Citat:
Ursprungligen postat av
Discgear
Ser att Johnsrud Sundby har diskuterats under natten. Att se honom i skidspåren igen är snudd på outhärdligt, om man är insatt i utslaget som CAS gav. Jag ska be att få repetera lite fakta som jag skrev om långt tidigare i tråden. Det norska försvaret till att man gav Johnsrud Sundby 15000 mikrogram med Nebulisator, var att han under den perioden led av svår astma. Trots detta vann han Tour de Ski och dominerade världscupen totalt. Man hävdade också att endast 10% av Salbutamol hamnar i lungorna vid användande av Nebulisator. Som bevis för detta hänvisade man till en studie av Mazhar.
Den oberoende experten Kinahan protesterade mot detta och pekade på att patienterna i Mazhar studien alla hade mycket nedsatt lungfunktion, var mycket äldre och en tredjedel led av KOL (punkt 32. iv i CAS domen). De oberoende experterna pekade på att normalt 40% av den verksamma substansen hamnar i lungorna vid användande av nebulisator. Man sa också att gränsvärdena på 1600 mikrogram per dygn är satta med tanke på användande av inhalator, inte sjukvårdsutrustning.
Här börjar det bli verkligt intressant. En ofta citerad studie pekar på att 10-20% av substansen hamnar i lungorna vid användande av MDI – metered dose inhaler (Inhalator). Det innebär att WADAs gräns på 1600 mikrogram i själva verket hamnar på 10-20% av 1600 mikrogram, eller 160-320 mikrogram per dygn. I UGs senaste avsnitt så berättade den danske lungläkaren Vibeke Bakker (som också ofta används som expert av WADA) att hon aldrig under sin karriär hört att man ordinerat 1600 mikrogram till patienter. Svenske landslagsläkaren ”Pliggen” Andersson säger att han aldrig skulle tillåta någon att puffa mer än 400 mikrogram per dygn. Om en åkare ändå har besvär skulle denna få startförbud. Eftersom jag själv lider av astma sedan barndomen kan jag verifiera denna praxis om högst 400 mikrogram per dygn.
Alltså normal och etisk praxis är 10-20% av 400 mikrogram av Salbutamol i lungorna eller 40-80 mikgrogram per dygn.
Genom användande av Nebulisator fick Johnsrud Sundby i sig 40% av 15000 mikrogram eller 6000 mikrogram tre timmar före start.
Detta är omkring hundra gånger mer än den etiska och medicinska gränsen. Norrmännen hävdade att detta hade varit okej om de hade sökt TUE. Dessutom menade de att även amerikanarna resonerade som de gör gällande vad som hamnar i lungorna. Slutligen, till OS har de tagit med sig gigantiska doser astmamedicin och 10 nebulisatorer.
Mycket initierat och klargörande inlägg!
Norska skidlandslaget påstår alltså att man missuppfattat detta med nivåerna.
Det är bara pinsamt att se, det säger ju de riktiga astmaläkarna rent ut när dom tillfrågas om dessa omänskliga nivåer.
När vi ändå är där så kan man se samma tillvägagångssätt när det gäller Johaug.
Det var ju inte prestationshöjande med en så liten mängd av den anabola steroiden som fanns i hennes positiva prov.
Totalt irrelevant då även den minsta mätbara mängd anabola ger straff för en elitidrottare.
Man försöker konsekvent och målmedvetet förminska och bortförklara.
Hela deras historia från början till slut om detta är totalt osannolik med både läkarmissarna och Johaugs egna missar att läsa på kartong och krämtuben.
Man kan egentligen inte förklara det på annat sätt än att hon tagit detta systematiskt, kanske i annan form än salva.
Till saken hör även att man just det året Johaug åkte fast förbättrade analysmetoden från en ~vecka till en ~månad efter intag av en viss mängd Clostebol.
Landslagsläkaren Bendiksen var även Medical director hos Pfizer 1995-2003.
Det är pfizer som tillverkar salvan Trofodermin som Johaug påstår sig ha använt.
Det är helt osannolikt alla dessa sammanträffanden, det finns många fler i denna cover up historia.