Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tror de skulle intervjuat bitr. rektor de brukar kunna mer ;-)

Vilken charmig människosyn. Jättemysigt.

Jag kan såklart tycka oerhört synd om sjuka barn men aldrig någonsin på grund av att jag beklagar att deras föräldrar inte har avlivat dem ännu.

Vad hände med finns det liv, finns det hopp?

Sedan detta hände har jag läst varenda reportage om familjer med svårt sjuka barn som jag kommit över och två saker återkommer gång på gång. Dels att man ofta fått kämpa mot sjukvård och myndigheter (trots detta mördar föräldrarna vanligtvis inte barnen) och dels att man blir mån om att ta vara på tiden och de trots allt många fina stunderna.

Det är inte flickornas hälsotillstånd som är det utmärkande i detta fallet utan föräldrarnas agerande.

Hur vet du att Agnes kunde tillgodogöra sig den undervisning hon fick 4 ggr i veckan var du där? Läraren kanske läste för henne tex hur vet du att hon var aktiv? Hon låg kanske i sängen och lyssnade på läraren etc.

Hur definierar ni isolerade ?
Inte umgås med grannarna vart och vartannat veckoslut ?
Bägge jobbade heltid plus att OH varit mycket på resande fot.I dagens hektiska samhälle så har man väl inte så mkt tid till annat en arbete och barn om man har det
Vet inte hur ni lever men vi hinner kanske inte träffa vänner varje vecka och ibland kan det gå månader med vissa vänner !
De hade vänner som de både var ute och åt med och firade midsommar med etc.
Och som nämnts så hade tjejerna hemundervisning och om lärarna hade något i mellan öronen så har de väl även pratat om hemsitiation, fritid, kompisar m.m Och Moa som sägs vara frispråkig och barn i den åldern berättar gärna allt och lite till.Så vart jag vill komma med det.....hade det varit något att anmärka på så hade de gjort en orosanmälam oavsett status på familj

Håller med. Är föräldrarna som det borde fokuseras på.

Visst men nu är hemundervisning så pass ovanligt att man nog får antaga att rektorn bör känna till läget.

Kan inte heller se att något styrker den saken. Enligt skolan hade han t.ex. åtagit sig att tillsammans med skolsköterskan inför klassen förklara vissa saker betr. åtminstone den ena dotterns sjukdom.

Här kan man se mer av de intressanta VAT-diskussionerna - och även att OH inte är den som väjer för att klargöra och argumentera för sin ståndpunkt:
https://www.cideeff.pt/training/lisbon-seminars/VAT-on-Financial-Transactions-Prof-Dr-Joachim-Englisch-Univ-Munster-Dr-Rita-de-la-Feria-Univ-Oxford/4779/
OH (div. inpass): 15:00-18:00, 30:00-32:00, 66:00-67:00, 76:00-77:00.

Man kan också se och förstå att han inte är någon arrogant besserwisser; han är påläst och kunnig; synes både resonabel och mottaglig för argument; är angelägen om att rätt ska vara rätt. Ja, i allra högsta grad, särskilt som man kan befara att sjukdomen också medförde känslighet för infektioner.

Det närmaste vi kommit när det gäller diagnos är väl HB:s samröre med G-kliniken plus att en rektor nämnt en ”ofattbar” sjukdom och ”en familj i kris”. - Men vilka kalla fakta finns i fallet?

HB var sedan 31 mars 2016 medlem i en sluten grupp där man ger varandra råd betr. div. diffusa och svårdiagnostiserade sjukdomstillstånd (infektionssjukdomar).

Mars 2016 hålls den första elevhälsokonferensen betr. A som nu är 13 år.
Maj 2016 hålls en ny konferens för att förbereda skolstarten i 7:e klass på en ny skola.
Maj 2017 visar det sig att A inte orkar med skolmiljön.
Juni 2017 hålls en ny elevkonferens men nu angående lillasyster M. Något läkarintyg finns inte vid denna tidpunkt; det kommer skolan tillhanda senare.

Mån 17 juli 2017 sätts vid 11-tiden annonser ut på Blocket: Flera mattor, bl.a. en rosa, ett skrivbord med plats för två personer, rosa fåtölj passande till flickrum. - Kan tyda på att döttrarna nu ska få var sitt rum, alt. att man inför höstterminen önskar förbereda/anpassa deras resp. rum.

Hösten 2017 beslutas om fortsatt anpassad studiegång för bägge barnen.

Det kan sedan i sjukdomshänseende ha hänt en hel del under de nästföljande månaderna fram till jul- och nyårshelgen.

Den 26 aug 2017 skriver OH att yngsta dottern blivit långvarigt sjuk och att hon troligen inte skulle kunna bli bättre. - Och nu följer ren spekulation: Vid den här tidpunkten bör barnen ha fått en diagnos, och det behöver inte röra sig om ME; om än det kan finnas likartade symptom. - Även OH kan ha fått en diagnos, alt. en ev. redan förvärvad sjukdom ha förvärrats, och samma sak kan gälla för HB. - Sannolikheten för att en hel familj mot slutet av 2017 skulle ha drabbats så hårt kan tyckas liten men inte uteslutas. OH och HB kan ha tvingats inse att de själva hade endast en kortare tid kvar i livet, och för döttrarnas vidkommande kan prognosen ha varit så dålig och förväntats medföra så mycket fysiskt och psykiskt lidande att det framstått som rent kriminellt att inte låta dem följa med på föräldrarnas förestående resa.

När det gäller Agnes hade redan kontakter tagits med hennes framtida skola (det skall då ske ett sk överlämnade om jag fattat rätt). Att det tas i förtid beror på att Agnes hade särskilda behov.

Moa skulle ju gå kvar i sin skola om även med viss hemundervisning.

Det var väl mer än 10 år sen dock.

This! Så rätt du har! Jag har träffat människor som varit både svårt sjuka och handikappade och en sak vi definitivt hade gemensamt var att vi alla ville leva.

När det gäller dödshjälp t ex har jag träffat friska människor som är för det. Däremot har jag aldrig träffat någon sjuk eller handikappad som är för dödshjälp. De är faktiskt rädda för debatten om dödshjälp och jag förstår dem. "Vi" anser att de "måste" vara olyckliga för att de har det svårt. Så är det inte. De jag lärt känna har klurat ut hur de ska göra det bästa av sitt liv och de gör det förbannat bra också.
Jag har träffat svårt sjuka/handikappade som verkligen är lyckliga. Under mitt liv har jag även träffat människor som haft hälsa och framgång men som varit djupt olyckliga.

Vi ska vara väldigt, väldigt försiktiga med vem vi anser har livskvalité eller inte. Det är inte vår sak att bedöma. Att man sedan som sjuk/handikappad kan bli deprimerad som vem som helst är inget märkligt. Är man under 18 ska man få hjälp av BUP, är man över ska vuxenpsykiatrin hjälpa till.

Jag är väldigt rädd för det elitistiska samhället. Det samhälle där vi bedöms ifrån hälsa, framgång och inbetalda skattekronor.

Innan rektorn blir informerad så har det gått långt, det vill säga att lärare och de andra anställda diskuterar sinsemellan vad som är rätt fel div vad de ska ska göra /åtgärda. De försöker med olika div möten att komma fram till en åtgärd! Men känner de att de inte har lyckats så kallar de in rektorn!

Alla skolor har egna arbetslag, lyckats inte arbetslaget lösa "problemet " då som först kallas rektorn in!

Arbetslagen vet mer än rektorn!