han kommer till slutsatsen att livet är inte värd att leva mer (barnens diagnos, problem med karriären, de stora stressfaktorerna i familjen, kombinationen av allt vad vet jag), han övertalar H att det är bäst att alla dö och H låter sig övertala – hon orka inte mer heller

O har den dominerande rollen utåt, men H är den som är den som påverka mest det som händer inåt i familjen. Hon ser ingen framtid pga barnas sjukdom eller egen sjukdom, vill inte leva länger. O som är så beslutsam i alla andra fall, förstår H och istället för att ordna hjälp för H, låter han sig övertala att det är bäst för alla att dö.

Något som övertyga?
Inte riktig - det är viktiga pusselbitar som saknas för att kunna förklara varför det kunde hända.

Ja, är handlingen ett resultat av tankegångar man burit länge på tror jag många obemärkt går de flesta förbi. Rent av mer trevliga och hjälpsamma när beslutet väl är fattat.

Ja, hur man än vrider och vänder på det så saknas dessa pusselbitar.

Ytterligare ett alt.
Barnen var så deprimerade att de själva beslöt sig för att avsluta sina liv. Då förstår jag att föräldrarna också valde samma väg. Men, det förklarar inte brevet och ev. Video. Varför skulle föräldrarna ljuga om sanningen där?

Ja, så kan man förstås tänka.

Det var säkert helt omöjligt att förutse att en hel familj skulle utplåna sig själv. Det kan ofta vara svårt att förutse att en enskild person tänker ta sitt liv. Vi kan bara inte förutse och förhindra allt.

Men, när det handlar om misstankar om att barn inte har det riktigt bra, så brukar man ju reagera på mycket, mycket mindre allvarliga misstankar - det är nog sällan som man gör orosanmälningar på grund av att man misstänker förestående mord.

Men man är skyldig på att reagera på alla omständigheter som ser ut att äventyra ett barns utveckling och trygghet. Det kan exempelvis vara olika grader av omsorgssvikt - om föräldrar inte "ser" sina barn och förstår deras behov så kan det vara en anledning att reagera (till exempel). Det behöver inte vara våld, vanvård eller annan grav försummelse för att man ska reagera/anmäla.

Utifrån egen yrkeserfarenheter tycker jag att det vore naturligt att tänka: om barn lever i flera år i en kris, i en svår familjesituation - och dessutom tillbringar så gott som all sin tid i denna "krismiljö" - skulle det kunna äventyra barnens utveckling? Om svaret är ja, kan man behöva agera på något sätt.

Av egen erfarenhet vet jag också att det kan finnas ett motstånd mot att göra orosanmälsningar på familjer som står litet högre upp på samhällsstegen. Tyvärr.

Men ofta får familjer hjälp av släktingar (och vänner) när livet krisar. Man undrar ju verkligen om Bjärredfamiljens släktingar försökt att hjälpa men kanske avvisats.