Citat:
Ursprungligen postat av
Gluteny
Jag inleder också med att jag inte har mycket kunskap inom psykiatrin, men jag har också funderat en del över hans berättelser. Jag får känslan av att han har ett stort kontrollbehov, och det är när han blir stressad som detta verkligen kommer till ytan. Hans "tvångstankar" är ett sätt för honom att känna att han har kontroll, genom att "planera ett mord in i minsta detalj". Även sättet morden tycks ha begåtts, att han varit betydligt större och starkare än sina offer (offer som han rekat när han frågade om vägbeskrivning), att han haft vapen, bundit dem, torterat dem, och i princip "dubbeldödat" bägge genom att först beröva dem syre i form av kvävning och sedan skurit halsen av dem.
Psykosen 2014, där han försökte ta livet av sig vilket också kan tolkas som ett sätt att utöva kontroll, kom i samband med en väldigt stressig period i deras liv. De har haft stora ekonomiska bekymmer tidigare. Och nu när detta hände så hade han fått reda på att han inte skulle få behålla jobbet på Arla vilket såklart är väldigt jobbigt att höra. Dessutom var sambon lite bossig och kontrollerande emellanåt och då Edvin var ganska tam av sig så kände han den bristande kontrollen? Bara spekulationer förstås.
Kontroll är definitivt en stor del av ekvationen. Hans självhävdelse tar sig uttryck i behov av kontroll över ngt, dvs "makt över..." ger en överkompensatorisk självkänsla, av "värdefull" (kontra värdelös). Även om det bara är kontroll över utgången av fantasierna...
Bristen på kontroll över livet i övrigt (eller att uppleva sig kontrollerad, körd med...) ger stress, som ger kontrollbehov över ngt han är fri att styra över – fantasin. Verklighetsflykt som ger näring/gratifikation åt hans ego. Utförligheten och detaljrikedomen i fantasierna speglar både hans behov vad gäller volym (tidsåtgång, utrymme för tänkande) och vad gäller komplimanger till sig själv för den egna listigheten och "professionaliteten".
Därtill kommer förmodligen att han med fantasierna även vill fly från vem han själv egentligen är, dvs ett försök att kontrollera och dölja eller glömma honom själv för sig själv.
Möjligen står sedan på ett oförbiserbart sett de egna föräldrarna och därpå den egna familjen både vad gäller upphov och oundflyelig identitet och konstant påträngande verklighet i vägen för hans självförverkligande enligt fantasin, vilket utlöser impulsen att vilja radera ut det egna upphovet och den ofrånkomliga verklighetens företrädare. Som om han därigenom skulle kunna bli fri att bli sig själv. En hysterisk nödutgång ur en illa förstådd tillvaro.
Sen räctkte det väl att titta två ggr i spegeln för att förstå att ett föräldramord inte skulle lösa hans verkliga problem och att hans "identifikationsschablon" kanske inte låg på rätt sida om lagen i CSI Miami i alla fall.
Men behovet att vara speciell försvann inte....
Att tv-deckare är idealiserade, rörliga annonser för lite av varje riktade till 400 miljoner amerikaner och inte har much med någon som helst verklighet att skaffa var det ingen som berättade.