Citat:
Ursprungligen postat av
larsingvarsfru
Precis så har min hjärna sonderat, trots envisa inlägg om motsatsen. När OH och HB träffades var de förmodligen på samma nivå yrkesmässigt, men med en personlighetsstörning håller inte denna jämlikhet så länge. Det blir en tävling och den som får övertaget, den bestämmer. Kan kanske vara intressant ett tag, men så småningom upptäcks besattheten och konsekvenserna av den. Personen som utsätts förminskas och isoleras från vänner och familj, samtidigt som den utsatte försvarar relationen. Det är en blandning av hopp och skam. Sedan kommer barnen och tron att detta ska väcka ödmjukheten hos den styrande.. Så blir det ju inte och nu är det så dags att upptäcka misstaget.
Jag läste om en man som var efterfrågad gällande uppsägningar, dvs omorganisationer på stora bolag. Han kunde utan att höja ett ögonbryn säga upp hundratals anställda och ändå njuta av eftermiddagskaffet. Inte en tanke på de konsekvenser det innebär för de anställda, trots att de knappt fick luft vid beskeden. Så arbetade han i många år fram till sin pension med stora arvoden på den, för normala människor, obekväma uppgiften. Hemma hade han alltid varit en omtänksam äkta man och engagerad far. På sin första dag som pensionär började han psykiskt misshandla och slå sin fru. Grannarna började misstänka något, men frun förnekade det. Hon tröstade sig med att han förmodligen gick igenom en kris och att det skulle gå över. Jaja, det slutade med att han nästan slog ihjäl henne. Han förklarade att han behövde få ut "det" ur sig och efter pensioneringen fanns bara frun kvar.
Jag tror att ju mer OH jobbade hemifrån, dessto mer svartnade det. Borta var creden och ryggdunkarna från hans lärljungar, strålglansen. Han hade tappat kontrollen över familjen och sitt arbete och allra mest inom sig. Jag tror han var rasande, men med ett disciplinerat leende på läpparna.
Men, om det nu var Hanna som var drivande till detta, hur får du ihop det då?
Ponera att Oskar kämpade in i det sista med att få jobbet, barnen, och sitt liv att fungera, samtidigt som Hanna jobbade i motsatt riktning.
Hon ville dö, och hon ville att barnen skulle följa med henne.
Hon ville att Oskar skulle leva vidare utan dom.
Hon gav cocktailen till barnen, och blev således den "riktiga" mördaren.
Eftersom han inte ville lämna sin familj, så gav han efter för Hannas önskan.
Det kan mycket väl vara så.
Chansen är till och med STOR, att det var så.
OM det var så som jag bad dej
ponera om, så blir ju din text bara en påhittad, enkelspårig och felaktig teori, som du väldigt omsorgsfullt har lanserat här.
Detta är bara ett annat sätt att se på saken, och som MYCKET väl skulle kunna vara trolig.
Det jag menar är, att istället snöa in på att Oskar var ett "psyko" och sen handfast bara köra på det, så kanske man kunde vidga vyerna lite.
Detta är ABSOLUT inte skrivet för att reta upp dej, eller kasta skit på varandra, utan bara ett annat sätt att se på saken.