Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Helt rätt Västra Frölunda ska det va. Ja, sju år sedan men det innebär väl inte att man automatiskt tappar kontakten. Så himla långt till Lund är det inte heller.

Jag har bott 120 mil från mina föräldrar, vi har både träffats och haft daglig kontakt i alla år.

Problemet att göra bedömningen beror på att ingen i tråden har tillgång till FU. (För enkelhetens skull får vi anta att FU denna gång ger det mesta av den nödvändiga informationen).

Men bedömningen av gärningen (morden) kan variera mellan dråp till mord, till exempel om barnen varit plågsamt och dödligt sjuka med döden nära förestående (förmildrande, kanske dråp) eller "bara" haft ett livslångt handikapp och ett jobbigt liv framför sig. Till och med genomförandet kan spela roll för straffmätningen, hänsynslöshet kan vägas in.

Här är barnens verkliga sjukdomsbelastning inte känd. Gissningarna i tråden bygger på rätt svaga indicier, en obduktion och tillgång till alla journaler torde vara nödvändigt här.

För en mild bedömning: objektivt pågående stort lidande hos barnen, som blir värre. För en sträng bedömning, föräldrarnas garantställning.

Den av Hamilkar så målande beskrivna "knäppskallerabatten" kan svårligen delas ut till såpass medvetna och informerade personer, men skulle man kunna påvisa (och styrka) sjukliga vanföreställningar kan det kanske tänkas. I vårt fall kan man ju inte göra någon rättspsykiatrisk undersökning, av kända skäl.

Att man skulle ge föräldrarna (i ett hypotetiskt överlevnadsläge) någon straffrabatt därför att man haft det personligt jobbigt, egna lidanden och andra skäl av den karaktären tror jag inte rätten skulle beakta.

Kort svar: Mord, livstid. Ifall de skulle ansöka om tidsbestämning, gissningsvis 24 till 30 år.

Det kan ju finnas olika anledningar till ev tappad kontakt. Flytten kan ha markerat distans. Vi vet ju inte det.

Finns inga förmildrande omständigheter i det här fallet. Överlagt mord. Två stycken.
Att ens sitta och diskutera hur att avsluta sina barns liv, kräver en personlighetsstörning hos en eller två föräldrar. Det som berör än mer är det minimalistiska liv flickorna har haft långt innan sjukdomar och mordplaner. Isoleringen. Moas pianoavslut ser jag som ett straff och jag tror att det mesta i flickornas liv sett ut så. Utgår man ifrån den normala utvecklingen hos barn mellan 10-15 år, måste föräldraparet haft ett rent helvete. Det är i denna ålder barnet börja ifrågasätta sina föräldrar, frigöra sig. Det mesta handlar om kompisar och tillhörighet, samt förvirring om kroppens och hjärnans utveckling. Att då som förälder styra varje minut i barnets liv och utveckling leder till krig eller att barnet ger upp.

Är det bara jag som minns hur man var, tänkte och gillade vid 10-11-årsåldern och kanske 14?
Då skulle mina föräldrar sitta och planera ett lönnmord på mig? Mamma och pappa som ska vara min back-up och några att komma till med bekymmer och glädjeämnen, min språngbräda. Min trygghet. Frisk som sjuk.

De osynliga morden måste belysas på ett nytt sätt i lagens mening, annars kringås alla andra mänskliga rättigheter. De ska inte kunna falla tillbaka på gammal äganderättsanda, som de dammiga hederskulturerna som kom till långt före islams tillkomst.

Nja, OH hade länge pendlat mellan Gbg-Lund och döttrarna skulle väl skolplaceras. Kan ha spelat in. Att skaffa ett boende mer anpassat efter arbetssituationen verkade väl rimligt. HB fick också jobb i Lund.

Tack för genomgången!
Måste säga att jag faktiskt trodde att någon juridisk hänsyn skulle tas till föräldrarnas förtvivlade, långvariga och plågsamma kamp för sina barn. Är dock alldeles för lite bevandrad inom juridiken för att kunna motsäga dina bedömningar.

Du skriver att det är rimligt att anta att mor-och farföräldrar kände till hur familje levt. Jag menar att det är minst lika rimligt att anta att så inte har fallet.

Jo både jag och andra här vill nog väldigt gärna försöka förstå den här ovanliga händelsen i Bjärred.
Det jag vänder mig mot är att det skulle vara en inre angelägenhet för familjen och något sorgligt som ingen kunde rå för. Och att vi därför bör lämna de döda och familjens anhöriga ifred.

Det sista är rimligt, anhöriga har inte begått något brott. Men att mord på två flickor på något sätt är en familjs inre angelägenhet och därför ska tystas ner är absolut fel. Det finns två vuxna, till och med juridiskt kunniga individer, som begått mord - något de definitivt har ansvar för och kan "rå för" att de bestämt sig för att göra.

Det är fel mot de unga flickorna som sannolikt aldrig själva valde att dödas, att brottet mot dem ska klumpas ihop med att även förövarna är döda. Det är ett brutalt brott mot två oskyldiga barn och det ska inte tystas ner, oavsett vem mördaren är.
Massmedia refererar inte bara uppgifter om brott där förövaren är på fri fot och ska varnas för, utan faktiskt även brott som vi kanske kan förebygga med mer kännedom om hur de kom till. Det torde vara viktigare och mer hederlig upprättelse för de mördade flickorna än locket på.

Vad ska grannmamman i Bjärred säga till sin flicka? Att grannarna var onda svin som rövknullade sina barn eller att de menade väl men gjorde fel? Att de var lättsinniga eller att de inte orkade längre? DET ÄR TILL SIST DET DET HANDLAR OM.

Vem är du att mot alla involverade myndigheter bevaka flickornas rätt och heder genom att dra upp allt mellan himmel och jord som de kan ha utsatts för?

Det är skandalisering förklätt till moralisk överlägsenhet.

Du skriver att det är rimligt att anta att mor-och farföräldrar kände till hur familje levt. Jag menar att det är minst lika rimligt att anta att så inte har fallet.

Jo både jag och andra här vill nog väldigt gärna försöka förstå den här ovanliga händelsen i Bjärred.
Det jag vänder mig mot är att det skulle vara en inre angelägenhet för familjen och något sorgligt som ingen kunde rå för. Och att vi därför bör lämna de döda och familjens anhöriga ifred.

Det sista är rimligt, anhöriga har inte begått något brott. Men att mord på två flickor på något sätt är en familjs inre angelägenhet och därför ska tystas ner är absolut fel. Det finns två vuxna, till och med juridiskt kunniga individer, som begått mord - något de definitivt har ansvar för och kan "rå för" att de bestämt sig för att göra.

Det är fel mot de unga flickorna som sannolikt aldrig själva valde att dödas, att brottet mot dem ska klumpas ihop med att även förövarna är döda. Det är ett brutalt brott mot två oskyldiga barn och det ska inte tystas ner, oavsett vem mördaren är.
Massmedia refererar inte bara uppgifter om brott där förövaren är på fri fot och ska varnas för, utan faktiskt även brott som vi kanske kan förebygga med mer kännedom om hur de kom till. Det torde vara viktigare och mer hederlig upprättelse för de mördade flickorna än locket på.

Tack för genomgången!
Måste säga att jag faktiskt trodde att någon juridisk hänsyn skulle tas till föräldrarnas förtvivlade, långvariga och plågsamma kamp för sina barn. Är dock alldeles för lite bevandrad inom juridiken för att kunna motsäga dina bedömningar.