Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tack.

Kan vi enas om att en familjetragedi är när en hel familj brinner inne i ett övertänt hus?

Andra saker inom definitionen familjetragedi är att en familj på semesterresa, krockar med en timmerbil, drabbas av Tsunami , dör i flygolycka, och allt anat elände vi läser om i tidningarna som sker utan förvarning.

Det är skillnad på det som är olycka och mord, och särskilt det som är självförvållat när vi diskuterar döttrarna i familjen.

Plötsligt ser du det jag ser, beträffande den akademiska kvalitén.

Jag tippar på att du genom yrkeslivet kan en hel del om den akademiska världen, och särskilt administrationen, som trots allt inte är den instansen som läser akademiska skrifter och utvärderar dessa objektivt.

Det är en kort, 15s, stencil för att använda på kortkurser om moms. Jag sa att han missade det pedagogiska målet.

Jag avhåller mig från administration. Inte min grej.

Tänk så olika man kan se det. Jag tycker beskrivningen av (familje)tragedi passar bra in i denna händelse.

Nu generaliserar du igen om saker vi inget vet om. Ett enskilt intyg från kollega på egna arbetsplatsen säger inte mycket. Intyg från kollega på annat lärosäte hade sagt mer. Men intyg ska inte förväxlas med akademiska meriter, där tillräckliga meriter gör intyg redundanta.

Intyg måste läsas utifrån många andra aspekter än det som står skrivet. Om man börjar med intygets tillkomst så vet vi alla att det omöjligt för en kollega att neka skriva intyg om man delar arbetsplats.

Vi vet inte så mycket om OH, annat än att han var en märklig prick. Vi vet också att han inte såg på tillvaron så som majoriteten av befolkningen gör beträffande livskvalité och när detta mål är uppnått. Vi ser också att han likt oss andra inte kan förlika sig med vad livet ger, när diskrepanser är det samma som brist på livskvalité.

Visst är det fint att döttrarna ska veta vad pappa gör på jobbet, men dagar på badstranden, Liseberg och andra mer åldersadekvata aktiviteter hade gett mer för flickornas utveckling än kunskaper om ett särintresse som moms trots allt är. Om de så hade fått göra utflykterna i rullstol med en assistent så hade de blivit uppiggade och glada.

Dråp är väl hänvisat till självförsvar och försvar av annan person mot överhängande dödshot eller annat betydande hot från den dräpte. Det kan även handla om fall där man övertygande trott att man haft ihjäl ett sådant hot, men det visade sig vara frugan...

Jag tror det kan uppstå fall där domstolen beroende på omständigheter kan välja att gå på exv nämndemäns förespråkande av dråp, trots att lagens bokstav skulle föreskriva mord. Exv förplanerat utplacerat vapen använt av ostraffad ung man mot en indrivare som framför dödshot mot mannen och hans föräldrar.

Men i detta fall ser jag ännu inga omständigheter som skulle göra detta till något annat än mord. Det faktum att föräldrarna är döda inskärper snarare det synsättet.

Resten är spekulation till man vet mer.

Skulle det, hypotetiskt, anses kunna bevisas (läkarutlåtande lämnat till föräldrarna) att barnen stod inför ett hastigt och extremt plågsamt dödskampsförlopp, och mamman var döende i cancer, och fadern misslyckats i sitt självmordsförsök, så skulle det inverka på rättvisans förhållningssätt till det inträffade (om man tror på GM:s historia). Varför då? För att vi är människor, och inte fb-troll.

Men alla "avsteg" från ett sådant scenario innebär ett hastigt stegrat mått av skuld. Var och en som inte är i färd med att planera ett eget mord på sin anhöriga, och själv försöka undkomma livstid, kan lätt sätta sig in i hur skulden här uppfattas av omvärlden. Att man skulle kunna ha ihjäl folk för att de ändå ska dö snart finns liksom inte på kartan.

Sen, även om en överlevande GM (OH) i detta fall skulle bli dömd till mord (då dråp inte vore applicerbart, det kan svårligen vara fråga om dråp), så skulle han, beroende på hur rätten uppfattar honom (och familjemedlemmarnas sjukdom) möjligen bli dömd till ett tidsbegränsat straff, eller ett livstidsstraff som omvandlas till tidsbegränsat så snart det går. Och om rätten och fångvården inte uppfattar honom som mördare för sitt eget höga nöjes skull, eller pga sin psykiska disposition, och som ett hot mot andra (eller de mot honom), så kan det hända att han släpps ut när han anses ha sonat sitt brott, och kan fungera i samhället, tillsammans med andra människor (vilket man inte ska ta för givet att han kan, förstås). Skulle jag tro.

Men enligt lagens bokstav så är det mord, aldrig dråp (om nu inte OH förstått läkarutlåtandet fel, då kanske man kan starta en diskussion, men troligen inte, av just det skälet att man inte ska tolka läkarutlåtanden "själv"). Och detta finns det goda skäl till, det kan nämligen inte vara lite "vad som helst", dråp är dråp och mord är mord. Man snackar sig vanligen inte ur ett mord, även om det förstås inträffar att rättvisan inte kan komma dithän i bevisning. Men man har vanligtvis ändå uppfattningen ganska klar, och det räcker en bra bit...

Givet det ovanstående är det i mitt tycke lite förmätet att döma för domstolens/polisens/ samhällets räkning utan att ha alla fakta som kan påverka synsättet klara för oss.

Föräldrarna har troligen förstått lagens syn på saken och försäkrat sig om att alla skulle gå bort samtidigt. Något annat alternativ fanns inte. Så sett så är det en fråga om att "döma" mammans och pappans val och psykiska kapacitet och ev. felbeslut på vägen i ljuset av vad de visste och kände och hade upplevt och vad de förött och skadat och förbrutit sig emot genom att göra så. Och vad detta inneburit av lidande och ev tillfogad dödsångest för döttrarna naturligtvis.

Jag skulle ju inte kasta den första stenen förrän jag har mesta möjliga klart för mig. För vem vill ta ihjäl sina barn, om inte för att allt hopp verkligen är ute?

Däremot skulle jag ju inte heller direkt förmoda att de vore att betrakta som hjältar. Det förefaller ändå troligt att i praktiken oförenliga villkor kolliderat på ett förlamande sätt i familjen, och att det visat sig helt oöverstigligt. De borde i så fall tidigare och tydligare bytt livsstil för att kunna finnas till för sina barn. Att inte göra det riskerar att dränera all heder ur det man inte överger.

Men det är förstås lätt att säga...

Och det vet du med bestämdhet att det aldrig hände? Självklart försökte föräldrarna göra roliga saker med barnen. Vem ÄR du egentligen? Har du suttit som en fluga på deras vägg de senaste två åren och iakttagit dom? Du kände dom inte, du har inte en susning om vilken familj de var, du vet inte något om hur barnen mådde, hur föräldrarna mådde. Som förälder gör man allt för att ha nöjda barn i den mån det går. Lägg ner att spy ditt hat nu. Det är vidrigt att läsa.

Det är mest troligt en skrivelse från ämnesföreträdaren och institutionsledning. Allt annat skulle förvåna mig. Att det har grundat sig i allvarliga problem indikerar tyngden i skrivelsen.

Denna person har varit verksam på 5 olika lärosäten.

Vad betyder det egentligen när man säger att man "står på barnens sida", att man har svårt att tänka klart?

Det finns flera fall av dödshjälp där man har dömt för dråp. Berit Hedeby hjälpte en totalförlamad man att dö genom injektioner. Hon fick villkorlig dom för dråp. En 80 årig cancersjuk far berövade sin fötståndshandikappade son livet 1998, han trodde inte att sonen skulle få ett värdigt liv utan honom. Det blev tre års fängelse för dråp. En man kvävde sin hustru med en kudde efter att hon misslyckats ta sitt liv, han friades från dråp.
Lagstiftarna ser, till skillnad mot somliga i denna tråd, nyanser i både liv och död.

Det är ju tur det. Det handlar ju då om en stor uppsättning fakta och omständigheter. Som gör att de digitala stenkastarna inte får direkt utlopp för sitt svineri.

Man ska ju då också ha i åtanke att oavsett hur TR dömt så står det ju åklagare fritt att ta saken till HR och HD.

Det var generöst med villkorlig dom i det första fallet du nämnde. Vad föräldrarna skriver i brevet, säger i den 17 minuter långa videon, har säkert gett en hel del för polisens förundersökning. Det i samband med otaliga förhör har säkert också gett klarhet i vad som hänt. Vi har ju inte fått veta mycket, och ändå har dom fallit från flera flashbackare. Men utan underlag, så kan man inte döma. Så är det bara.