Citat:
Ursprungligen postat av
Smoothman
Nej, återföreningen måste självklart få ta tid och genomföras långsamt med hänsyn till att Nordkorea är som ett väldigt bottenkört och utarmat tredje världen land. Utarmat av sina diktatorer. Oerhört fattigt, ett bondesamhälle till stora delar. De är inte i närheten av några internationella storbolag som Samsung, KIA, Hyundai, LG o s v. Det är ljusår mellan Nord och Syd. Minst 100 år i utvecklingsnivå. Sydkoreaner leker med 4K och nu 8K skärmar, kör moderna Kia-bilar och bor mycket bra medans Nordkoreaner svälter och drar en utmärglad oxe på åkern...
En återförening kommer att - och måste få - ta tid. Folket i Nordkorea måste få tid att vänja sig vid friheten och det nya systemet. Frågan är egentligen hur pigga Sydkorea är att dra upp ett av världens fattigaste länder ur sin misär, det kommer att kosta på ordentligt för Sydkoreanerna. Det kommer att kosta 1000-tals miljarder under ett antal decennier. Nordkorea har knappt någon infrastruktur, dåligt utbyggt vägnät, Internet saknas, 4G master finns inte, mobiltelefoner är förbjudna, bara statlig propaganda TV. Det är som att slå ihop två civilisationer som befinner sig i två olika världar. Den mest underutvecklade med den mest moderna. Det kommer att ta tid. Det finns t ex inte ett enda privat företag i Nordkorea... bara där ligger en enorm utmaning att få igång en fungerande marknadsekonomi.
En av de STORA knäckfrågorna i "Återförenings Ministeriets" kalkyler och budgetar,
vilket jag redogjort för tidigare i tråden, är de miljarder och åter miljarder det skulle kosta, och VEM som skall betala?
Sydkoreanerna är, i alla opinionsundersökningar, och speciellt den yngre generationen, till 70-72%, eniga om att dom inte vill betala detta, och absolut inte via en "Återföreningsskatt".
Den yngre generationens ekonomer, är dessutom tveksamma eller rent av negativa till en återförening öht, man vill helt enkelt inte riskera det man byggt upp i Sydkorea, och absolut inte konsolidera det kapital och värden man idag har, till osäkra koncernbidrag till Nord
Investerare, både Sydkoreanska och utländska, är mycket tveksamma till investeringar, då "Arvet" efter en Nordkoreansk diktaturregim med alla dess negativa faktorer såsom, produktionskultur - administrationskultur - korruption - centralstyre/planekonomisk budgetering - socioekonomisk fördelningskultur mm mm, egentligen blir dyrare att överta och reformera, än att bygga nytt från grunden.
Oavsett scenario kommer det att krävas en lång följd av år, med "Omskolning" och utbildning, samt ett avlägsnande av den centralstyrda kulturen efter 70 år, vilken satt enorma spår i ett förlamat beslutsfattande och obefintligt initiativtänk, oavsett beslutsnivå. Management och resultatorientering enligt marknadsekonomiska strukturer, måste byggas från grunden.
Det finns idag, inte realistiska förutsättningar för ett återförenande. Däremot ett fredsavtal med öppna gränser och fri rörlighet mellan länderna som mål, under förutsättning att Nordkorea går med på de hårda krav som kommer att ställas på mänskliga rättigheter och kärnvapen avveckling. I gengäld kan Nordkorea få "Utvecklingshjälp och managementbistånd", som självklart måste styras av "Hard Core Planning".