Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, med tanke på alla dina inlägg så är du inte så dålig själv heller! Långa händelsekedjor vill jag inte påstå att jag fantiserar ihop. Men jag får ju ändra mig när tråden går från dödssjuka barn till barn utan diagnoser.
Det skulle väl vara jävligt märkligt om jag inte reagerat på det. Skuldbelägga människor, vad fan menar du? Påstår jag att de har gjort något de inte gjort?
Har du sett mig spekulera i pedofili och andra liknande grejer? Tycker du jag ska göra som en del andra, ta bort ordet kanske och förmodligen och slå fast att jag sitter på sanningen som en del andra gör..
Gubbjävel, försök inte ens styra vad jag ska skriva eller inte, glöm det!

Nu har du tillsammans med Elli 09 kommit fram till att det inte ens hänt, det är ju för fan fantastiskt.

Oerhört frustrerande att läsa den här tråden...

Jag tillhör den skaran som inte tror att föräldrarna var onda, psykopatiska, manipulativa osv personer, om än möjligtvis Aspies (dock är Aspergers ingen sjukdom, och därmed basta).

De kan ha varit onda psykopater, och i så fall skulle jag ha noll medkänsla med dem, men jag utgår helt enkelt ifrån att de mördade sina barn utav en känsla av förtvivlan och hopplöshet. Det var ändå fel, jag försvarar inte mördandet, och jag skulle självklart förespråka fängelsestraff för föräldrarna om de hade varit kvar i livet. Trots detta begriper jag hur man kan hamna där som förälder. Och, ja, jag tror att det kan hända en hel del "vanliga" människor. Dvs människor som inte är onda och/eller psykopater eller som lider av psykos vid mordtillfället.

Däremot tror jag inte att det kan hända vem som helst, iom att de allra flesta människorna har förmågan att filtrera bort sånt som stör dem. Det hade nog inte Bjärred-familjen, i alla fall inte i längden.

En av släktingarna är medlem i en grupp för högsensitiva personer på Facebook (ni får själv ta reda på vilken). Sånt brukar vara ärftligt, även om många inte vill erkänna att de är "annorlunda", då det ju ofta ses som en svaghet att vara känslig.

Det finns även en teori om att alla med Aspergers/autism är högkänsliga, men att inte alla som är högkänsliga har autism. Sen finns nog alltid undantag, men min personliga teori är att de med Aspergers som förefaller helt känslokall egentligen föddes extremt högkänsliga och var tvungna att "stänga dörrarna" helt, redan i småbarnsåldern, för att överleva. Allt eller inget. Googla Intense World Theory, om ni vill veta mer.

Och nu lite tankar att tugga på...

Ni som hela tiden tjatar om att föräldrarna uppenbarligen saknade empati (underförstått redan innan morden):

Har ni tänkt på att utbrändhet ofta leder till brist på empati? Alltså att man blir av med sin empatiförmåga, för att man är utbränd? Att kunna känna empati är ingen självklarhet, inget som garanterat funkar per automatik, inte ens för en "normal" människa som har en medfödd och i grunden fungerande empatiförmåga. Det kan ta slut, under vissa omständigheter.

Bortsett från det utgår nog många "normalstörda" ifrån att deras variant av empati är den enda giltiga. Har ni tänkt på att ni möjligtvis utgår ifrån helt fel parametrar när ni anser er ha "empati" med flickorna? Kanske behövde de isoleras till viss del för att må bra? Känner ni t ex till skillnaden mellan introverterade och extroverterade människor? Fattar ni att introverterade människor mår urdålig av att tvingas umgås med folk hela tiden? Ni tror att ni har en bättre empatiförmåga än Bjärred-föräldrarna för att ni aldrig skulle isolera ett barn. Det är dock skillnad på att isolera ett barn som vill umgås med folk och att erbjuda en möjlighet till isolering till ett barn som inte orkar umgås med folk.

Om ni empatibegåvade skulle bli fosterföräldrar till ett sånt barn som inte orkar umgås med folk, och ni anser att massvis med socialt umgänge alltid är det bästa för alla barn, visar ni då barnet faktiskt empati? Eller kan det vara raka motsatsen.....

Ni som tycker att "det är väl bara att stämpla ut som förälder om man inte orkar ta hand om ungarna":

Vet ni hur vanligt det är bland föräldrar till barn med speciella behov att känna panik inför tanken att barnen en dag kommer att behöva klara sig utan sina föräldrar? Vet ni hur det känns att se hur alla andra missförstår ens barns behov, hur de insisterar på att allt egentligen måste vara föräldrarnas fel, hur de förespråkar åtgärder som man som förälder vet kommer göra allting så mycket värre?

Och vad händer i Sverige när man "stämplar ut som förälder" (frivilligt eller ofrivilligt) och överlåter barnets vård till andra?

Jo, ganska ofta nåt i den här stilen:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/autistiske-sebastian-ar-inlast-24-timmar-per-dygn

"”Han har ingen mänsklig kontakt förutom när vi kommer”, säger Sebastians pappa Karl.

[...]

I samband med att Sebastian slutade grundskolan försvann viktiga rutiner och stabilitet i vardagen, vilket orsakade flera utbrott i hemmet. Till slut blev situationen ohållbar för föräldrarna och de kontaktade sjukvården för att få hjälp.

Sebastian skickades då till ett psykiatriskt boende 30 mil bort. Väl där fick föräldrarna inte ens säga hejdå till sin son utan skickades hem med uppmaningen att komma tillbaka efter fyra veckor. När de kom tillbaka hade Sebastian tappat vikt och var i allmänt dåligt skick.

– De stoppade i honom så mycket medicin, han orkade inte ens gå, säger pappa Karl.

[...]

– Vi har ju upptäckt vad det är för slags vård i Sverige, på ett boende är man sövd. Vi går inte med på att han hamnar på ett boende igen. I så fall ska det vara ett jättebra boende, säger Sebastians pappa Karl."

Där kan ni snacka isolering. Där finns ingen livskvalité. Och det hade antagligen inte hänt om hemundervisning (med lämplig stöd, regelbunden kontroll, sociala nätverk för hemundervisade barn) vore en självklarhet i Sverige.

Då skulle man som autism-familj nämligen slippa stressen av att behöva behaga samhällets idéer om hur ens utbildning bör gå till (=i skolan), man skulle slippa stressiga miljöbyten, framförallt när det är dags för en ny skola, och man skulle kunna träffa andra med liknande behov och förutsättningar när man känner för det. Man skulle helt enkelt tappa mycket, mycket mindre energi.

Men nej, är man en sån människa som skulle må bättre av hemundervisning, då är man misstänkt. Då bör man tänka på LVU direkt, enligt somliga här. Det går ju så mycket bättre för dessa barn när de väl tagits bort från sin hemska familj.... (om ni verkligen tror det, googla LVU och självmord).

Tack för infon. Ja, jag har bara en känsla av att det inte kommer att begäras ytterligare utredning i och med att förövaren/förövarna är döda. Kanske lagen inte ens tillåter att gräva vidare om vad som hänt tidigare? Kanske inte ens släkten önskar att det grävs vidare? Kan de säga nej? Eller kan släkten kräva ytterligare utredning om vad som hänt tidigare?

Nej jag har inte blandat ihop något och det finns inget försvar till att döda sina barn.Mig veterligen så har jag inte nämnt det i någon tråd.Det jag skriver och menar är att detta är helt osannolikt och utan relevans och substans någonstans.Titta på sista Kalla Fakta.Har faktiskt inte så stor förtroende för svenska polisen.De har visat sin inkompetens allt för många ggr.Och speciellt nu när de är överbelastade så är det väl väldigt smidigt för dem att hitta ett avskedsbrev 😎

Och varför skulle det inte kunna vara det ?? På ett par timmar avfärdar polisen det som våldsbrott för att de hittar ett brev som inte ens är fastslagit att det är de som skrivit det ! Tänk lite utanför boxen ! För mig är det mer troligt att någon utifrån har gjort detta !

Oavsett sjukdom så dödar man inte sina barn !
Och att allt plötsligt skulle bli så nattsvart är för mig osannolikt !

Jag ser inte vad du ser, de som gav oss den information de hade fått fick så otroligt mycket skit för sina inlägg att de tröttnade, helt förståeligt enligt min åsikt.

Det enda som är märkligt i fallet är den kompakta tystnaden från media och det tror jag beror på att den som var drivande i familjens väg mot undergången var av fel kön.

Hade fallet följt den sedvanliga statistiken så hade våra hungriga #meetoo-journalister varit mer på hugget.

Men du, vad har man rätt att förvänta sig för svar av själva mordutredningen?
Här har polisens uppgift varit att utreda morden och självmordet/-n som sådana, dvs söka svar på vem, hur och varför.
Den utredningen är uppenbarligen avslutad (även om man fortfarande inväntar vissa forensiska svar som knappast kan välta de preliminära svaren på ända).
Det finns ingen anledning att anta att GM skall sökas utanför familjen, däremot hålls det för sannolikt att båda föräldrarna är skyldiga till mord på barnen; de brotten har erkänts. Man har en god bild, sägs det, av hur mord och självmord gått till och man har fått ett "motiv". I och med det är fallet polisiärt uppklarat. Väl?
Man kan knappast (tror jag men har kanske väldigt fel) förvänta sig att utredarna i ett nästa steg ska granska sanningshalten i föräldrarnas bedömning att det handlade om en framtid med sviktande livskvalitet för en, två av dem eller rent av alla fyra?
Det har funnits minst ett meddelande från föräldrarna. Till vem var det riktat? Till polisen eller till familjekretsen eller någon utvald förtrogen? Hur detaljerat kan det ha varit? Är det troligt att ett meddelande till polisen innehållit en veritabel krönika över familjens lidandes historia och att mordutredarna slutligen skulle analysera och fälla ett omdöme om det "förnuftiga" i det avslut som sedan kom till?
Säkert fanns det en väldig massa information om sjukdomar och kampen mot dem (verkliga eller inbillade) i korrespodensen både i datorer och i pappersform.
Men en utvärdering av det förlopp som slutat så bedrövligt ... hur ska man kunna initiera en sådan? Vem skulle kunna ges ett sådant uppdrag?
Hela situationen är så märklig ...
(tappade min egen tråd ... asch får fylla på sedan)

De hade ju vänner och arbetskamrater i både Lund och Malmö och gamla vänner i Billdal Göteborg och Frölunda.Släkt i både Göteborg Båstad och Stockholm.Mer behöver ni inte veta.Sluta dra in anhöriga och vänner.Oskar var inte från Göteborg ursprungligen.
Ja precis varför skulle han ta livet av sig ?! Det är ju ni här inne som spekulerar vilt och den ena tolkar den andra som fan läser bibeln 😎Jag skrev det en gång innan och skriver det igen.Man kan tro att ni sitter i ring och kör viskningsleken 😎

Hur? Vem? och Varför?

De två första reder man ut utan större problem. Varför lär ju bara kunna besvaras av sådana med medial förmåga.

Däremot kan det ju finnas lärdomar att dra för vård, omsorg och skola, om man nu klarar av att titta på saken utan att skuldbelägga i onödan. En "haveriutredning" kan man säga..

Det som Avd.9 skriver här stämmer överens med den informationen som många av oss boende på orten har fått.

Båda flickorna skulle haft en ärftlig sjukdom som sakta men säkert bröt ner och försämrade dem. Jag liksom många andra vet inte vad för sjukdom det rör sig om. Men medellivslängden är tydligen inte så hög vid denna sjukdomen. Och flickornas lidande skulle bara bli värre och värre.
Det pratas mycket om ME och det kan det säkert oxå vara. Men vad jag vet så dör man inte en förtidig död pga ME. Däremot så finns det många sjukdomar som ger kronisk trötthet.

Det jag oxå vet är att ungefär samtidigt som polisen kom till plats till villan så hade information om att man sett blod inne i Oskars och Hannas kök hunnit cirkulera och sprida sig. Strax därefter kom polisens första uppgifter om att det skulle det röra sig om ett våldsbrott med personskador.
"En större polisstyrka sattes vid 17-tiden in på en adress i Bjärred. Enligt de första, obekräftade, uppgifterna skulle det röra sig om ett misstänkt våldsbrott med personskador.
Polisen lade locket på under kvällen men strax efter klockan 22 gick de ut med uppgiften att fyra personer har hittats döda."
"Man spärrar av och hanterar detta som ett grovt våldsbrott. Det handlar om att göra en utredning som är så professionell som möjligt. Just nu är detta chockartat för anhöriga, men så småningom kommer de att behöva kloka och bra svar kring vad som har hänt, säger Ewa-Gun Westford."

Sen la man locket på för att senare under kvällen ändra det till att istället kalla det för en familjetragedi.

Häromdagen kom ytterligare lite ny information fram. Jag kommer inte skriva vilket förhållande min källa har till familjen, då jag inte vill röja källan. Men enligt källan så ska någon/några ha blivit skjutna inne i huset.


När jag tänker på hur det spekuleras runt att flickorna var skulle vara isolerade utav "psykopatiska" föräldrarna så blir jag lite skrämd, över hur människor som inte har någon som helst koppling till familjen kan göra sådana bedömningar.
Det finns många barn/ungdomar som av olika själ (det kan bland annat bero på ångest och oro, sjukdom, social fobi, brist på vänner eller att man helt enkelt inte har så stort behov av att vara social) gör att de gärna håller sig hemma där de trivs och känner sig trygga. Det behöver inte alls bero på att någon förälder håller sitt barn isolerat från omvärlden.

Med tanke på havet av blommor, ljus, nallar, hjärtan med texten "saknar dig" och framförallt alla personliga hälsningar från vänner och bekanta utanför familjens villa, så är där inte mycket som tyder på att flickorna skulle varit "instängda och isolerade" från omvärlden av föräldrarna.

Om båda barnen har drabbats av en livslång sjukdom som leder till ett liv instängda med utmattning och smärtor och mamman dessutom har fått en diagnos på cancer, så kan man tänka sig att det leder till ett gemensamt beslut att somna in och hoppas på en återförening i nästa liv.

Det måste inte vara ett utvidgat självmord, det kan vara ett gemensamt beslut där var och en avslutar sitt liv för att man inte ser nåt annat alternativ.

Barn kan också ta självmord. Om det inte finns någon framtid och livet är för svårt eller skrämmande.

En galnings verk så till vida att viljan att leva hos en eller flera har tagits över av längtan att dö och att någon troligen också har tagit sig makten att besluta om andras liv och död. Vi får hoppas att det på ett hyfsat trovärdigt sätt går att fastställa vad som har hänt. Det är mycket som avgörs av i vilken ordning saker och ting har skett. I tråden är det "fastställt" att en hängning är slutet på en händelsekedja, men det finns en liten möjlighet att det inte behöver vara så. Allt som finns än så länge är tyvärr spekulationer byggda på tidningsartiklar och vittnesmål via PM. Vi får hoppas att det går att fastställa vad som verkligen hände och att frågorna går att besvara. Om inte annat så för de anhörigas skull, det vore tragiskt om dom fick leva vidare med en miljon frågor.

Det finns även en hypotetisk möjlighet att pappan i sin depression begick självmord och att det startade en kedjereaktion. Det är det scenario som för mig på något sätt skulle kunna motivera det som sedan följde. Det känns på nåt sätt enklare att förstå än att han, åtminstonde skenbart kallblodigt, skulle genomföra allt och som avslutning ta sitt eget liv.
Men då hamnar fokus tyvärr på en annan möjlig förövare. Om henne vet vi väldigt lite, så det är svårt att veta om det ens är tänkbart. Om pappan finns vittnesmål om en god människa, men om mamman finns än så länge bara tystnad.

Jag tror att den sista tryggheten för föräldrarna rycktes undan. Den flämtande livslågan slocknade av ett politiskt beslut att inte längre tillåta behandling på Gottfriesmottagningen. Den enda behandling som lindrat symptomen och gett ett bättre liv. Om man efter lång tids sökande har hittat en behandling som gör tillvaron uthärdlig och den behandlingen stoppas på oklara grunder så kan man lätt hamna i en känsla av hjälplöshet och tro att samhället tycker att ens barn inte ens förtjänar behandling eller att få vara friska. Då kan tankarna och känslorna lätt gå vilse i mörkret.

Aftonbladet:
”Mamman, högutbildad som sin man och också något av en expert inom sitt område, var inte särskilt aktiv på sociala medier men engagerade sig i ett upprop för bevarandet av Gottfries Clinic, en klinik som specialiserat sig på patienter med ME/CFS, ofta kallat ”kroniskt trötthetssyndrom”.”

Jag tror att Astrid Lindgren sa nåt liknande i en saga som nästan alla barn har läst eller hört. Hon vågade lyfta sånt som man tydligen inte ens får skriva på flashback med risk för förtal.

Därför att jag väljer att inte spekulera kring dina s k vanliga diagnoser. Jag har fakta och vet hur det gått till. Men det har inte forumet. Och istället för att läsa in det jag, Avd9 och Scheele skrivit efter att faktiskt FÅTT fakta, så väljer ni att spekulera kring psykopati, incest, isolering och andra vidrigheter. Äckel kan du vara själv, "Negerhate".

Tack för att du tyckte det var intressant att läsa. Det som var positivt när allt detta hände familjen var hur bra vården och skolan fungerade. Sedan att de inte var ensamma utan att samarbetet som då inkluderade FK också fungerade.
Att h*n aldrig lämnade skolan tror jag var direkt avgörande för tillfrisknandet. Även om h*n inte kunde tillgodogöra sig undervisningen var h*n på plats. Det var helt okej att h*n satt med i några minuter och sedan lämnade för vilrummet. Skolan förblev den naturliga platsen att vara på. H*n tappade aldrig kontakten med klasskamraterna det tror jag var viktigt. För skulle h*n vara hemma tills h*n var någorlunda okej så hade klasskompisarna blivit främlingar för x.

Med det sagt så återkommer vi till familjen. Jag trodde inte det var möjligt att elever kunde bli behandlade som sjuka först då med vilrum på skolan och sedan hemundervisning utan att det var läkare inkopplade. Jag förstår att du/ni vill se det som barnen faktiskt hade en sjukdom. Men Remark, vet vi det? Det är så mycket som får mig att tvivla, inte minst avsaknaden av diagnos och framförallt läkarkontakter. Tänk om föräldrarna hade lagt lika mycket kraft på att hitta förklaringen på sina barns sjukdom, som de gjorde för att få de att slippa gå i skolan, tänk vad annorlunda det hade varit.

Förstår du min misstänksamhet? Vi pratar väldigt luddigt om hur det verkade som Moa inte mådde bra av det och Agnes inte kunde det, men det saknas fullständigt belägg på det. Är det inte fantastiskt vad skolan gjorde åt dessa barnen som inte hade någon bekräftad sjukdom. De inrättade vilorum sedan fungerade inte det, det enda som fungerade var att barnen fick undervisning i sitt eget hem.

Jag har funderat mycket på det och något stämmer inte. Varför gick tiden utan att barnen fick sjukvård och diagnoser på papper, dessa barn som var så sjuka att de inte kunde vara i skolan.

Eller var det så enkelt att det fanns inga diagnoser att skriva ner, det fanns inga sjukdomar. Så tror jag det låg till, allt annat är orimligt. Den äldsta flickan hade varit hemma över ett år utan att något hände. Det är exceptionellt det kommer vi inte ifrån..

Var det möjligen det som gick upp för en av föräldrarna, att jag/vi kommer inte att kunna hålla flickorna hemma längre och då hände det som inte fick hända. Naturligtvis sitter ingen inne på några andra fakta än det som hände rent "praktiskt" under sista tiden.

Det är inte svårt att säga till barn att du mår inte bra utav det osv.. Barnen lyssnar på föräldern och känner efter är det så, ja, jag känner mig faktiskt inte riktigt kry..Så går tiden "symptomen" blir fler och fler. "Märker du inte hur mycket sämre du mår när du varit i skolan, det är inte bra för dig".

Kan det inte ligga till på det viset?