Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
De erfarenheter jag stött på via berättelser av föräldrar till svårt sjuka barn (oavsett sjukdom) har ofta anknytningen till arbetet utgjort en livsviktig ventil och andningshål. Den förälder som varit mest hemma har vanligtvis (eller oftare) gått ner sig i en djup depression.
Alla barn sover heller inte nattetid. Bjärred-föräldrarna hade båda t.ex. sömnsvårigheter och medicinerades mot det.
För mig som utomstående verkar det som att HB var den som var hemma mest med barnen. Det är inte helt osannolikt att dom, om det var så, uppfattade barnens sjukdomar annorlunda. HB kanske såg det som allvarligare än OH?
Jag känner att jag inte riktigt kan plocka upp den eventuella hinten i din slutkläm, om det finns en. Jag kan förstå att det kan vara anledning till konflikt, och att mammor kan ha eller utveckla ett synsätt med mer omedelbara krav, eftersom de kan vara mer lyhörda för omedelbara behov. (Vilket kan ha inneburit ett alldeles särskilt bekymmer i detta fall.)
Eller menar du att mamman snabbare skulle anse att de led psykiskt av relativ vanvård och ruinerade livsförväntningar, eller var "förstörda för livet"?
Jag känner att det är ett knepigt område för mig att spekulera om.