Wennerström-affären börjar bli lite avlägsen men har
förgreningar in i vår tid.
http://www.jallai.se/2014/08/spionringen-pa-fra-2-0/
https://www.svd.se/sapo-jagade-general-och-fra-anstalld
När Palme, Holmér och Elmér 1971 verkade för ett närmande
mellan SÄPO och KGB satt Wennerström fortfarande i fängelse.
Den halvofficielle agenten Sverker Åström hade sin storhetstid
på UD. Katarina Brodin hade ännu inte gjort sitt hyperneutralistiska
utspel om att Milo Öst inte fick rikta sina insatser österut.
Bergling blev nästa officiella spion. Fria tyglar och försvunna
rapporter från FN-tjänstgöringen väcker frågor om beskyddare.
En möjlig beskyddare var Tore Forsberg.
http://www.hohforlag.se/B%C3%B6cker/250/det-som-inte-har-ber%C3%A4ttats.aspx
En utredning mot Forsberg gav inget juridiskt resultat. Hans entusiasm
för verksamheten verkade dock avta på 90-talet. Med alkoholkultur,
kastade lösskägg och observans av Tjeka-dagen hade han i varje fall
uppnått något av det närmande mellan SÄPO och KGB som efterfrågades 1971.
Mot den här bakgrunden kan spåren i Palme-utredningen systematiseras
på olika sätt. Ett sätt är att i den allra första sorteringen skilja
på "godheten och ondskan" respektive "realpolitiken".
Den impulsive missbrukaren representerar den banala ondskan som
slår till mot godheten. Nazi-poliser som cirkulerar runt i
piketbussar likaså. Om man istället vänder på begreppen och antar
att Palme var en fullfjädrad sovjetagent så har man det mest
renodlade landsförrädarspåret.
Den realpolitiska utgångspunkten svarar mot ett mer sammansatt
och dolt motiv och ett längre tidsperspektiv. Exempelvis framhåller
både Frånstedt och Theutenberg Palmes kompetens och Theutenberg
pekar ut entouraget och inte Palme själv som problemet.
En realpolitisk förklaring till mordet kunde då ligga i
observationer som ackumulerats under lång tid. Cameco hade agerat
länge, ubåtsincidenterna var många liksom besöken på Kuba.
Om det bedömdes att infiltrationen hade nått en kritisk nivå
blir frågan vilken åtgärd som var möjlig utan att helt
rubba grundvalarna i Sverige. Ett enskilt dåd skulle
kunna hemlighållas medan en serie av dåd, mot i sig
mer förtjänta men mindre mäktiga personer, skulle bilda
ett mönster som inte kunde missförstås.